Lucka 19 – Den rosa dårfinken

Matte var väldigt tydlig med den rosa hästen, om hon ska få fortsätta galoppera så måste hon uppföra sig i övriga gångarter. Annars blir det inget med det.

Idag red vi runt i ridhuset som vanligt. Den rosa hästen ruskade på huvudet redan på långa tyglar i framskrittningen. Det är verkligen inte att uppföra sig. Så fort matte tog tyglarna var hon redo som en stridshäst på slagfältet och försökte bege sig iväg alldeles genast. Att det är viktigare än någonsin att hon värmer upp ordentligt hade hon ingen som helst förståelse för.

När vi hade ridit i kanske bara fem minuter så fick vi sällskap i ridhuset av fröken och en barnhäst. När barnhästar är med är det viktigare än någonsin att vuxna hästar uppför sig. Och det vet den rosa hästen mycket väl. Sen ifrågasatte hon kanske ifall hon verkligen räknas som vuxen, men med tanke på att hon fyller tvåsiffrigt om ett par veckor så kom hon faktiskt inte undan med den filosofin. Och hon är ju en seriös häst, när hon har en viktig uppgift så tar hon den på allvar. Så hon var snäll tanthäst en stund och skötte sig fint så att barnhästen kände sig trygg. Men vi höll oss i skritt och trav av förklarliga skäl. Inte minst för att den rosa hästen såg till att påminna matte om hur det är EGENTLIGEN, genom att ruska på huvudet varje gång matte la till vänsterskänkeln.

Små barnhästar rids ju inte lika länge som rosa vuxenhästar, så efter en halvtimme blev vi ensamma igen. Då var det ett bra läge att galoppera, tyckte den rosa hästen som började studsa runt som en idiot i samma sekund som fröken stängde dörren bakom barnhästen.

Matte kände väl lite att det inte var så mycket att be för. Vi måste ju komma igång innan återbesöket hos veterinären. Så det var bara att hålla i sig. Matte hade försökt vara strategisk och ta hoppsadeln. Den rosa hästen tog det bokstavligt.

Trots allmänt tramsande var vi ändå marginellt stabilare än igår. Antagligen mest för att matte var mer beredd. Men det vore väldigt, väldigt skönt om den rosa hästen snart kunde få klartecken att gå ut i den stora hagen och leka med sina tjejkompisar på dagarna.

Lucka 18 – Full fart framåt

Idag var äntligen den stora dagen kommen. Bättre än julafton, större än livet självt. Den rosa hästen skulle äntligen få börja galoppera igen!


Det var faktiskt en väldigt väl vald dag att börja på. Den rosa hästen var lugn och nöjd, nästan lite mentalt utmattad efter kadriljen igår. Lyssnade på hjälperna, vilade på steget, kändes riktigt mycket som sig själv igen när vi värmde upp. Det var fint det. Med tanke på hur de senaste veckorna har sett ut liksom. Kadrilj är bra till mycket, kan vi konstatera.

Så det var riktigt harmoniskt en lång stund. Tills matte fattade galopp. Då gick det över.

Vi skulle galoppera fyra varv, 2×1 varv åt varje håll. Det gick såhär:

Första varvet, åt höger: Den rosa hästen inleder med att göra ett litet lyckligt skutt precis när matte fattar galopp, sen galopperar hon prydligt hela vägen runt även om hon inte riktigt orkar hålla ihop formen. Men det är okej att vara lite giraff när man är otränad.

Andra varvet, åt vänster: Den rosa hästen börjar ladda så fort matte byter varv i traven. Hon är inte dummare än att hon fattar att får man göra åt ena hållet så kommer man få göra åt andra hållet. När matte lägger på galopphjälperna lägger hon kanske sitt största bocksprång någonsin. Eftersom vi är vända mot spegeln får matte se spektaklet i direktsändning, så att säga, och kan konstatera att det blir ganska mycket luft mellan matte och häst. Lyckligtvis är bocksprånget rakt upp, så med gravitationens hjälp landar matte på den rosa hästen igen efter den egna flygturen och vi kan galoppera vidare. Ganska civiliserat, även om det går fortare och fortare hela vägen.

Tredje varvet, åt höger: Den rosa hästen fattar inte galopp, hon jämfotahoppar iväg i någon sorts tvåtaktig terre-a-terreliknande sprattelgrej. Det tar ett kvarts varv att sortera ut det. Resten av varvet springer den rosa hästen som en lycklig amfetaminpåverkad iller och ruskar på huvudet.

