Hibbetips

Högst ovetenskapliga och antagligen eventuellt felaktiga hibbetips. Så ta dem inte på för stort allvar. Men ni frågade.

Såhär lever Fnorkhibbarna:

Boende:
– Hibbar vill bo i söderfönster med direkt sol, speciellt under blomsäsongen ca februari-september.
– De vill ha vatten ungefär varannan-var tredje dag. De brukar säga till själva genom att hänga och sura lite om man glömmer dem.
– De gillar inte torr luft. De flesta lägenheter har alldeles för torr luft, så även många moderna hus. För att få glada och pigga hibbar, spraya dem med vatten dagligen. Annars ökar risken för spinn och såna otrevligheter.
– Växtnäring veckovis under blomsäsongen. De är inte så knussliga med vilken sort utan dricker glatt vad som bjuds. Nåt random för blommande växter bara, typ Blomstra.


Ohyra och annan skit:

– Om hibbarna får loppor, löss eller annat elände; separera smittade hibbar från övriga omedelbart. Ta med de som stått bredvid smittade hibbar. Tvätta dem en och en i duschen. Spraya sen med någon typ av ohyremedel, oftast räcker det gott med såpvatten. Håll hibbarna i karantän och upprepa behandlingen var tredje dag i ca två veckor. Sen kan de få flytta tillbaka om de inte visar tecken på fortsatt smitta.
– Om hibbarna får spinn måste man ta till det tunga artilleriet. Antingen kapa ner en decimeter på stammen nedanför spinnanfallet och hoppas på det bästa, men oftast måste man gå på med bekämpningsmedel. Det enda som har hjälpt på Fnorkhibbarna har varit Radar. Kör samma behandling som vid annan ohyra – dusch – medel – karantän var tredje dag i två veckor. Eftersom ingen vill använda Radar så är det mycket bättre att bara sköta vattensprayandet så spinneländena inte får fäste.


Krukor:
– Hibbar vill ha lätt jord. Vanlig blomjord är ofta alldeles för tät. Fnorkhibbarna får en blandning som är ca 60% blomjord, 25% orkidéejord och 15% perlit. Då blir de glada.
– När man köper en ny hibbe får man bestämma sig för om man vill ha den på lång sikt eller på kort sikt. De flesta som köps in är uppdrivna hårt och har massor av knoppar och blommor. Om man låter hibben vara kommer den blomma med alla blommorna och sen tuppa av. Om man vill ha hibben på lång sikt bör man inleda med att plantera om den i större kruka och med ovan nämnda jordblandning. Oftast leder omplanteringen till att knoppar och blommor trillar av, men plantan mår bättre och kan stabilisera sig lite i blomlöst skick innan den börjar lägga energi på att blomma.
– Hibbarna vill ha ny jord i januari/februari, och i samband med det även större kruka om de vuxit till sig. Efter att de har fått ny jord så bör de inte få växtnäring första månaden. Köpeblomjord innehåller en del näring i början och det kan bli för starkt för dem om de dessutom får extra.


Övrig vård:
– Över vintern: Om man vill att hibbarna ska övervintra enligt konstens alla regler – ställ dem mörkt, vattna mer sällan och ge ingen växtnäring under perioden oktober-januari. De kommer att tappa blad och se rätt skruttiga ut, men när de kommer ut i ljuset igen i början av våren i samband med omplantering och trimning så kommer de snart sätta nya fina blad och bli piggare än någonsin. Man kan låta bli att övervintra dem och bara låta dem stå, skillnaden är att de som får övervintra korrekt blir oftast tätare och finare i längden. Så det är en smaksak.
– Trimning: I samband med omplantering i januari/februari, klipp ner ungefär två tredjedelar av årets tillväxt. Klipp precis ovanför de små bladparen på stammen så blir återväxten snyggast.

Nästa gång: Hur man bygger sig en ny hibbe.

image

Om ett sjukt långt land

Det här med att ha ett jobb som tarvar en del runtresande kan vara så att säga mer eller mindre kul. Ibland åker man lagom långt och ibland åker man jävligt långt.

Den här gången; Jävligt långt. Lyckligtvis med sällskap. Men ändå.

Första dagen: Göteborg – Örebro – Sundsvall. Det var ungefär 74 mil. Det är långt.

Andra dagen: Sundsvall – Bollnäs – Mora – Falun – Ludvika – Karlstad. Det var ungefär 62 mil. Inte lika långt alltså, men å andra sidan inte på motorväg utan landsväg. Helt annan nivå av bökigt.

