Om Skåne

Jag har ett sånt där jobb som innebär en massa resande runt hela landet. Idag är jag i Skåne. Jävla långt till Skåne faktiskt. Och E6 måste vara Sveriges tråkigaste väg.

Skåne är platt. I alla fall den här delen. Och de har varningsskyltar för vildsvin, det har vi inga hemmavid såvitt jag vet. Och ja… det var väl ungefär allt. Det var en fin solnedgång i alla fall. Och jag har för första gången sett ordentligt med valaffischer för Centerpartiet, jag började fundera på om de hade glömt valrörelsen helt i år.

Jobbet har ett antal bilar som just nu är arbetslösa, så när det ska ut och resas brukar de få följa med ut på rastning. Det innebär att man aldrig riktigt vet vilket fordon man hamnar i. Idag var det en Caddy. Det är lite som att köra ett rymdskepp. Speciellt om man ska försöka backa.

Däremot kan man konstatera att om man kör en Caddy med företagstryck så är det ingen som jävlas med en i trafiken. Alltid nåt.

Om Fnork

För de flesta här som har följt Mullebloggen så är det fullkomligt uppenbart vad ett fnork är. Men de som inte vet kanske får för sig att kolla upp det.

Saker man kan hitta på internet om man inte passar sig:

1. fnork
The sound produced when two elephants, joined at the trunk sneeze simultaneously

n. A Low to high-pitched, irritating screech.
v. fnorked, fnorking, fnorks
v.tr. To utter in or as if in a fnork.
v.intr. To cry out in a low to high-pitched, strident voice.
The entire zoo shook when Gerald and Phyllisity sneezed while exchanging a peanut via thier trunks producing an ear shattering fnork, which sent thirteen people to the hospital with damaged eardrums, and generated a $1700.34 veterinarians bill to extract a peanut (in the shell) from the tear duct in Gerald’s left eye.

2. Fnork
To ruin, destroy, or make dysfunctional.
“Fnorked” is commonly used as an adjective to describe something that is messed up or dysfunctional.

May be a corruption of the vulgar word “fuck”.
The cheap tape dispenser was fnorked.

Om ni ursäktar, jag måste gå och skratta färdigt nu. God bless Urban Dictionary.

Om politik

Jag är en ganska vanlig person med en ganska vanlig insikt i den politiska världen. Ingen speciell utbildning i ämnet eller så, i alla fall inte senare än gymnasiets Samhällskunskap A eller vad det nu var. När man fick lära sig att alla partier går att ställa på en lång rad från vänster till höger. Ordning och reda.

Jag har också gjort som de flesta nog gör, litegrann slentrianröstat på samma parti som jag har röstat på sen jag var arton. Eller nitton. Eller hur gammal jag nu var (orka räkna). Men så tänkte jag att jag kanske skulle försöka lyssna på vad de faktiskt säger den här gången. Så jag har läst lite tidningar. Lite på nätet. Ganska många obetalbart komiska valaffischer när jag kör i laglig hastighet till jobbet. Lite sådär.

Det är ju en ganska stor skillnad i det här mellan profil och image, där profilen är hur partiet vill att man ska uppfatta dem och imagen är hur man faktiskt uppfattar dem. Det vill säga, jag säger inte att jag har rätt, men i egenskap av ganska medelmåttigt allmänbildad genomsnittsmänniska så har jag ändå bildat mig min egen uppfattning av den politiska arenan.

Det här är väl ungefär vad jag har kommit fram till hittills:

Om man föreställer sig att riksdagen är en stor fest där varje riksdagsparti är en person som är inbjuden och ska umgås, så kan jag tänka mig att det skulle se ut ungefär såhär; På ena sidan rummet står Alliansen, på andra sidan står den där rödgröna härvan av splittrade åsikter. Och de diskuterar med varandra. I mitten står Socialdemokraten och Moderaten och skriker på varandra om att det behövs mer jobb. Det är en väldigt högljudd och hetsig debatt, eftersom båda vet att de är störst på sin respektive sida och därmed har all rätt att göra så mycket väsen av sig som möjligt. Det låter ungefär såhär (baserat på valaffischer):
S: Det är dags för fler jobb!
M: 250 000 nya jobb är bara början vi behöver fler!
S: Nej men du förstår inte, vi behöver fler jobb!
M: Ni fattar ju INGENTING, det enda sättet att föra Sverige framåt är om fler kommer ut i arbete!
S: Men hur ska vi NÅGONSIN kunna ha en bra välfärd med er politik? Vi behöver fler jobb!
M: Det enda rimliga sättet att ha välfärd över huvud taget är att se till att alla som KAN jobba har MÖJLIGHET att jobba. Och för det behövs det fler jobb.
S: Nejnejnej, du har lika fel som vanligt. Vi behöver fler jobb, det är enda sättet!!
Folkpartisten: RÖSTA PÅ SKOLAN!!
S: …vart fan kom han ifrån?
M: Meh, jag har slutat fråga.

Strax bakom dem står Centerpartisten och Miljöpartisten och leker arga leken. Det är ingen av de andra som riktigt engagerar sig i varför, men alla vet att “det är nåt med miljön nu igen”. Centerpartiet gillar ju kossor, men kossor fiser och Miljöpartiet gillar inte utsläpp. Det kanske är därför, det är högst oklart eftersom arga leken går ut på att vara tyst.

En bit bort står Vänsterpartisten och diskuterar familjevärderingar och välfärd med Kristdemokraten. Vänsterpartisten hävdar hela tiden envist att Jonas Sjöstedt inte är till salu enligt valaffischerna, och Kristdemokraten är trots allt beredd att hålla med om att det är bra, för det är antagligen ingen som vill köpa honom ändå och då kanske han hade blivit ledsen. Vänsterpartisten försöker förklara att det inte är det Vänsterpartisten menar, Vänsterpartisten menar att välfärden inte ska säljas. Kristdemokraten svarar att det är väl för guds skull en uppiggande omvandling, eftersom det ändå inte fungerade särskilt bra. På det här sättet får i alla fall alla människor som har råd sjukvård, istället för ingen alls, det måste ju för guds skull vara en förbättring? Vänsterpartisten blir arg för att Kristdemokraten blandar in Gud i det hela, för han är en hittepågubbe. Kristdemokraten svarar att det verkar Jonas Sjöstedt också vara. I övrigt har Kristdemokraten inga åsikter. Han tycker åsikter verkar jobbigt så han lånar Moderatens och lägger till något om att det kanske inte var bättre förr, men det är fanimej sämre nu. Amen. Och något om typ äldrevård, landstinget och Bellman.

Bakom sina Allianskollegor står Folkpartisten och viftar i motsatt riktning mot alla andra. På håll ser det lite ut som att han kanske har blivit lite galen, men om man tittar närmre ser man att han bara försöker jaga iväg Sverigedemokraten. Ingen förstår hur Sverigedemokraten kom dit egentligen, för det var minsann ingen som bjöd in honom, men nu när han är här så är det säkrast att bara ignorera honom så gott det går. Förutom Folkpartiet som väljer att bråka med honom istället och försöka få honom att flytta på sig. Det tänker Sverigedemokraten inte göra, för han är från Skåne och då flyttar man inte på sig hur som helst.

Lite senare under kvällen när alla har lugnat ner sig ett hekto eller tre har istället Socialdemokraten börjat diskutera skolpolitik med Folkpartisten. Folkpartisten säger att det behövs mindre klasser. Socialdemokraten tycker att det är dags för mer kunskap. Folkpartisten menar att det enda sättet att distribuera mer kunskap är att ha mindre klasser. Socialdemokraten säger att så är det inte alls, man måste faktiskt ha mindre klasser för att kunna distribuera mer kunskap. Folkpartiet undrar lite om Socialdemokraten är full och går och drar lite i Moderaten istället.