Fjärde varvet, åt vänster: Den rosa hästen bockar iväg ungefär en kvarts sekund innan matte hinner ge kommando. Det tar halva varvet innan vi får stopp. Matte skäller lite på den rosa hästen som fnittrar som en förälskad skolflicka. Sen galopperar vi nästan i tretakt den andra halvan men avslutar lite i förtid när den rosa hästens framben plötsligt är så långt upp att matte ser leran på hovarna.

Sen fick den rosa hästen inte galoppera mer idag. Eftersom matte är ortodox nog att vilja fira jul utan gips.

Men luggen fick rätta snitsen efteråt!
(Och ja, luciakronan var med idag också.)

På’t igen imorgon! Om den rosa hästen går med på att träna upp sig utan att förvandlas till en dårfink.

Lucka 17 – Viktiga traditioner

Såhär kring juletider är det ju oerhört viktigt med traditioner. Det är liksom traditioner mest överallt. De flesta handlar om att äta saker. Den rosa hästen gillar den typen av traditioner.

En annan tradition som den rosa hästen gillar är den årliga julkadriljen i stallet. Den äger rum söndagen före julafton. Årets julkadrilj gick således av stapeln idag. Nu är ju den rosa hästen inte hundra procent på banan än, men vi handikappanpassade den första delen av kadriljen så hon kunde vara med. Hurra!

En mycket viktig grej med julkadrilj är outfiten. Den rosa hästen är lucia, det börjar också bli tradition. Det är dels väldigt karaktäristiskt för henne, och dels skojigt med saker som lyser. Det sista tog vi fasta på i år, och bestämde att det var läge att levla upp kostymen lite. Matte köpte billiga ljusslingor på Rusta och Citygross, en för man och en för svans. Den för svans var till och med svansformad.

Vi tränade lite dagen före på just svansdetaljen, eftersom matte var lite osäker på vad den rosa hästen skulle tycka om att springa runt med ett batteripack inbyggt i svansen. Först hade vi ambitionen att batteripacket skulle sitta på sadeln, men det smög sig då slaggen var för kort. Istället tog matte och band fast det hela med gummiband inne i den rosa hästens tjocka svans. Det blev riktigt lyckat, syntes knappt alls.


Dessutom tyckte hon att det var helt ok att springa med. Hon verkade inte märka det ens. Däremot var hon lite fundersam över att den snygga rosa hästen i spegeln hade lampor på skallen, men hon är inte den som är den. Låt gå för det liksom.

Idag var det då dags för skarpt läge. Eftersom det var fem minusgrader slapp den rosa hästen att tvätta svansen innan. Hon hade ändå lyckats hitta en lerpöl i hagen, för hon hade lera på hela benen och i svansen som istället hade frusit fast och inte gick att få bort. Suck.

Lera eller ej, när tävlingsfrisyren kom på plats så var hon bombsäker på att det var tävlingsdags, och stod i givakt när matte började montera in henne i diverse sladdar och batterier. Märklig utrustning, men hon är inte den som är den. Luciakronan på huvudet samt ljus i manen och svansen så var vi redo att köra!

Den rosa hästen fick för tredje året i rad äran att gå först i kadriljen. Den här gången för att hon försökte bita en annan häst i röven under uppvärmningen och inte fick förtroende att ha någon annan framför sig. Matte misstänker att hon gjorde det med flit. Hon är ju väldigt noga med först. Det är samma sak när vi är ute i skogen, allt kan vara livsfarligt och hysteriskt och gudvetallt, men först ska hon vara. Därför blev hon oerhört mallig och seriös när hon fick vara först i kadriljen bredvid fröken och VM-ponnyn.

De senaste veckorna har vi ju haft aningen mer energi än vanligt. Kan man säga. Så matte hade väl en och annan farhåga att det kunde bli lite väl skojigt med elva hästar på rad i ridhuset, men vi hade undantagstillstånd att avbryta och utgå om vi skulle spåra ur. Men den rosa hästen var väldigt seriös. Hon spårade bara ur en gång, och det var lite av en kedjereaktion när hästarna bakom skuttade runt lite. Den rosa hästens bff gjorde en levad så hästen bredvid hoppade undan och råkade tackla den rosa hästen som i sin tur gjorde en såndär fin korkskruv på halsen och ruskade på huvudet som glada hästar gör ungefär en kvarts sekund innan de drabbas av the yahoos. Matte hann avstyra yahoosen, men korkskruvandet hade sån snärt att ljusslingan i manen gick av. Och det är just därför vi köper ljusslingor för tjugo spänn på Rusta istället för dyra och hållbara grejer. Mycket hellre att det går sönder än att något fastnar. Återstoden av showen hade vi därför bara lampor i pannan, svansen och en liten bit längs manken. Men hon var minsann finast ändå.