Tredje dagen: Karlstad – Göteborg. Typ inte långt alls. Om det inte vore för att Fnorkbloggen fick för sig att ägna eftermiddagen och följande dag åt att köra sisådär 40 mil extra upp och ner samt hit och dit längs Bohuskusten i så att säga mer sociala övningar.

Idag har Fnorkbloggen byggt ett fort av filtar i soffan, gömt sig med en glassburk och morrar åt alla förslag som innebär att någon typ av bil är inblandad.

Anyhow. Fin årstid, och sådär, det är det!

image

image

image

Det mest irriterande med att åka typ 170 mil på tre dagar är att vi lyckades inte ens täcka in halva landet. Jävla långt land, det här.

Om radiotystnad

Man kan ju tänka sig att den rådande radiotystnaden på fnorkbloggen har att göra med att fnorkbloggen är ute och gör roliga saker hela helgen.

Så är det dock inte. Det är snarare så att säga rätt mycket virus här. Så fnorkbloggen har både bokstavligt och bildligt legat jävligt still och ätit glass i typ fyra dagar. Party party.

Nu är det bättre. Men ja.

Ni får en hibbe istället, från egen uppfödning:

image

Om gurka

Efter tips från en läsare så fick Glenn gurka med bestick i idag. Han har fått gurka förut, men det är alltid lite trixigt att få den att sjunka. Tipset var att sticka en matkniv i den, men Glenn fick en tesked. Han är inte betrodd med knivar.

image

Han har tillbringat större delen av eftermiddagen med att ligga en bit bort och smyga på gurkan. Skum grej liksom.

image

Men det blev så jobbigt till slut att han somnade.

image

I övrigt börjar möbelchocken att gå över. Om man bortser från den attackerande rymdskeden. Men i andra änden är det lugnt. Fortinspektion!

image

Om nya möbler

Glenn har haft det lite trist senaste tiden. Mest relaterat till att han drar upp sina växter med rötterna och sen käkar upp dem i sån utsträckning att hans matte under en period tröttnade på att köpa nya växter så han fick klara sig med sin mangroverot. Det har inte direkt förbättrat humöret. Inte för att humöret någonsin är solsken och rosor, men ändå.

Men så glömde matte att ge honom frukost. Och då blev det faktiskt så synd om Glenn att han startade en surklubb under pumpen. Så matte skämdes lite. Men bara lite, eftersom han rent teoretiskt hade kunnat göra som andra malar och STÄDA i sitt akvarium. Men nejdå. Bortskämda malar städar inte, bortskämda malar ska ha ett kvarts algkex varje morgon annars tänker bortskämda malar sura under pumpen.

Hursomhelst, matte tänkte att det en gång för alla var dags att köpa lite ny inredning åt Glenn. Det var ändå ganska längesen. Så matte åkte till först en fiskgrejaffär, men där var de otrevliga och då blir det inget. Sen åkte matte till en annan fiskgrejaffär, men där hade de nästan inga fiskgrejer, det var mest hundgrejer. Och lite katt. Och det har ju inte Glenn så himla mycket glädje av faktiskt.

Men skam den som ger sig, tredje gången gillt och så vidare. Matte åkte tvärs över stan och testade en tredje fiskgrejaffär. Och den var mycket bättre! Personalen var till exempel tillräckligt trevlig för att inte skeptiska ut när matte ramlade in genom dörren och tyckte “Jag måste bygga ett fort åt min fisk!”. Mycket mindre än killen på Panduro för några år sen när matte på samma vis frågade efter grejer för att göra en partyhatt åt sin häst.

Ja, okej, man kan kanske tycka att matte borde börja tänka innan matte talar, men matte tänker så himla mycket på allting ändå, så om det ska börja tänkas innan det talas också så kommer det aldrig bli något sagt.

Nåväl. En försvarlig mängd Glenninredning inköptes och fraktades hem. Sen skulle det fångas fisk. När matte städar akvariet får Glenn bo i en karaff med lock, eftersom han bara försöker rymma annars. Tyvärr börjar han bli lite för stor för karaffen, så han är kontinuerligt skitarg och simmar runt runt och svär högt. Antagligen. Som om det inte vore kränkning nog att överhuvudtaget behöva åka i håven!

Sen byggde matte ett fiskfort av mangroverötter och en klätterställning, planterade lite nya växter och sådär. Fint blev det! Och när vattnet blivit balanserat till Glenntemperatur fick han hoppa ner (#¤/&%# håvkränkning!!!) och kolla läget. Han blev skitarg för att matte ändrat på hans ordning. Och städat! Det är väl ett himla hån att någon STÄDAR åt en när man är en MAL. Inte för att han tänkte göra det själv, men principen. Principen!