Miljöpartisten har tröttnat på att vara tyst och gett upp arga leken. Centerpartisten skriver en affärsplan för att starta en liten franchisefirma för arga-leken-segertekniker. Vänsterpartisten lägger sig i och anser att arga leken är allas lek och att den således borde vara statligt finansierad. Miljöpartisten håller inte med, inte för att han inte tycker samma sak, utan för att visa att det faktiskt finns frågor där han och Vänsterpartisten inte är överens.

Sverigedemokraten står i ett hörn och käkar negerbollar. För så hette de faktiskt när han var liten.

F! bråkar med Vänsterpartisten om vad som är äkta vänsterpolitik. Kristdemokraten lägger sig i och undrar vem fan som släppte in F! på festen överhuvudtaget. F! svarar att hon har kvoterat in sig själv som en del av motståndsrörelsen mot patriarkatet. Kristdemokraten tycker att man fan inte kan kvoteras in på en fest, antingen blir man bjuden för att man är rätt person för sällskapet eller så får man inte vara med.

Ännu senare på kvällen. Vänsterpartiet har gått hem i protest mot att ingen har lyckats jaga ut Sverigedemokraten, och i så fall vill han inte vara med längre. Sverigedemokraten har i sin tur dängt ett järnrör i huvudet på Miljöpartiet som ligger i hörnet och yrar om klimatkompensation av järnrörstillverkning. Folkpartiet sitter och kastar popcorn på Socialdemokraten som inte fattar var de kommer ifrån och viftar i alla riktningar. Kristdemokraten säger att det är så det går om man rustar ner så man inte har något försvar när nån vill ha popcornkrig. Moderaten försöker förklara för F! att om man är med på kalaset måste man betala för sig, men det tycker F! att nån annan kan göra. Förresten borde maten vara mycket bättre. Ingen vet vart Centerpartisten har tagit vägen. Hon var här nyss, eller?

Om med- och mottrafikanter

Jag har inte haft någon semester i år, utan jag har jobbat hela sommaren. Det är rent jobbmässigt rätt bedrövligt tråkigt, eftersom alla typer av verksamhet tenderar att stå still, men det finns en aspekt på det som är helt underbar.

Trafiken.

Eller rättare sagt bristen på trafik. Det knappt en kotte ute på vägarna halv åtta på morgonen en onsdag i juli. Det är fantastiskt. Nu har jag inte sådär jättelångt till jobbet, och det är väldigt sällan trafiken påverkar tiden på min körsträcka, men det märks ändå en tydlig skillnad såhär framåt mitten av augusti när vardagen har tuffat igång igen för de flesta. För även om inte min körtid påverkas nämnvärt åt ena eller andra hållet så verkar det som att jag påverkar andra. Negativt.

För ja. Det är lika bra att jag erkänner. Det är inget att hymla om.

Jag är en sån där fruktansvärt horribel människa som kör i 70km/h på 70-vägar. Och när 70 övergår i 60 en bit, då övergår jag också i 60. Och detta är tydligen, enligt någon sorts outtalad norm, en fruktansvärd hädelse. För jag kommer ju inte fram så snabbt som jag skulle kunnat göra om jag bara öste på enligt önskemål från omvärlden.

Men jag är lite gammaldags på det sättet. Jag tänker mig att de gula skyltarna med röd kant och svarta nuffror liksom sitter där av en anledning. Troligen är det någon som har tänkt. Och jag vet faktiskt inte, men jag tror inte att de har tänkt “Nu sätter vi 30 här så den medelålders mannen i silverfärgad BMW måste slita på sina bromsar!”. Jag tror snarare att de tänker “Nu sätter vi 30 här för det är precis vid en skola och det är ju dumt om folk råkar köra ihjäl barn bara för att de inte ser sig för ordentligt.”

Skulle jag tro. Men jag vet inte. De människor som tar såna beslut har antagligen bra mycket mer utbildning i ämnet än vad jag har. För jag har ingen alls. Mer än att jag en gång i tiden lyckades ta körkort. Eller två gånger i tiden faktiskt, sen ett par veckor. Men jag tror inte att körkort riktigt räknas i såna här sammanhang.