I galoppdelarna av det hela så delade vi på startfältet och körde hälften åt gången. Den rosa hästen fick då stå i mitten med de delar av gruppen som pausade. Visserligen ska vi börja galoppera imorgon och hade väl för all del kunnat göra det en dag tidigare, men med tanke på att matte antagligen kommer att behöva fallskärm så hade vi behövt ta inträde av publiken för den typen av underhållning. Det får bli en annan gång.

Det blev lite kallt att stå där i mitten efter ett tag. Varken matte eller häst var egentligen klädda för stillastående i minusgrader. Men det var mysigt att titta lite på när de andra for omkring och hade roligt.

Efteråt fick den rosa hästen posera ihop med sin bff som också hade lampor i håret. Snygga tjejer!

Om vi ska toppa den här outfiten nästa år så kommer vi antagligen behöva börja med pyroteknik. Men det är fint med traditioner.

Lucka 16 – Nyårslöften – hur gick det?

Kommer ni ihåg att vi tillsammans var präktiga och skrev nyårslöften i början av året? Nu har nästan hela året gått. Det är för all del ett par veckor kvar, men i nuvarande igångsättningsfas så lär vi inte förändra resultaten på årets nyårslöften nämnvärt. Resultat enligt nedan, således. Hur går det för er?

Våra fyra nyårslöften inklusive statusrapport:

  1. Galoppombyten. Vi behöver lära oss att göra civiliserade byten, gärna samtidigt. Just nu har vi problem med att vi antingen får ett travsteg i mitten, eller att den rosa hästen tror att det är rivstart. Det vill säga hon byter jättefint, sen sular hon iväg i 190. Vi behöver få ordning på det där. Vi har börjat göra en plan ihop med fröken som involverar träning separat och gemensamt, samt en och annan portugis. Syftet med målet är att kunna starta medelsvår WE under 2018.
    Status: Vi kan nästan byta galopp. Åt ena hållet går det i princip alltid, om vi inte har för mycket tryck så det blir katapulteffekt, för då kan vi hamna lite varstans. Åt andra hållet är det lite svårare. Det går ibland, men inte alltid. Men vi hade antagligen löst det om vi hade fått träna genom hösten, så vi har all anledning att tro att vi löser det under första biten av nästa år.
    I oktober såg det ut såhär. Vi tappar formen lite, men det är inte så dramatiskt i  alla fall:
  2. Starta en dressyrtävling. Det kanske låter enkelt, men vi återkommer i ett senare inlägg till varför det antagligen blir en av de största utmaningarna för året (tur att år är ganska långa).
    Status: Klappat och klart. Vi har kört en styck riktig dressyrtävling. Vi fick till och med placering. #overachievers.
    Sen har vi kört två till, varav en var katastrofdålig (vi tappade en sko på framridningen och hade en allmänt dålig dag) och en var riktigt trevlig. Vi har hittat lite nya knappar och ska fortsätta fila på det nästa år.
  3. Göra en clear round på Pay&Jump. Vi har varit ute på P&J en gång under 2016 och fick en rivning per start. Nu är målet att göra samma sak felfritt. Som ni såg igår har vi lite av en oortodox hoppteknik att befatta oss med, men skam den som ger sig.
    Status: Klappat och klart! Det var så roligt att vi gjorde det en gång till. Så nu har vi tre(!) clear round-rosetter. Hallå eller. #overachievers
  4. Testa något nytt. Det är viktigt att inte fastna i gamla hjulspår, därför har vi som mål att någon gång under 2017 ska vi testa något nytt. Lite som vi gjorde med det beridna bågskyttet under 2016. Här behöver vi er hjälp! Vad tycker ni att vi ska pröva?
    Status: Vi har föst kossor på en åker på Orust. Vi har varit på ridläger i Småland och Skåne, vi har gjort ovanstående eskapader med dressyrtävling och hoppning, vi har ridit ut i snö, vi har varit i raggsockeland och testat fri fart, den rosa hästen har tappat sin matte (det var väl kanske inte helt eftersträvansvärt för all del, men det var nytt!), vi har varit på lusitanofeira och gått i parad, vi har varit på veterinärklinik (apropå inte eftersträvansvärt, men nytt), vi har ridit uppvisningar på Heden i Göteborg under EM och vi har badat i havet. Keepin’ busy.
    Vi har några grejer kvar på den fina tipslistan vi fick i vintras, men vad det blir härnäst får vi se! Den rosa hästen kommer dock inte att köras in. Efter en olycka med en taggbuske i svansen för några år sen är hon oerhört rädd om sina bakben, vilket matte har full respekt för. Det finns så mycket annat vi kan göra. Varje dag är ett äventyr!


