Lucka 16 – Nyårslöften – hur gick det?

Kommer ni ihåg att vi tillsammans var präktiga och skrev nyårslöften i början av året? Nu har nästan hela året gått. Det är för all del ett par veckor kvar, men i nuvarande igångsättningsfas så lär vi inte förändra resultaten på årets nyårslöften nämnvärt. Resultat enligt nedan, således. Hur går det för er?

Våra fyra nyårslöften inklusive statusrapport:

  1. Galoppombyten. Vi behöver lära oss att göra civiliserade byten, gärna samtidigt. Just nu har vi problem med att vi antingen får ett travsteg i mitten, eller att den rosa hästen tror att det är rivstart. Det vill säga hon byter jättefint, sen sular hon iväg i 190. Vi behöver få ordning på det där. Vi har börjat göra en plan ihop med fröken som involverar träning separat och gemensamt, samt en och annan portugis. Syftet med målet är att kunna starta medelsvår WE under 2018.
    Status: Vi kan nästan byta galopp. Åt ena hållet går det i princip alltid, om vi inte har för mycket tryck så det blir katapulteffekt, för då kan vi hamna lite varstans. Åt andra hållet är det lite svårare. Det går ibland, men inte alltid. Men vi hade antagligen löst det om vi hade fått träna genom hösten, så vi har all anledning att tro att vi löser det under första biten av nästa år.
    I oktober såg det ut såhär. Vi tappar formen lite, men det är inte så dramatiskt i  alla fall:
  2. Starta en dressyrtävling. Det kanske låter enkelt, men vi återkommer i ett senare inlägg till varför det antagligen blir en av de största utmaningarna för året (tur att år är ganska långa).
    Status: Klappat och klart. Vi har kört en styck riktig dressyrtävling. Vi fick till och med placering. #overachievers.
    Sen har vi kört två till, varav en var katastrofdålig (vi tappade en sko på framridningen och hade en allmänt dålig dag) och en var riktigt trevlig. Vi har hittat lite nya knappar och ska fortsätta fila på det nästa år.
  3. Göra en clear round på Pay&Jump. Vi har varit ute på P&J en gång under 2016 och fick en rivning per start. Nu är målet att göra samma sak felfritt. Som ni såg igår har vi lite av en oortodox hoppteknik att befatta oss med, men skam den som ger sig.
    Status: Klappat och klart! Det var så roligt att vi gjorde det en gång till. Så nu har vi tre(!) clear round-rosetter. Hallå eller. #overachievers
  4. Testa något nytt. Det är viktigt att inte fastna i gamla hjulspår, därför har vi som mål att någon gång under 2017 ska vi testa något nytt. Lite som vi gjorde med det beridna bågskyttet under 2016. Här behöver vi er hjälp! Vad tycker ni att vi ska pröva?
    Status: Vi har föst kossor på en åker på Orust. Vi har varit på ridläger i Småland och Skåne, vi har gjort ovanstående eskapader med dressyrtävling och hoppning, vi har ridit ut i snö, vi har varit i raggsockeland och testat fri fart, den rosa hästen har tappat sin matte (det var väl kanske inte helt eftersträvansvärt för all del, men det var nytt!), vi har varit på lusitanofeira och gått i parad, vi har varit på veterinärklinik (apropå inte eftersträvansvärt, men nytt), vi har ridit uppvisningar på Heden i Göteborg under EM och vi har badat i havet. Keepin’ busy.
    Vi har några grejer kvar på den fina tipslistan vi fick i vintras, men vad det blir härnäst får vi se! Den rosa hästen kommer dock inte att köras in. Efter en olycka med en taggbuske i svansen för några år sen är hon oerhört rädd om sina bakben, vilket matte har full respekt för. Det finns så mycket annat vi kan göra. Varje dag är ett äventyr!


Och era målsättningar för 2017? I januari såg det ut såhär. Hur går det för er?

Galenskaparen:
1) Ta grönt kort (för att över huvud daget kunna uppnå mål 2 och 3).
2) Starta i någon hoppklass med Tantponnyn (om hon håller och vill).
3) Starta i någon hoppklass med Storfot (om jag vågar).
4) Göra en tatuering av en häst – en dalahäst närmare bestämt.

Granger:
Jag har som mål att sluta sitta som ek kratta (ont i ryggen ger dåliga vanor) och att få bättre resultat i dressyr-KM än förra året.
Oklart om det är en rimlig målsättning att vinna KM i hoppning igen, men jag kommer garanterat försöka…

Emma:
Mitt mål för i år är nog att få ordning på armarna i ridningen, måste komma ihåg att hålla dem böjda och inte låta dem bli raka och stumma

Sanna:
1. Dra igång WE-träningar på Orust!
2. Våga hoppa en 90-bana! Nu är det säkert inga problem för den store svarte, men matte har ju nyss återvänt till stallet och blundade sig (med ett hårt tag i manen) över 50 cm för ett år sen!
3. Få snurr på vår lilla nystartade förening (som för övrigt hänger ihop med WE-träningarna)!

