Om karma

Meddelande till mannen i silverfärgad BMW(!):
Jag erkänner att jag visserligen blev lite störd när du låg trettio centimeter bakom mig i 70 km/h på 70-vägen hemåt, och det var lite irriterande att du i samma sekund som vägen blev tvåfilig blåste förbi i sisådär 110 knyck och blängde på mig.

Men hela den här grejen med att du missade den civila polisbilen och liksom blev stoppad tvåhundra meter senare, det gjorde min dag. Så tack för det. Hoppas det blev dyrt.

Och du, märklig grej, jag körde BARA 70 km/h hela 70-vägen, och ÄNDÅ kom jag hem före dig. Fan tro’t, va?

Om terapi

För att undvika total stigmatisering i hästlösheten så har den hästlösa matten utsatt sig för lite hästterapi. Förra helgen som åskådare på Riksmästerskapet i WE i Enköping (fick leda en häst, sjukt läskigt).

image

Sen nu i veckan som sällskap åt en ponny på promenad.

image

Vi såg en ko.

image

Igår lades det fyra timmar på att röja och sortera pinsamma mängder hästutrustning (nån som behöver köpa ehh… vad som helst?). Och idag har det faktiskt åkts runt lite på en häst. En vit, för att göra det hela så emotionellt krångligt som möjligt. Det var intressant att jämföra sina ridkunskaper med sig själv och inse att det går mycket bättre på annan häst. Inte helt bra för den emotionella stabiliteten. Men låt gå för det. Nu är det gjort i alla fall.

image

Det dyker nog upp något annat att stigmatisera snart.

Om misär

Det finns olika typer av misär i världen. Det är till exempel stor skillnad på vad som räknas som misär här jämfört med tredje världen. Eller vad som är misär för människor respektive djur. Men generellt sett kan man anta att just misär är ett uttryck för att beskriva fullkomligt bedrövligt elände.

Retrievers är ganska bra på att uttrycka sina känslor, medelst sprattel, svans och olika typer av kärleksbetygelser. Men när det kommer till misär är de tydligare än någonsin. Det finns en grej som alltid är värre än allt annat, en grej som alltid leder till den djupaste av alla eländiga misärer.

The cone of shame.

image

Ingen kan sucka som en besviken retriever när matte tar fram tratten efter kvällspromenaden. Stupid everything.

Om skönhetsideal

Fnork har haft lite paus på grund av akut bortresthet. Mer om det senare. Idag pratar vi istället om förra helgen.

Matte kände för att göra en aktivitet med djur. Eftersom Glenn inte direkt är en aktivitetsindivid så fick en retriever ställa upp istället. Retrievers brukar trots allt vara rätt på när det gäller utflykt. Och sagda retriever har varit showhund i unga år, så matte anmälde henne till en skönhetstävling med tantklass. När retrievern var valp vann hon allting, när hon var unghund vann hon massor, men när hon blev vuxen slutade hon vinna för att hon såg alldeles för valpig ut. Det har inte direkt rättat till sig med åren, men matte tänkte att när man tävlar i tantklass kanske det är en fördel att se för ung ut. Och om inte annat får retrievern ha sjukt roligt och äta korv, så det kan det ju vara värt.

När vi ändå höll på så anmälde vi valpet också. Som någon sorts miljöträning.

Vi kom dit i ganska god tid och tittade på alla de tjusiga vuxna hundarna i lugn och ro. Det var lite småtaskigt väder, men kom bara nån enstaka skur. Retrievern fick ha täcke på sig och valpet är ett valp så det var inget att orda om.

När det började dra ihop sig till tantklass så sken solen. Matte och retrievern värmde upp i god ordning med att springa fram och tillbaka utanför ringen. Det är faktiskt asvarmt att göra det i regnkläder när solen skiner. Så matte tänkte åla ur yttersta lagret kläder, men det fanns det plötsligt ingen tid för, det var marsch in i ringen och stå fint.

Retrievern var mycket lycklig. Hon visste preciiiis vad hon skulle göra, ställde upp sig så tjusigt hon bara kunde och käkade korv för glatta livet. Sen sprang hon fint, väntade artigt på sin tur, visade upp sig fint igen och uppförde sig överlag utmärkt. Till sin mattes stora förvåning. Dessutom lyckades hon knipa en tredjeplats med hederspris. Inte illa pinkat.

När man får hederspris betyder det att man får gå in igen i slutet och tävla om Bästa Tik. Nu är det inte så ofta gamla tanter vinner bästa tik, det säger sig självt att ungdomarna som är i sin prakts dagar får ta hem sånt. Men för retrievern spelade det ingen roll, för hon fick vara med IGEN! Vara tjusig och käka korv TVÅ gånger! Hurra!

Efter bästa tik var det dags för lunchpaus innan valpklasserna drog igång. Under pausen hittade valpet två av sina kullsystrar och tillsammans fick de springa på ett fält en bit bort och bilda en valpdriva. Det var så att säga inte en lugn och samlad övning.