Och era målsättningar för 2017? I januari såg det ut såhär. Hur går det för er?

Galenskaparen:
1) Ta grönt kort (för att över huvud daget kunna uppnå mål 2 och 3).
2) Starta i någon hoppklass med Tantponnyn (om hon håller och vill).
3) Starta i någon hoppklass med Storfot (om jag vågar).
4) Göra en tatuering av en häst – en dalahäst närmare bestämt.

Granger:
Jag har som mål att sluta sitta som ek kratta (ont i ryggen ger dåliga vanor) och att få bättre resultat i dressyr-KM än förra året.
Oklart om det är en rimlig målsättning att vinna KM i hoppning igen, men jag kommer garanterat försöka…

Emma:
Mitt mål för i år är nog att få ordning på armarna i ridningen, måste komma ihåg att hålla dem böjda och inte låta dem bli raka och stumma

Sanna:
1. Dra igång WE-träningar på Orust!
2. Våga hoppa en 90-bana! Nu är det säkert inga problem för den store svarte, men matte har ju nyss återvänt till stallet och blundade sig (med ett hårt tag i manen) över 50 cm för ett år sen!
3. Få snurr på vår lilla nystartade förening (som för övrigt hänger ihop med WE-träningarna)!

Helen:
Min och min tanthäst mål är
1 Galoppbyten i balans.
2 Klara av att Rygga utan stress
3 Tränna dressyr bommar för tanter
4 Starta en Dressyr LA

Annalena:
Vi har också några mål:
1. Ta tag i ridningen igen efter att matte mått dåligt på olika sätt under hösten.
2. Matte ska gå på massage m m så att hennes rygg orkar med ridning.
3. Vi ska starta en pay´n ride, troligen LC, kanske LB
4. Vi ska gå från tömkörning till att dra redskap. Blir det snö ska vi åka vedkälke och till våren ska vi harva paddocken.

Therese:
Mål om hästen får sättas i gång ordentligt efter skadan✌?
1) Rida en distansritt utan tron att man bara ska springa ett par kilometer (= tagga neeeer)
2) Lära oss galoppera, har en fd travhäst i omskolningsfasen
3) Börja hoppträna
4) Testa nått nytt, kanske terräng?

Kattis:
Vi har egentligen bara två mål.
1. Rida planerade vägar i galopp, utan att gubbponnyn välter eller stannar. (För att nå det här målet skulle gubbponnyn behöva skena mer i skogen för att bli i lite bättre form, vilket leder oss in på mål två…)
2. Våga rida ut mer. Jag är en fegis och behöver både bli modigare med själva ridandet och med att fråga folk om de vill hänga på.

Sandra:
Oh, jag tänkte nog mer ett mål per häst. Vilket då blir 4 för mig. Vi börjar me äldsta till yngsta.
B – mer western party tricks träning
R – galopp utan att det blir så himla skoj att man måste köra lite skutt. Träna på att mörker inte är sååå läskigt
L – flamsiga fröken skall ridas in
W – trollet måste ställas ut och tömköras. 2018 så blir det inkörning
Inser precis att det vart lite fler 4 mål.

Charlotta:
Jag bytte medryttarhäst under hösten så vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Vi behöver till exempel lära oss att hitta dragläget – som det är nu kan det bli ganska hackigt i tempo och bjudning ibland, med ett och annat motorstopp.
Men den stora saken är människans galoppfattningar. På förra medryttarhästen funkade det oftast men hästbytet avslöjar brutalt att de behöver mer jobb. Tänk att något så grundläggande kan vara så svårt!