Helen:
Min och min tanthäst mål är
1 Galoppbyten i balans.
2 Klara av att Rygga utan stress
3 Tränna dressyr bommar för tanter
4 Starta en Dressyr LA

Annalena:
Vi har också några mål:
1. Ta tag i ridningen igen efter att matte mått dåligt på olika sätt under hösten.
2. Matte ska gå på massage m m så att hennes rygg orkar med ridning.
3. Vi ska starta en pay´n ride, troligen LC, kanske LB
4. Vi ska gå från tömkörning till att dra redskap. Blir det snö ska vi åka vedkälke och till våren ska vi harva paddocken.

Therese:
Mål om hästen får sättas i gång ordentligt efter skadan✌?
1) Rida en distansritt utan tron att man bara ska springa ett par kilometer (= tagga neeeer)
2) Lära oss galoppera, har en fd travhäst i omskolningsfasen
3) Börja hoppträna
4) Testa nått nytt, kanske terräng?

Kattis:
Vi har egentligen bara två mål.
1. Rida planerade vägar i galopp, utan att gubbponnyn välter eller stannar. (För att nå det här målet skulle gubbponnyn behöva skena mer i skogen för att bli i lite bättre form, vilket leder oss in på mål två…)
2. Våga rida ut mer. Jag är en fegis och behöver både bli modigare med själva ridandet och med att fråga folk om de vill hänga på.

Sandra:
Oh, jag tänkte nog mer ett mål per häst. Vilket då blir 4 för mig. Vi börjar me äldsta till yngsta.
B – mer western party tricks träning
R – galopp utan att det blir så himla skoj att man måste köra lite skutt. Träna på att mörker inte är sååå läskigt
L – flamsiga fröken skall ridas in
W – trollet måste ställas ut och tömköras. 2018 så blir det inkörning
Inser precis att det vart lite fler 4 mål.

Charlotta:
Jag bytte medryttarhäst under hösten så vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Vi behöver till exempel lära oss att hitta dragläget – som det är nu kan det bli ganska hackigt i tempo och bjudning ibland, med ett och annat motorstopp.
Men den stora saken är människans galoppfattningar. På förra medryttarhästen funkade det oftast men hästbytet avslöjar brutalt att de behöver mer jobb. Tänk att något så grundläggande kan vara så svårt!

Fläckiga sockans matte:
Mål är bra… Jag och fläckiga sockan borde sätta upp några så här var ett bra ställe 😀
1. Bli hel (på god väg, är ohalt)
2. Komma tillbaka till ridkondis & styrka
3. Starta en riktig socktävling (kvällstävlingar räknas inte…)
4. Testa något nytt

Tove:
Jag är ju också tillbaka på stallplan efter många års bortavaro. Mitt mål (jag nöjer mig med ett) är att få bättre ordning på min sits och mina hjälper.

Ellie:
1.starta en lokal dressyrtävling samt WE tävling på min ardenner.
2. Bygga färdigt min terräng/derbybana (ni får komma och testa den sedan ?)
3.hjälpa med kompis att nå SM i paradressyr

AnkiKL:
Då jag sedan några månader är hästlös och inte ridit på två år så har jag väldigt moderata mål.
1: anmäla mig till en ridskola för att få till regelbundenheten i ridningen igen
2: Komma upp i bekväm ridning i tre gångarter (har en gammal skada. Tappat massor senaste två åren i muskelmassa=instabil)
3: Rensa bland alla gamla hästsaker som samlat sig under åren.
4:Förbereda för nytt hästägande, måla om i stallet, vindskydd, ev lösdrift, ordentliga gap innan hästköp.

Petra Signell:
Jag har en raggsockehäst. Vi skogsmullar mest, men nu råkar min raggsocka ha lite för bra tölt för att inte visa upp. Jag tycker det är lite läskigt med tävling. Här kommer iaf mina mål:
1) Träna för tränare. Svårt där jag bor och ett stort projekt eftersom jag inte har egen transport. Men nu vill jag verkligen försöka förutsatt att vädret är transportvänligt
2) Skaffa tävlingsliscens till mig och pållen
3) Be min medryttare rida en tävling på pållen (då kan jag se hur det går)
4) Rida en (tränings)tävling

Sara Å:
Hej! Mina mål inför 2017 är:
1. Hitta en häst som jag vill köpa (och som ägarna vill sälja, det har gått åt skogen två gånger.)
2. Tävla mer med hästen på ridskolan.
3. Kunna sitta ner i sadeln ordentligt i trav med ovan nämnda häst. (Man flyger runt som en vante.)
4. Rida fler lektioner i veckan och då förhoppningsvis lära sig att sitta ner i traven utan att vara halvvägs till månen och få sånna skavsår i “de nedre regionerna” att man inte kan ha trollor på sig 😉

Renée:
Jag och min Fina Foxan ska försöka våga ( dvs matte ska våga) starta en P&J igen.
Matte ska styrketräna för att bli starkare i benen då dom är klena (åldern tar ut sin rätt).
Göra om ridbanan så vi kan hoppträna hemma och även galoppera utan att trilla ihop i hörnen. Det får nog räcka för detta kvartal.