Med det i bagaget tänkte matte att valpet kanske skulle vara lite trött och stillsam när det var hennes tur. Det tänkte inte valpet. Hon tänkte ha så vansinnigt roligt som hon bara kunde och inledde därför med att sprattla iväg och skalla domaren. Ähem. Men det var den där sortens domare som tycker att ett valp är ett valp, så vi körde vidare. Först ska man stå still och visa sidan. Valpet la sig ner och rullade. Sen ska man springa i en cirkel. Valpet växlade mellan att ömsom tvärnita och leta korv i gräset och ömsom hoppa runt som en lycklig bomullstuss i snöre.

När det var dags för den individuella bedömningen var valpet ännu mer uppe i varv så matte fick ta till det hårda artilleriet och hålla fast valpet i svansen och tratta blodpudding i nosen på henne så hon stod still i fyra mikrosekunder. Lyckligtvis var den luttrade domaren skicklig nog att nöja sig med det och vi kunde springa vidare (trav? glöm det, blandade småhopp är det nya nu). Gud vet hur, men domaren fick ihop en bedömning och valpet knep andraplatsen i klassen 5-6 månader! Visserligen av tre, men ändå. Den som vann var nästan en månad äldre, så det räknas ju inte. Och så vidare. Hon fick i alla fall kommentaren “Härligt temperament” på sitt protokoll. Vi ser det som dagens seger. Hon avslutade det hela med att försöka käka upp sin rosett. Den var helt klart det roligaste på hela dagen!

Sjukt stolta retrievers efteråt!

image

Om Glenn

Det här är Glenn. Vi bor ihop.

image

Glenn är som hans mattes djur brukar vara, lite sådär annars. Han är till exempel väldigt ofta uppåner. Eller ute och smyger på någon obefintlig spännande fiende. Eller så drabbas han av the yahoos och jagar sin egen svans. Eller så klättrar han upp i en växt och glömmer att han inte kan simma ända tills gravitationen påminner honom och han störtar ner till botten igen. Eller så äter han upp nämnda växt.

image

Han är inte så kommunikativ kanske, men han är ett litet sällskap i alla fall.

Och ja, jag vet att han är en hon egentligen, men han hette Glenn och var en han långt innan det gick att avgöra och sen blev det svårt att vänja om sig. Och eftersom han ändå inte gillar artfränder (käkat upp både Åke och Lars) så spelar det ingen roll. Så han får vara en han, det är inte så himla noga.
Man kan eventuellt se det som ett inlägg i hen-debatten, men det är i så fall oklart på vems sida det skulle vara, så vi låter nog bli det.

image

Om Skåne

Jag har ett sånt där jobb som innebär en massa resande runt hela landet. Idag är jag i Skåne. Jävla långt till Skåne faktiskt. Och E6 måste vara Sveriges tråkigaste väg.

Skåne är platt. I alla fall den här delen. Och de har varningsskyltar för vildsvin, det har vi inga hemmavid såvitt jag vet. Och ja… det var väl ungefär allt. Det var en fin solnedgång i alla fall. Och jag har för första gången sett ordentligt med valaffischer för Centerpartiet, jag började fundera på om de hade glömt valrörelsen helt i år.

Jobbet har ett antal bilar som just nu är arbetslösa, så när det ska ut och resas brukar de få följa med ut på rastning. Det innebär att man aldrig riktigt vet vilket fordon man hamnar i. Idag var det en Caddy. Det är lite som att köra ett rymdskepp. Speciellt om man ska försöka backa.

Däremot kan man konstatera att om man kör en Caddy med företagstryck så är det ingen som jävlas med en i trafiken. Alltid nåt.

Om Fnork

För de flesta här som har följt Mullebloggen så är det fullkomligt uppenbart vad ett fnork är. Men de som inte vet kanske får för sig att kolla upp det.

Saker man kan hitta på internet om man inte passar sig:

1. fnork
The sound produced when two elephants, joined at the trunk sneeze simultaneously

n. A Low to high-pitched, irritating screech.
v. fnorked, fnorking, fnorks
v.tr. To utter in or as if in a fnork.
v.intr. To cry out in a low to high-pitched, strident voice.
The entire zoo shook when Gerald and Phyllisity sneezed while exchanging a peanut via thier trunks producing an ear shattering fnork, which sent thirteen people to the hospital with damaged eardrums, and generated a $1700.34 veterinarians bill to extract a peanut (in the shell) from the tear duct in Gerald’s left eye.

2. Fnork
To ruin, destroy, or make dysfunctional.
“Fnorked” is commonly used as an adjective to describe something that is messed up or dysfunctional.

May be a corruption of the vulgar word “fuck”.
The cheap tape dispenser was fnorked.

Om ni ursäktar, jag måste gå och skratta färdigt nu. God bless Urban Dictionary.

Om politik

Jag är en ganska vanlig person med en ganska vanlig insikt i den politiska världen. Ingen speciell utbildning i ämnet eller så, i alla fall inte senare än gymnasiets Samhällskunskap A eller vad det nu var. När man fick lära sig att alla partier går att ställa på en lång rad från vänster till höger. Ordning och reda.