Fläckiga sockans matte:
Mål är bra… Jag och fläckiga sockan borde sätta upp några så här var ett bra ställe 😀
1. Bli hel (på god väg, är ohalt)
2. Komma tillbaka till ridkondis & styrka
3. Starta en riktig socktävling (kvällstävlingar räknas inte…)
4. Testa något nytt

Tove:
Jag är ju också tillbaka på stallplan efter många års bortavaro. Mitt mål (jag nöjer mig med ett) är att få bättre ordning på min sits och mina hjälper.

Ellie:
1.starta en lokal dressyrtävling samt WE tävling på min ardenner.
2. Bygga färdigt min terräng/derbybana (ni får komma och testa den sedan ?)
3.hjälpa med kompis att nå SM i paradressyr

AnkiKL:
Då jag sedan några månader är hästlös och inte ridit på två år så har jag väldigt moderata mål.
1: anmäla mig till en ridskola för att få till regelbundenheten i ridningen igen
2: Komma upp i bekväm ridning i tre gångarter (har en gammal skada. Tappat massor senaste två åren i muskelmassa=instabil)
3: Rensa bland alla gamla hästsaker som samlat sig under åren.
4:Förbereda för nytt hästägande, måla om i stallet, vindskydd, ev lösdrift, ordentliga gap innan hästköp.

Petra Signell:
Jag har en raggsockehäst. Vi skogsmullar mest, men nu råkar min raggsocka ha lite för bra tölt för att inte visa upp. Jag tycker det är lite läskigt med tävling. Här kommer iaf mina mål:
1) Träna för tränare. Svårt där jag bor och ett stort projekt eftersom jag inte har egen transport. Men nu vill jag verkligen försöka förutsatt att vädret är transportvänligt
2) Skaffa tävlingsliscens till mig och pållen
3) Be min medryttare rida en tävling på pållen (då kan jag se hur det går)
4) Rida en (tränings)tävling

Sara Å:
Hej! Mina mål inför 2017 är:
1. Hitta en häst som jag vill köpa (och som ägarna vill sälja, det har gått åt skogen två gånger.)
2. Tävla mer med hästen på ridskolan.
3. Kunna sitta ner i sadeln ordentligt i trav med ovan nämnda häst. (Man flyger runt som en vante.)
4. Rida fler lektioner i veckan och då förhoppningsvis lära sig att sitta ner i traven utan att vara halvvägs till månen och få sånna skavsår i “de nedre regionerna” att man inte kan ha trollor på sig 😉

Renée:
Jag och min Fina Foxan ska försöka våga ( dvs matte ska våga) starta en P&J igen.
Matte ska styrketräna för att bli starkare i benen då dom är klena (åldern tar ut sin rätt).
Göra om ridbanan så vi kan hoppträna hemma och även galoppera utan att trilla ihop i hörnen. Det får nog räcka för detta kvartal.

Malin:
Mina och bregotthästens mål (mest mina):
1. Få till någon sorts galoppombyte (kanske ska bli säkra på att fatta rätt galopp först?)
2. Starta LA WE (blir isf min första officiella tävling sedan jag var ehh 13 år?)
3. Starta en riktig dressyrklass… (hjälp)

johanna:
Jag har för tillfället ingen tillgång till häst så det får bli två hästlösa målsättningar. Mina målsättningar får bli att: 1) kunna sätta handflatorna i golvet med raka ben. Är stel som en pinne och smidig som en elefant så det känns som en lagom målsättning. 2) Kunna göra fler än en riktig armhävning, då man har tårna i golvet och inte fuskar genom att stå på knäna. Har aldrig kunnat göra det. Inte ens när jag tränade flera gånger i veckan, så det får bli utmaningen.

Jessica S:
Mål för 2017 för oss;
Rida LC1 på 60% Bohus cup
Starta LB WE riktig tävling
Hoppa bana cr 60 cm
Åka tillbaka till trailcampen och befästa vattenhindret, skott och ko
Träna sorting och trail
Rida ut utan pulshöjning 😉

Jennyann K: 
1; Härmar er lite på ettan. Samla ihop och rakrikta den nya kroppen så vi kan göra mer galoppombyten.
2; Galoppera Mera! A.k.a Åka till travstället o hyra in sig på fina skogsslingor och div rakbanor!
3; Lära oss att gå in i transporten utan att matte går först, så att matte själv kan lägga på bommen!
4; Våga oss ut på PnR, vi säger LA, man ska ju sikta på molnen!
Men vi börjar med att lära oss springa/rida i nya sadeln utan att få kopiös träningsvärk. Gäller både matte o Fus!