Malin:
Mina och bregotthästens mål (mest mina):
1. Få till någon sorts galoppombyte (kanske ska bli säkra på att fatta rätt galopp först?)
2. Starta LA WE (blir isf min första officiella tävling sedan jag var ehh 13 år?)
3. Starta en riktig dressyrklass… (hjälp)

johanna:
Jag har för tillfället ingen tillgång till häst så det får bli två hästlösa målsättningar. Mina målsättningar får bli att: 1) kunna sätta handflatorna i golvet med raka ben. Är stel som en pinne och smidig som en elefant så det känns som en lagom målsättning. 2) Kunna göra fler än en riktig armhävning, då man har tårna i golvet och inte fuskar genom att stå på knäna. Har aldrig kunnat göra det. Inte ens när jag tränade flera gånger i veckan, så det får bli utmaningen.

Jessica S:
Mål för 2017 för oss;
Rida LC1 på 60% Bohus cup
Starta LB WE riktig tävling
Hoppa bana cr 60 cm
Åka tillbaka till trailcampen och befästa vattenhindret, skott och ko
Träna sorting och trail
Rida ut utan pulshöjning 😉

Jennyann K: 
1; Härmar er lite på ettan. Samla ihop och rakrikta den nya kroppen så vi kan göra mer galoppombyten.
2; Galoppera Mera! A.k.a Åka till travstället o hyra in sig på fina skogsslingor och div rakbanor!
3; Lära oss att gå in i transporten utan att matte går först, så att matte själv kan lägga på bommen!
4; Våga oss ut på PnR, vi säger LA, man ska ju sikta på molnen!
Men vi börjar med att lära oss springa/rida i nya sadeln utan att få kopiös träningsvärk. Gäller både matte o Fus!

Anne-Lie H:
Rida in Silvio, varvat med att vänja sig vid “läskiga saker” och slappa i hagen.

Cecilia H:
Jag har bara ett mål för 2017 och det är att försöka hinna med både ridning och träning av den nya valpen!

——————————————————————

Berätta allt! Vi vill veta! Status? Reviderade mål? Heja oss alla!

Våra mål för 2018 kommer såklart, men inte förrän vid nyår. Så vi inte råkar smygstarta. Men börja fundera på era också så kör vi tillsammans ett år till!

Lucka 15 – Favorit i repris

Idag har den rosa hästen uppfört sig nästan hela ridpasset. Eftersom 60 minuter fredlig ridning i beskedligt tempo inte renderar i särskilt mycket bloggmaterial så bjuder vi istället på en favorit i repris – en sammanfattning över hur den rosa hästen hanterar det himla utomhuset.

http://www.fnork.se/2016/12/02/den-rosa-hasten-och-det-himla-utomhuset

Håll till godo!

Lucka 14 – Äntligen

Den rosa hästen gillar inte den svenska vintern, det är vi ju ganska klara över. Missnöjet visar sig inte bara genom dåligt humör eller nedstämdhet, som på många andra individer. Nej, den rosa hästen är lite mer extrem. Hon är arg på vintern. Dumma vintern. Arg, arg, arg.

Bli borstad – spark och bit.
Stå i sjukhage – yl och klagan.
Frysa – arg, arg och arg.
Motionera – bråk och stök.

Det här är inget unikt för just den här vintern, utom möjligen sjukhagen. I övrigt är det precis som vanligt. Matte håller borstandet till ett minimum, ibland rider vi utan att borsta alls. Man får välja sina strider. Vi kammar luggen istället, det är okej. Det brukar gå över framåt februari, fram till dess borstar vi ordentligt var tredje dag och pausar däremellan så länge den rosa hästen inte är lerig. Det är hon oftast inte. Blir inte så mycket action i den lilla tråkhagen. Men tråkhage är det som gäller tills vi är hundra procent säkra på att benet mår bra.

Ridningen är ett eget kapitel. I januari varje år så tror matte att den rosa hästen är sjuk. Men hon är bara januariarg. Och det börjar inte sällan redan i december. Speciellt när man bara får göra TRÅKIGA saker! Dumma igångsättning. Dumma ben. Dumma matte. Dumma allt.