Sen kan jag absolut sucka ibland och tycka att hastighetsbegränsningen är onödigt låg, men jag ser inte det som någon anledning från min sida att börja bryta mot lagar. Det är lite som med TV-licensen, som jag för all del anser vara ett satans onödigt påfund i det moderna samhället, men det innebär inte att min lösning är att ställa mig själv över lagen och inte betala. För jag ser ju på TV. Ganska mycket till och med. Den är bra om man vill ha lite sällskap hemma (Okej, jag har ju för all del Glenn, men han är inte mycket till input direkt).

Istället försöker jag tänka att även om jag tycker att hastigheten är för låg så kanske det är något som jag inte fattar. Till exempel har vi något så läckert som en feldoserad kurva i vägen precis i ghettot där jag bor. Det är helt omöjligt att se med blotta ögat, men om man kommer in i den i 41 km/h istället för angivna 40 km/h så är det en reell risk att man hamnar rakt ut i spenaten. Det är så att säga inte så att det har hänt bara en gång. Om man är buss så lyckas man dessutom stoppa trafiken i båda riktningar, gärna i rusningstid. Nu är jag inte buss, men jag gillar min bil och tänker att den mår bättre om vi inte ger oss ut på oplanerad terrängåkning.

Vilket inte helt osökt leder oss in på ett annat problem med de gula skyltarna med röd kant och svarta nuffror. De är alltså hastighetsbegränsning uppåt. Inte hastighetsbegränsning neråt.

Ahmen vadå, kan man köra långsammare än vad skylten säger? Ja, om väglaget bestämmer sig för att leka vindsurfing runt nollgradigt kan det till och med vara en riktigt bra idé att dra ner farten. Så man inte hamnar i diket. När bärgaren kommer så tar de inte mycket för ursäkten “Jamen jag körde inte för fort!”
Eh jo, det gjorde du uppenbarligen. Annars hade vi inte haft det här problemet. Var glad att det inte blev ambulans.

Men för att återgå till den medelålders mannen i den silverfärgade BMW’n med de oanvända bromsarna, så låg han bakom mig på väg till jobbet i morse. Väldigt nära bakom. Jag hade naturligtvis kunnat hänga ut honom här med bilnummer och allt, om det inte vore för att han låg så jävla nära bakom att jag inte såg registreringsskylten i backspegeln.

Jag vet inte hur man generellt tänker, men jag tycker det är lite väl nära. Nog för att min bil har snygg häck, men den gör sig bättre på lite avstånd. Jag blir faktiskt inte direkt uppmuntrad att köra snabbare för att någon gärna vill putta på lite. Kalla mig misantropisk, men jag vill gärna styra själv när jag kör, om det går bra. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag ser det som ett utmärkt fall av darwinism, det här med att korkskallar riskerar livet i trafiken hela tiden. Men jag hade verkligen uppskattat om de kunde ge fan i att riskera mitt också.

Slutsats: Bromsa. För helvete. Tack.

Om en annan blogg

Alla ni som antagligen ramlar in här från Mullebloggen, välkomna hit.

Fnorkbloggen har inte riktigt kommit igång än, men vi jobbar på det.

Det här är naturligtvis inte samma sak som Mullebloggen. Mest för att matte är en ganska mycket tråkigare person utan Mullehästen. Men vi får väl se varthän det barkar. Orimliga mängder raljerande över verklighet och samhällsfunktioner, antagligen. Det brukar bli det.

Det var fint av er att titta förbi, välkomna tillbaka.

Vi hörs!

Om två kronor

I kassakön på Hemköp vid femtiden på eftermiddagen när en kvinna tagit fel vara och bråkar på kassören för att få honom att göra återköp, vägrar hämta rätt vara istället utan vill ha den levererad till kassan samt verkar fullkomligt ignorant inför faktum att hon bakom sig har ett tiotal personer i kö… allt detta för att få rätt till återbäring av det facila beloppet två kronor.

Det samlade hat som spontant uppstår i kön bakom hade antagligen kunnat lysa upp en mindre stad. Om hat gick att använda som el.