Anne-Lie H:
Rida in Silvio, varvat med att vänja sig vid “läskiga saker” och slappa i hagen.

Cecilia H:
Jag har bara ett mål för 2017 och det är att försöka hinna med både ridning och träning av den nya valpen!

——————————————————————

Berätta allt! Vi vill veta! Status? Reviderade mål? Heja oss alla!

Våra mål för 2018 kommer såklart, men inte förrän vid nyår. Så vi inte råkar smygstarta. Men börja fundera på era också så kör vi tillsammans ett år till!

Lucka 15 – Favorit i repris

Idag har den rosa hästen uppfört sig nästan hela ridpasset. Eftersom 60 minuter fredlig ridning i beskedligt tempo inte renderar i särskilt mycket bloggmaterial så bjuder vi istället på en favorit i repris – en sammanfattning över hur den rosa hästen hanterar det himla utomhuset.

http://www.fnork.se/2016/12/02/den-rosa-hasten-och-det-himla-utomhuset

Håll till godo!

Lucka 14 – Äntligen

Den rosa hästen gillar inte den svenska vintern, det är vi ju ganska klara över. Missnöjet visar sig inte bara genom dåligt humör eller nedstämdhet, som på många andra individer. Nej, den rosa hästen är lite mer extrem. Hon är arg på vintern. Dumma vintern. Arg, arg, arg.

Bli borstad – spark och bit.
Stå i sjukhage – yl och klagan.
Frysa – arg, arg och arg.
Motionera – bråk och stök.

Det här är inget unikt för just den här vintern, utom möjligen sjukhagen. I övrigt är det precis som vanligt. Matte håller borstandet till ett minimum, ibland rider vi utan att borsta alls. Man får välja sina strider. Vi kammar luggen istället, det är okej. Det brukar gå över framåt februari, fram till dess borstar vi ordentligt var tredje dag och pausar däremellan så länge den rosa hästen inte är lerig. Det är hon oftast inte. Blir inte så mycket action i den lilla tråkhagen. Men tråkhage är det som gäller tills vi är hundra procent säkra på att benet mår bra.

Ridningen är ett eget kapitel. I januari varje år så tror matte att den rosa hästen är sjuk. Men hon är bara januariarg. Och det börjar inte sällan redan i december. Speciellt när man bara får göra TRÅKIGA saker! Dumma igångsättning. Dumma ben. Dumma matte. Dumma allt.


Efter att ha åkt omkring på var som bäst kan beskrivas som en elektrifierad rosa vessla med hovar i några dagar så börjar matte uppnå ett zentillstånd i ridningen. Det handlar ju bara om att ta sig igenom det hela egentligen. Idag var inget undantag. Den rosa hästen drog igång genom att sprattla iväg när matte skulle spänna sadelgjorden och sprang runt i en mycket liten cirkel i några varv innan hon kunde stå still så att matte kunde komma upp. Sen hoppade hon omkring och låtsades bli rädd för hörn, väggar, ridhusbotten och annat som dök upp vid lägliga tillfällen.

Matte har insett att ett bra sätt att lugna den rosa hästen är att sjunga för henne. Oklart om hon blir lugn för att hon gillar musik, eller om hon blir lugn för att hon tror att det har brunnit för matte så hon behöver ta lite ansvar. Oavsett så hjälper det om matte sjunger lite Jingle Bells (’tis the season och så vidare). Tills matte ramlade in på Jingle Bell Rock och insåg att det inte är läge att sjunga något som innehåller frasen “Giddy up, jingle horse, pick up your feet” ifall den rosa hästen skulle få för sig att tolka det hela bokstavligt. Så matte försökte istället rannsaka sitt inre musikbibliotek efter nån låt som handlar om att gå som en sengångare och uppnå inre frid. Under tiden kom den rosa hästen på att hon skulle vägra att böja sig i högersidan för att enklare kunna finta sin matte. Vi fick diskutera det en ganska lång stund, ända tills matte vann efter att en vattendroppe från taket droppat ner och prickat den rosa hästen på ena örat så att hon blev kränkt och glömde vad vi höll på med. Det är också ett sätt att vinna saker.