Efter att ha åkt omkring på var som bäst kan beskrivas som en elektrifierad rosa vessla med hovar i några dagar så börjar matte uppnå ett zentillstånd i ridningen. Det handlar ju bara om att ta sig igenom det hela egentligen. Idag var inget undantag. Den rosa hästen drog igång genom att sprattla iväg när matte skulle spänna sadelgjorden och sprang runt i en mycket liten cirkel i några varv innan hon kunde stå still så att matte kunde komma upp. Sen hoppade hon omkring och låtsades bli rädd för hörn, väggar, ridhusbotten och annat som dök upp vid lägliga tillfällen.

Matte har insett att ett bra sätt att lugna den rosa hästen är att sjunga för henne. Oklart om hon blir lugn för att hon gillar musik, eller om hon blir lugn för att hon tror att det har brunnit för matte så hon behöver ta lite ansvar. Oavsett så hjälper det om matte sjunger lite Jingle Bells (’tis the season och så vidare). Tills matte ramlade in på Jingle Bell Rock och insåg att det inte är läge att sjunga något som innehåller frasen “Giddy up, jingle horse, pick up your feet” ifall den rosa hästen skulle få för sig att tolka det hela bokstavligt. Så matte försökte istället rannsaka sitt inre musikbibliotek efter nån låt som handlar om att gå som en sengångare och uppnå inre frid. Under tiden kom den rosa hästen på att hon skulle vägra att böja sig i högersidan för att enklare kunna finta sin matte. Vi fick diskutera det en ganska lång stund, ända tills matte vann efter att en vattendroppe från taket droppat ner och prickat den rosa hästen på ena örat så att hon blev kränkt och glömde vad vi höll på med. Det är också ett sätt att vinna saker.

Men den stora skillnaden idag var att vi gick över en magisk gräns. Vi rider nu i en hel timme, varav tio minuter trav och resten skritt. Med det utbudet går det att hitta tillräckligt mycket underhållning för att den rosa hästen ska få ett bra, balanserat träningspass där hon inte bara blir motionerad, utan även blir trött. För första gången på ungefär hela hösten. Trött rosa häst. Det är helt magiskt. När vi hade ramlat runt i ungefär femtio minuter och matte började känna den välbekanta känslan när den rosa hästen börjar känna sig nöjd med sin kropp och energinivå, då kom det ett nytt lugn över oss båda. Äntligen lite vettig träning igen. Fortfarande lugnt och stillsamt, men ändå. Vi avslutade passet på långa tyglar utan att jaga spöken eller attackera bokstäverna. Det känns som en lagom hög nivå just nu.

Lucka 13 – Den rosa svartsjukan

Det är inte så ofta, men ibland händer det att en retriever eller två följer med till stallet. 


Det är väldigt komplicerat. Inte för att retrievern i sig innebär problem. Mer att det blir väldigt svårt för matte att få något gjort när den svartsjuka rosa hästen måste dela mattes uppmärksamhet med en beige konkurrent. 

Det tog 45 minuter att mocka. Tålamod är en dygd. 

Lucka 12 – Dagen idag och favorit i repris

Just när det gäller historien kring det skadade benet, konvalescens, vila igångsättning etc etc så har bloggen nu kommit ikapp verkligheten. Vi väntar tålmodigt på återbesöket strax före jul. Eller ja. Tålmodigt är kanske lite att överdriva det hela.

Den rosa hästen är inte så tålmodig. Hon vill galoppera helst igår. Hon har visserligen redan kommit igång med passage på asfalt och baklängesgalopp, men det är inte riktigt samma sak.

Matte är inte heller så tålmodig, även om matte ännu har en nyans mer behärskning än somliga andra. Mattes otålighet hänger helt enkelt på att när den rosa hästen inte sprattlar, bockar eller tramshattar sig så är hon helt fantastisk. Hon är mjuk i kroppen och supermotiverad att komma igång. Mellan utbrotten när hon inte riktigt kan hantera sig själv så är det rena lyxresan för matte. I våra sex minuter i trav. Det är svårt att hålla sig ifrån mer arbete.

Det senaste dygnet har det kommit snö. Den rosa hästen är inte så bra på snö. Hon är generellt sett inte så bra på vinter. Idag var det dessutom första gången på året som det var is-i-morrhåren-kallt. Det är jävla kallt det.

För att inte upprepa oss alltför mycket i ämnet, så väljer vi idag att ge er en favorit i repris – den rosa hästen och den svenska vintern. 

Man hade kunnat tänka sig att något har förändrats på de två år som gått sen bloggen rapporterade om den rosa hästens vintervanor. Men nej. Det är samma lika fortfarande. Västkusten har för lite vinter för att hinna vänja sig, helt enkelt. Men det är nog lika bra det, egentligen.