Matte tyckte att det blev fint i alla fall.

image

Första dagarna har han surat som en mycket liten burk med ättika och vägrat svara på tilltal eller äta frukost. Men efter ett tag började han inspektera de nya grejerna. Lite kul var det. Kanske. Man måste faktiskt kolla läget!

image

Att matte har byggt ett fort åt honom är han dock inte så imponerad över. Han har ett mycket bättre fort under pumpen redan, tackar som frågar. Hålla på och ändra sådär. Himla dumheter faktiskt.

image

Om flygande

En standard måndag morgon när det ska ut och åkas. Nu är det lite beroende på vart en ska åka, men när det är relativt långt bort så är det mest lyckat att ta ett flygplan. Så det skulle tas ett flygplan. Och eftersom arbetsdagen börjar när arbetsdagen börjar även i andra delar av landet så får flygplanet tas vid en tid som innebär att man måste gå upp at stupid o’clock på morgonen.

Fnorkbloggen är lite morgontekniskt efterbliven och är därmed inte riktigt tillräknelig före klockan nio på morgonen. Således är det lite hugget som stucket vad som egentligen händer när det ska åkas flygplan. Det kan så att säga hända att man lyckas gå upp tio minuter FÖRE utsatt tid och ändå på något outgrundligt vis lyckas bli försenad hemifrån. Utan frukost. Men hursomhelst. Vis av erfarenhet hade det bokats en parkeringsplats dagen innan, så fnorkbilen kunde sladda in på flygplatsen, bli igenkänd på bilnumret och därefter bara tumla rakt in på parkeringen. Eftersom det så att säga inte är första gången den här typen av tidsmissbedömning inträffar (nej, inte tidsoptimism, det är fan ingen som är optimistisk klockan fem över dum-i-huvudet en måndag morgon), så var parkeringsplatsen bokad precis vid ingången till inrikesterminalen.

Ungefär här nånstans uppdagas det att någon har typ vänt på hela flygplatsen. Man går visserligen in till inrikes på samma ställe, men incheckningen är längst bort i utrikeshallen. Så det är bara att galoppera bort i utrikeshallen med skor som kanske inte riktigt är gjorda för galopp utan mer för att så att säga skrida fram. Och väl i andra änden hitta incheckning för de andra två flygbolagen på sträckan, men inte det som det ska åkas med. Galoppera vidare till närmsta informationsdisk och inse att incheckningen är längst bort i andra änden. På inrikesterminalen. Suck. Galopp tillbaka, således. Lyckligtvis ingen kö till incheckningen, knappt någon kö till säkerhetskontrollen. Tack och lov, för nu börjar det bli ont om tid på riktigt.

Naturligtvis ska man då fastna i säkerhetskontrollen. Såklart. Varför inte liksom. På grund av, som det visar sig, att man har begått det fruktansvärda hotet mot mänskligheten som det innebär att ha våtservetter i handbagaget. Pust. Nåväl. Det är fortfarande tid kvar, och bara att gå upp för trappan till gaten. Men nejdå. Det här med att vända uppåner på flygplatsen betyder tydligen att bara för att inrikes och utrikes har säkerhetskontroll i varsin ände av bygget så betyder det inte att gaterna är åtskilda. Nädå. Här ska det blandas. Och naturligtvis ska det aktuella flygplanet gå ungefär sisådär längst bort. Så ja. Full galopp igen. Fortfarande i lika olämpligt höga klackar. Dessutom kan det vara så att man städade under badkaret i helgen (why oh why!?) och således naturligtvis har ett präktigt ryggskott som gör att man rör sig ungefär lika harmoniskt som en skitnödig myskanka. Suveränt.

Men jodå, till slut hittades rätt gate, det var bara att lite nonchalant ramla in bland alla kostymnissarna i kön till boardingbussarna och låtsas som att man absolut har stenkoll på vad man håller på med. Sen åkte vi buss. Sen fick vi gå på flygplanet. Det visar sig också att Svenska Fotbollsförbundets kärra extraknäcker som inrikesflyg. Tjusigt.

image

Landade för övrigt i full storm och regn på tvären. Vad är det för himla väder i den här delen av landet egentligen. Och då naturligtvis längst bort från terminalen på Bromma. Utan bussar.

Det har varit en rätt blöt måndag, tackar som frågar.