Men den stora skillnaden idag var att vi gick över en magisk gräns. Vi rider nu i en hel timme, varav tio minuter trav och resten skritt. Med det utbudet går det att hitta tillräckligt mycket underhållning för att den rosa hästen ska få ett bra, balanserat träningspass där hon inte bara blir motionerad, utan även blir trött. För första gången på ungefär hela hösten. Trött rosa häst. Det är helt magiskt. När vi hade ramlat runt i ungefär femtio minuter och matte började känna den välbekanta känslan när den rosa hästen börjar känna sig nöjd med sin kropp och energinivå, då kom det ett nytt lugn över oss båda. Äntligen lite vettig träning igen. Fortfarande lugnt och stillsamt, men ändå. Vi avslutade passet på långa tyglar utan att jaga spöken eller attackera bokstäverna. Det känns som en lagom hög nivå just nu.

Lucka 13 – Den rosa svartsjukan

Det är inte så ofta, men ibland händer det att en retriever eller två följer med till stallet. 


Det är väldigt komplicerat. Inte för att retrievern i sig innebär problem. Mer att det blir väldigt svårt för matte att få något gjort när den svartsjuka rosa hästen måste dela mattes uppmärksamhet med en beige konkurrent. 

Det tog 45 minuter att mocka. Tålamod är en dygd. 

Lucka 12 – Dagen idag och favorit i repris

Just när det gäller historien kring det skadade benet, konvalescens, vila igångsättning etc etc så har bloggen nu kommit ikapp verkligheten. Vi väntar tålmodigt på återbesöket strax före jul. Eller ja. Tålmodigt är kanske lite att överdriva det hela.

Den rosa hästen är inte så tålmodig. Hon vill galoppera helst igår. Hon har visserligen redan kommit igång med passage på asfalt och baklängesgalopp, men det är inte riktigt samma sak.

Matte är inte heller så tålmodig, även om matte ännu har en nyans mer behärskning än somliga andra. Mattes otålighet hänger helt enkelt på att när den rosa hästen inte sprattlar, bockar eller tramshattar sig så är hon helt fantastisk. Hon är mjuk i kroppen och supermotiverad att komma igång. Mellan utbrotten när hon inte riktigt kan hantera sig själv så är det rena lyxresan för matte. I våra sex minuter i trav. Det är svårt att hålla sig ifrån mer arbete.

Det senaste dygnet har det kommit snö. Den rosa hästen är inte så bra på snö. Hon är generellt sett inte så bra på vinter. Idag var det dessutom första gången på året som det var is-i-morrhåren-kallt. Det är jävla kallt det.

För att inte upprepa oss alltför mycket i ämnet, så väljer vi idag att ge er en favorit i repris – den rosa hästen och den svenska vintern. 

Man hade kunnat tänka sig att något har förändrats på de två år som gått sen bloggen rapporterade om den rosa hästens vintervanor. Men nej. Det är samma lika fortfarande. Västkusten har för lite vinter för att hinna vänja sig, helt enkelt. Men det är nog lika bra det, egentligen.

 

Lucka 11 – En tur i mörkret

(7/11)

Matte: Idag ska vi gå ut!
Den rosa hästen: Ut? I utomhuset?
Matte: Ja!
Den rosa hästen: Men det är ju mitt i natten?
Matte: Äh, tramsa inte. Det är eftermiddag.
Den rosa hästen: Det är SVART ute!
Matte: Ja, men vi har ju faktiskt tränat jättemycket på att promenera i mörkret. Du är ju jätteduktig på det.
Den rosa hästen: Ja, det är sant, det är jag.
Matte: Precis. Så det kommer att gå jättebra.
Den rosa hästen: Jag är skeptisk.
Matte: Jag har fullt förtroende för dig. Kom nu så börjar vi lite på ridbanan så du känner dig uppvärmd.
Den rosa hästen: Uppvärmd är bra!

Matte: Hallå där, uppvärmd innebär inte att vi måste springa jättefort.
Den rosa hästen: Men det är MÖRKT! Det är klokast med jättefort!
Matte: Jaså, det är det ja…
Den rosa hästen: Lätt. Ju snabbare man springer desto snabbare är man klar.
Matte: Det fungerar inte riktigt så…
Den rosa hästen: Eh, gör det visst.
Matte: Alltså..nä.
Den rosa hästen: Whatever. Ska vi gå nu?
Matte: Ja, nu går vi.