 

Lucka 11 – En tur i mörkret

(7/11)

Matte: Idag ska vi gå ut!
Den rosa hästen: Ut? I utomhuset?
Matte: Ja!
Den rosa hästen: Men det är ju mitt i natten?
Matte: Äh, tramsa inte. Det är eftermiddag.
Den rosa hästen: Det är SVART ute!
Matte: Ja, men vi har ju faktiskt tränat jättemycket på att promenera i mörkret. Du är ju jätteduktig på det.
Den rosa hästen: Ja, det är sant, det är jag.
Matte: Precis. Så det kommer att gå jättebra.
Den rosa hästen: Jag är skeptisk.
Matte: Jag har fullt förtroende för dig. Kom nu så börjar vi lite på ridbanan så du känner dig uppvärmd.
Den rosa hästen: Uppvärmd är bra!

Matte: Hallå där, uppvärmd innebär inte att vi måste springa jättefort.
Den rosa hästen: Men det är MÖRKT! Det är klokast med jättefort!
Matte: Jaså, det är det ja…
Den rosa hästen: Lätt. Ju snabbare man springer desto snabbare är man klar.
Matte: Det fungerar inte riktigt så…
Den rosa hästen: Eh, gör det visst.
Matte: Alltså..nä.
Den rosa hästen: Whatever. Ska vi gå nu?
Matte: Ja, nu går vi.

Den rosa hästen: Det är JÄTTEMÖRKT!
Matte: Ja, men inte mer än att vi ser var vi går. Ta det lugnt och fint så går allting bra.
Den rosa hästen: LUGNT OCH FINT!
Matte: Lugnt och fint som en furir i strid eller?
Den rosa hästen: Lite kanske.
Matte: Åhå. Halka inte på asfalten bara.
Den rosa hästen: *halk*
Matte: …
Den rosa hästen: Äh.

Matte: Tralala…
Den rosa hästen: Vad GÖR du?
Matte: Sjunger lite. Du verkar bli lugnare då.
Den rosa hästen: SLUTA INTE!
Matte: Lovar. Du är jätteduktig.
Den rosa hästen: Det här är läskigt.
Matte: Jag vet.
Den rosa hästen: Fnork.

Matte: Nu kommer det en bil. Nu måste du stå stilla. 
Den rosa hästen: Okej!
Matte: Den har ett flak. Som skramlar lite. Okej? Det finns ingen anledning att få panik. 
Den rosa hästen: Okej!
Matte: Det är lite tight med plats här. Du måste stå alldeles stilla.
Den rosa hästen: Jarå.

Matte: OJ vad duktig du var nu!!
Den rosa hästen: Häe?
Matte:  Som stod så stilla och fint när bilen med det skamliga flaket passerade femtio centimeter från dina knän?
Den rosa hästen: Jaså. Det var väl inget direkt. 
Matte:  Säger du det så.
Den rosa hästen:  ÅH HERREGUD VAD ÄR DET DÄR????!!!
Matte: …det är en soptunna. 
Den rosa hästen: HJÄLP! HJÄLP MEJ!!! DEN KOMMER ÄTA UPP MEJ!!
Matte: Suck. 

Den rosa hästen: Nu är vi HEMMA!
Matte:  Ja. Duktig tjej!
Den rosa hästen: Jag har övervunnit mörkret! Alldeles själv!
Matte: Ja, det var bra jobbat. Nu går vi in och pustar ut tycker jag.
Den rosa hästen:  Jag får kakor nu va?
Matte: Självklart får du kakor nu. 

Lucka 10 – Tio fakta om en rosa häst

Saker som ni kanske visste eller inte visste om den rosa hästen:

  1. Den rosa hästen är född 2008. Eftersom vi inte vet datum firar hon födelsedag ihop med alla andra datumlösa hästar den 1/1. Hon fyller tio år, det är stort!
  2. Den rosa hästen är från Portugal. Hon är född en liten bit utanför det stora lusitanomeckat Golega.
  3. Den rosa hästen kom till Sverige 2014, för att jobba som verksamhetshäst hos fröken. Det har hon gjort sen dess med den äran, även om det numera är ett deltidsjobb sen hon köpte en egen matte.
  4. Den rosa hästen tycker inte om äpplen. Hon kan äta kanske ett halvt, sen spottar hon ut resten. Däremot är hon oerhört förtjust i citrusfrukter, speciellt satsumas. Och såklart morötter, hästgodis och mintkarameller.
  5. Den rosa hästen träffade sin nuvarande matte för första gången senhösten 2014. Hon hade då fått en taggbuske i svansen i hagen och rivit upp sår på bakbenen som skulle tvättas. Matte fick det tvivelaktiga nöjet att försöka hålla upp ett framben medan fröken tvättade. Den rosa hästen, som på den tiden var ganska ohanterad i den här typen av sammanhang, hade alla känslorna på högsta volym och genomförde detta under stor dramatik. Det var inte ett jättebra första intryck, det var det inte.
  6. Nästa gång vi hade någon interaktion var på vår första ridlektion tillsammans i mars 2015. Det var love at second sight, kan man säga.
  7. Den rosa hästen köpte sin matte i september 2016 efter att matte hade provridit i ett och ett halvt år och fröken hade tröttnat på att vänta ut oss. Det är väldigt oklart hur det gick till, men matte är ganska säker på att det var en uppgörelse mellan fröken, den rosa hästen och Görans matte, långt innan matte själv var inblandad i det hela.
  8. Den rosa hästen är 163 cm hög (163,5 om hon sträcker lite på sig) och väger 540 kg när hon är lite konvalescenstjock. Antagligen väger hon ca 520 kg när hon är igång.
  9. Den rosa hästen har ett brännmärke på höger lår, bokstaven R. Märket representerar hennes uppfödare, João Antonio Pato Rosado. Alla lusitanos brännmärks i Portugal.
  10. Den rosa hästen har gjort en resa de senaste två åren. Eller vad säger ni?

Lucka 9 – Den rosa hästen sätter igång

(1/12-9/12)

Efter skada och konvalescens är det väldigt viktigt att sätta igång på ett balanserat sätt utifrån skadans omfattning. Nu har vi ju haft att göra med en senskada, om än liten, och då är det extra viktigt att inte sätta igång på fel sätt så att något blir värre.

Den rosa hästen kan var lite av en clown ibland, det kan hon. Men när det kommer till arbete så är hon generellt sett en väldigt seriös häst. Tar på sig slips när hon går till jobbet liksom. Så naturligtvis följer hon sitt igångsättningsschema till punkt och pricka. Det enda problemet vi har är att det inte verkar vara samma igångsättningsschema som matte har fått. Det är väldigt märkligt, det hela.

Dag 1
Mattes schema: Skritt 30 minuter i ridhuset.
Den rosa hästens schema: Inled med att gå rakt över matte innan tränset är på plats eftersom matte är långsam. Vid uppsittning, hoppa iväg som en rosa gräshoppa tvärs över ridhuset. Bli rädd för bokstaven K.

Dag 2
Mattes schema: Skritt 35 minuter i ridhuset.
Den rosa hästens schema: Skritta snällt. Invagga matte i falsk trygghet. Gå gärna lite som en dromedar. Om matte försöker fixa fyrtakt med sidvärts eller andra fräckheter, ignorera. Det går utmärkt att göra skänkelvikning i passgång om man har tillräckligt högt momentum.

Dag 3
Mattes schema: Skritt 40 minuter på utebanan, 5 minuter avskrittning ute.
Den rosa hästens schema: Uppskatta den friska luften. Försök bada i en vattenpöl på ridbanan. Det gör inget om den bara är fyra centimeter djup. När du går ut på vägen för att skritta 500 meter, uppför dig fantastiskt de första 300. Få därefter syn på något som skulle kunna vara ett rovdjur (varg, björn, ekorre, löv eller gräs är att föredra. Det går också bra att låtsas se något.). Frys fast. Gå inte en meter. Om matte försöker med oschyssta metoder för att få dig att gå framåt, ignorera. Om matte försöker vända, ignorera. Stirra in i skogen och säg fnork i minst fem minuter. Om matte försöker få kontakt, bocka. Säg fnork på dinosaurievolym så att alla andra hästar får fart. Alla. Andra. Gå med på att vända hemåt. Bocka lite på asfalten. Gå i den snyggaste passage du har åstadkommit i ditt liv. Om matte försöker lägga sig i, stå på bakbenen. Glöm inte att säga fnork. När matte sitter av för att du inte ska ha sönder ditt bakben, fnorka henne i örat så att hon vet allt om läget. Vägra gå med. Piaffera. Säg fnork. Rör dig max fem meter framåt. Stanna. Piaffera. Säg fnork. Upprepa tills du är hemma i stallet.