Den rosa hästen: Det är JÄTTEMÖRKT!
Matte: Ja, men inte mer än att vi ser var vi går. Ta det lugnt och fint så går allting bra.
Den rosa hästen: LUGNT OCH FINT!
Matte: Lugnt och fint som en furir i strid eller?
Den rosa hästen: Lite kanske.
Matte: Åhå. Halka inte på asfalten bara.
Den rosa hästen: *halk*
Matte: …
Den rosa hästen: Äh.

Matte: Tralala…
Den rosa hästen: Vad GÖR du?
Matte: Sjunger lite. Du verkar bli lugnare då.
Den rosa hästen: SLUTA INTE!
Matte: Lovar. Du är jätteduktig.
Den rosa hästen: Det här är läskigt.
Matte: Jag vet.
Den rosa hästen: Fnork.

Matte: Nu kommer det en bil. Nu måste du stå stilla. 
Den rosa hästen: Okej!
Matte: Den har ett flak. Som skramlar lite. Okej? Det finns ingen anledning att få panik. 
Den rosa hästen: Okej!
Matte: Det är lite tight med plats här. Du måste stå alldeles stilla.
Den rosa hästen: Jarå.

Matte: OJ vad duktig du var nu!!
Den rosa hästen: Häe?
Matte:  Som stod så stilla och fint när bilen med det skamliga flaket passerade femtio centimeter från dina knän?
Den rosa hästen: Jaså. Det var väl inget direkt. 
Matte:  Säger du det så.
Den rosa hästen:  ÅH HERREGUD VAD ÄR DET DÄR????!!!
Matte: …det är en soptunna. 
Den rosa hästen: HJÄLP! HJÄLP MEJ!!! DEN KOMMER ÄTA UPP MEJ!!
Matte: Suck. 

Den rosa hästen: Nu är vi HEMMA!
Matte:  Ja. Duktig tjej!
Den rosa hästen: Jag har övervunnit mörkret! Alldeles själv!
Matte: Ja, det var bra jobbat. Nu går vi in och pustar ut tycker jag.
Den rosa hästen:  Jag får kakor nu va?
Matte: Självklart får du kakor nu. 

Lucka 10 – Tio fakta om en rosa häst

Saker som ni kanske visste eller inte visste om den rosa hästen:

  1. Den rosa hästen är född 2008. Eftersom vi inte vet datum firar hon födelsedag ihop med alla andra datumlösa hästar den 1/1. Hon fyller tio år, det är stort!
  2. Den rosa hästen är från Portugal. Hon är född en liten bit utanför det stora lusitanomeckat Golega.
  3. Den rosa hästen kom till Sverige 2014, för att jobba som verksamhetshäst hos fröken. Det har hon gjort sen dess med den äran, även om det numera är ett deltidsjobb sen hon köpte en egen matte.
  4. Den rosa hästen tycker inte om äpplen. Hon kan äta kanske ett halvt, sen spottar hon ut resten. Däremot är hon oerhört förtjust i citrusfrukter, speciellt satsumas. Och såklart morötter, hästgodis och mintkarameller.
  5. Den rosa hästen träffade sin nuvarande matte för första gången senhösten 2014. Hon hade då fått en taggbuske i svansen i hagen och rivit upp sår på bakbenen som skulle tvättas. Matte fick det tvivelaktiga nöjet att försöka hålla upp ett framben medan fröken tvättade. Den rosa hästen, som på den tiden var ganska ohanterad i den här typen av sammanhang, hade alla känslorna på högsta volym och genomförde detta under stor dramatik. Det var inte ett jättebra första intryck, det var det inte.
  6. Nästa gång vi hade någon interaktion var på vår första ridlektion tillsammans i mars 2015. Det var love at second sight, kan man säga.
  7. Den rosa hästen köpte sin matte i september 2016 efter att matte hade provridit i ett och ett halvt år och fröken hade tröttnat på att vänta ut oss. Det är väldigt oklart hur det gick till, men matte är ganska säker på att det var en uppgörelse mellan fröken, den rosa hästen och Görans matte, långt innan matte själv var inblandad i det hela.
  8. Den rosa hästen är 163 cm hög (163,5 om hon sträcker lite på sig) och väger 540 kg när hon är lite konvalescenstjock. Antagligen väger hon ca 520 kg när hon är igång.
  9. Den rosa hästen har ett brännmärke på höger lår, bokstaven R. Märket representerar hennes uppfödare, João Antonio Pato Rosado. Alla lusitanos brännmärks i Portugal.
  10. Den rosa hästen har gjort en resa de senaste två åren. Eller vad säger ni?