Dag 4
Mattes schema: Skritt 50 minuter på utebanan.
Den rosa hästens schema: Stå snällt vid uppsittning, trots att det är kallt och mörkt och allting glittrar. Gå civiliserat ett helt varv. Kliv i en vattenpöl. Såhär års kan vattenpölar vara frusna. Den kommer då att säga kras. Om du är en dåligt integrerad EU-migrant och därför blir en smula överraskad av detta, lös det genom att galoppera skitfort baklänges ett halvt varv. Avsluta med ett svanhopp ut ur paddocken, fortfarande baklänges. Vägra gå in i paddocken igen. Om matte insisterar, bocka lite. Hon kommer att vara så rädd om ditt bakben att du kommer undan med vad som helst. Gå på den andra ridbanan en stund. Den är hård och konstig, men säger inte kras. Detta är normalt. Efter en stund kommer matte att kräva att du ska gå över till den första banan igen. Spela detta smart. Om du låtsas vägra och bockar lite så kan du komma undan med att göra ett jättehopp in på banan. Matte tror då att hon har vunnit, och du har börjat hoppa dag fyra på igångsättningen. Vinner det här med konvalescens, ingen är så snabb!
Förlora omgående allt förtroende att få vara utomhus under igångsättningen och inse att du kommer att få göra resterande träning inomhus.

Dag 5
Mattes schema: Skritt 60 minuter i ridhuset. Lägg in 2 minuter trav.
Den rosa hästens schema: Som uppvärmning: Var arg. På alla. Hela dagen. Sparkas vid borstning. Vägra gå in i ridhuset. Gå jättelångsamt hela ridpasset fram till travdelen. Bli glad. Trava som en lycklig älg. Var nöjd med livet i en hel kvart efteråt.

Dag 6
Mattes schema: Skritt 60 minuter i ridhuset. Lägg in 3-4 minuter trav.
Den rosa hästens schema: Börja trava ungefär en halv sekund innan matte landar i sadeln. Trava i 45 minuter. Om du blir hindrad: ignorera. Om matte suckar betyder det att hon är nöjd och att du gör rätt. Fortsätt.

Dag 7
Mattes schema: Besök av equiopaten.
Den rosa hästens schema: Besök av den superschyssta massagemänniskan som kliar på rätt ställen. Var nöjd med ditt liv. Så länge hon inte kliar mothårs. Då är det okej att bitas.

Dag 8
Mattes schema: Vilodag.
Den rosa hästens schema: Vilodag. Vägra gå ut i hagen om det blåser. Stå inne i lägenheten hela dagen. Kräv mat. Ät mat. Sov.

Dag 9
Mattes schema: Skritt 55 minuter + trav 5 minuter, i ridhuset. Lägg fram två bommar för att distrahera den skära atombomben.
Den rosa hästens schema: Upptäck att det ligger något på marken i ridhuset. Antagligen någon sorts amazonaskobra som är helt stelfrusen precis som du (som bara får ha ETT rumptäcke när det är fyra plusgrader, vanvård). Vägra gå i närheten, spring istället förbi på tvären. Om du blir upplyst om att du är en fåntratt: ignorera. Upptäck att det bara är bommar. Gå över bommarna. Bli orimligt exalterad. Gå över bommarna igen. Snubbla. Ta det som en ursäkt att få lite fart. Hoppa studs över bommarna. De kanske ligger lite tight, men det går om du försöker. Kom håg att om matte suckar är det rätt och du är duktig häst. Ägna resten av ridpasset åt att försöka gå över bommarna. Om matte inte fattar, tryck in bogen mot bommarna så att du visar ordentligt. När du travar: Var fantastisk. Lite som alltid, du vet.

Som sagt, det är jättemärkligt, det här. Matte behöver nog ta ett snack med veterinären om varför vi har fått olika scheman. Den rosa hästen hävdar att hennes är det enda rätta.

Men hon är i alla fall lugn och snäll i sin lilla sjukhage större delen av tiden. Leve det.

Lucka 8 – Den rosa hästen återbesöker

(30/11)

Efter två veckors vilande och promenerande skulle vi åka tillbaka till kliniken. Det är en väldigt kort tid för att läka en skada, men det handlade mer om att kolla att det var på väg åt rätt håll. Så att vi behandlade rätt grej liksom.

Vi hade tid jättetidigt på morgonen. Matte var tvungen att väcka den rosa hästen. Hon var inte imponerad. Hon hann knappt äta frukost innan det var dags att hoppa in i lådan och åka iväg. Inte för att det inte finns mat i lådan, men det är ju inte samma sak som frukost. Det är inte så det fungerar. Så hon hade helt enkelt inte fått någon frukost. Och det är verkligen inget bra sätt att börja en dag.


Att äta tre kg hö i transporten före klockan åtta är mer ett mellanmål, ni vet.

När vi kom fram så kände den rosa hästen igen sig. Här hade vi ju varit alldeles nyligen. Det var inte det roligaste vi gjort, om man säger så. Men okej. Nu fattade hon i alla fall vad som förväntades av henne. Så när veterinären började knyckla ihop bakbenen på henne så hjälpte hon till istället. Det blev komplicerat.

Vi hade ju inte haft en så väldigt lugn konvalescens dagarna innan, så matte kände sig en liten aning avvaktande gentemot hur den rosa hästen tänkte uppföra sig egentligen. Men springandet på gången gick ganska bra. Hon ruskade lite på huvudet och skickade iväg ett ben hit eller dit lite då och då, men det kan vi ju jobba runt.

Sen skulle vi springa i lina på volt. Det inledde hon med att bocka iväg och ramla omkull framför veterinären. Såklart. Matte är så stolt.

Men det var inget mer än att hoppa upp på fötterna igen och skutta vidare. När vi lyckades få den rosa hästen att visa en gångart åt gången i önskvärt tempo så sprang hon jätteduktigt. Så duktigt att det knappt syntes nån hälta alls längre. Varken på mjukt eller hårt underlag.

Lite var det kvar, men det var ändå inom felmarginalen. Kanske 98% bra. Vilket var väldigt mycket bättre än vi hade förväntat oss. Alla människorna var förvånade. Den rosa hästen var inte förvånad, hon vet att hon är bäst på det mesta.


Eftersom det var såpass mycket bättre, och gallan över skadan är helt borta, så fick vi åka hem med ett igångsättningsprogram för att i lugn och ro starta igång bakbenet. Sen ska vi på återbesök igen strax före jul för att göra ett ultraljud på benet och kolla så allt ser rätt ut.

Den rosa hästen var så exalterad över hela övningen att hon vägrade gå på transporten på vägen hem. Matte och stallmormor fick skälla och ta fram en lina att vifta med lite, då klev hon in minsann. Brunstmärr.

Men hon var trots allt väldigt nöjd att vi hann hem i tid för lunch.

Lucka 7 – Den rosa hästen har inte roligare än hon gör sig

(18-29/11)

När vi var på kliniken visade det sig att den rosa hästen hade fått en smäll på gaffelbandsinfästningen på bakbenet. Sånt ska ju alltid tas på allvar, senskador kan vara otäcka grejer. Men just i det här fallet så var det en väldigt liten skada, inga läskiga hål i gaffelbandet eller så. Vi fick ordination att gå promenader i koppel och stå i liten i hage i två veckor, för att sedan åka tillbaka och kolla att det gick åt rätt håll. Misstanke fanns att det kunde vara något annat som spökade, och vi ville såklart fånga även det i tid. Men först två veckors tråkigt, enligt den rosa hästen.


Hon har ju ingen lust att vila sig. En dag eller två kan väl vara okej, men sen började Metacamen kicka in ordentligt så hon hade inte det minsta ont längre. Matte tänkte stillsamt att det Är ju övergående, bara fem dagars smärtstillande. Men när de fem dagarna var slut så mådde den rosa hästen fortfarande förträffligt. Det gjorde att promenaderna blev lite av en utmaning för oss båda. Utmaningen för matte var att försöka få den rosa hästen att traska civiliserat i snöret. Utmaningen för den rosa hästen var att slippa ha tråkigt. Traska civiliserat i snöre är faktiskt jättetråkigt. Så hon började fundera ut saker.

En dag gick vi ut och promenerade utomhus. Men det var omgående ganska uppenbart att den rosa hästen inte kunde hantera den typen av underhållning just nu, så det var bara att gå tillbaka in i ridhuset. Meh.


Det första den rosa hästen kom på var att gå i en annan riktning än matte sa. Men hon kom snart på att matte kunde överlista sånt. Lömska matte. Så då började hon istället med ett trick som visade sig vara helt fantastisk underhållning; stå still. Ställa alla sina femhundrafyrtio kilo med ett ben i varje hörn och vägra gå framåt, och sen se vad matte tänkte göra åt den situationen. Det var helt ojämförbart roligt.


Eftersom matte tydligen inte kan flytta på femhundrafyrtio kilo tvärstannad häst så fick matte börja förekomma den rosa hästen istället. Mest genom att svänga ofta. Så vi började promenera dressyrprogrammen. Vi har vid det här laget övat in vägarna för alla kortbaneprogram upp till Msv B. Fast bara i skritt då. Men det hjälpte under ett par dagar för att hålla den rosa hästen lite lagom intresserad av aktiviteten.

Sen kunde hon inte riktigt hålla sig längre. Hon gick oftast civiliserat i snöret, men ibland spratt det liksom till lite. Och det kom fler och fler såna där sprätt. När vi bara hade ett par dagar kvar till återbesöket så kände matte att för att vi inte ska drabbas av total katastrof på kliniken så behövde den rosa hästen få röra lite på sig i lina i trav. Mjuka upp kroppen lite.

Jomensåatteh.

Ungefär här tappade den rosa hästen förtroendet att promenera i grimma. Nu är det träns på som gäller innan hon slår ihjäl sig. Och med all denna energi som kom pysande ut genom öronen var det dags att åka tillbaka till veterinären på återbesök. Hej och hå.