Jag har också gjort som de flesta nog gör, litegrann slentrianröstat på samma parti som jag har röstat på sen jag var arton. Eller nitton. Eller hur gammal jag nu var (orka räkna). Men så tänkte jag att jag kanske skulle försöka lyssna på vad de faktiskt säger den här gången. Så jag har läst lite tidningar. Lite på nätet. Ganska många obetalbart komiska valaffischer när jag kör i laglig hastighet till jobbet. Lite sådär.

Det är ju en ganska stor skillnad i det här mellan profil och image, där profilen är hur partiet vill att man ska uppfatta dem och imagen är hur man faktiskt uppfattar dem. Det vill säga, jag säger inte att jag har rätt, men i egenskap av ganska medelmåttigt allmänbildad genomsnittsmänniska så har jag ändå bildat mig min egen uppfattning av den politiska arenan.

Det här är väl ungefär vad jag har kommit fram till hittills:

Om man föreställer sig att riksdagen är en stor fest där varje riksdagsparti är en person som är inbjuden och ska umgås, så kan jag tänka mig att det skulle se ut ungefär såhär; På ena sidan rummet står Alliansen, på andra sidan står den där rödgröna härvan av splittrade åsikter. Och de diskuterar med varandra. I mitten står Socialdemokraten och Moderaten och skriker på varandra om att det behövs mer jobb. Det är en väldigt högljudd och hetsig debatt, eftersom båda vet att de är störst på sin respektive sida och därmed har all rätt att göra så mycket väsen av sig som möjligt. Det låter ungefär såhär (baserat på valaffischer):
S: Det är dags för fler jobb!
M: 250 000 nya jobb är bara början vi behöver fler!
S: Nej men du förstår inte, vi behöver fler jobb!
M: Ni fattar ju INGENTING, det enda sättet att föra Sverige framåt är om fler kommer ut i arbete!
S: Men hur ska vi NÅGONSIN kunna ha en bra välfärd med er politik? Vi behöver fler jobb!
M: Det enda rimliga sättet att ha välfärd över huvud taget är att se till att alla som KAN jobba har MÖJLIGHET att jobba. Och för det behövs det fler jobb.
S: Nejnejnej, du har lika fel som vanligt. Vi behöver fler jobb, det är enda sättet!!
Folkpartisten: RÖSTA PÅ SKOLAN!!
S: …vart fan kom han ifrån?
M: Meh, jag har slutat fråga.

Strax bakom dem står Centerpartisten och Miljöpartisten och leker arga leken. Det är ingen av de andra som riktigt engagerar sig i varför, men alla vet att “det är nåt med miljön nu igen”. Centerpartiet gillar ju kossor, men kossor fiser och Miljöpartiet gillar inte utsläpp. Det kanske är därför, det är högst oklart eftersom arga leken går ut på att vara tyst.

En bit bort står Vänsterpartisten och diskuterar familjevärderingar och välfärd med Kristdemokraten. Vänsterpartisten hävdar hela tiden envist att Jonas Sjöstedt inte är till salu enligt valaffischerna, och Kristdemokraten är trots allt beredd att hålla med om att det är bra, för det är antagligen ingen som vill köpa honom ändå och då kanske han hade blivit ledsen. Vänsterpartisten försöker förklara att det inte är det Vänsterpartisten menar, Vänsterpartisten menar att välfärden inte ska säljas. Kristdemokraten svarar att det är väl för guds skull en uppiggande omvandling, eftersom det ändå inte fungerade särskilt bra. På det här sättet får i alla fall alla människor som har råd sjukvård, istället för ingen alls, det måste ju för guds skull vara en förbättring? Vänsterpartisten blir arg för att Kristdemokraten blandar in Gud i det hela, för han är en hittepågubbe. Kristdemokraten svarar att det verkar Jonas Sjöstedt också vara. I övrigt har Kristdemokraten inga åsikter. Han tycker åsikter verkar jobbigt så han lånar Moderatens och lägger till något om att det kanske inte var bättre förr, men det är fanimej sämre nu. Amen. Och något om typ äldrevård, landstinget och Bellman.

Bakom sina Allianskollegor står Folkpartisten och viftar i motsatt riktning mot alla andra. På håll ser det lite ut som att han kanske har blivit lite galen, men om man tittar närmre ser man att han bara försöker jaga iväg Sverigedemokraten. Ingen förstår hur Sverigedemokraten kom dit egentligen, för det var minsann ingen som bjöd in honom, men nu när han är här så är det säkrast att bara ignorera honom så gott det går. Förutom Folkpartiet som väljer att bråka med honom istället och försöka få honom att flytta på sig. Det tänker Sverigedemokraten inte göra, för han är från Skåne och då flyttar man inte på sig hur som helst.

Lite senare under kvällen när alla har lugnat ner sig ett hekto eller tre har istället Socialdemokraten börjat diskutera skolpolitik med Folkpartisten. Folkpartisten säger att det behövs mindre klasser. Socialdemokraten tycker att det är dags för mer kunskap. Folkpartisten menar att det enda sättet att distribuera mer kunskap är att ha mindre klasser. Socialdemokraten säger att så är det inte alls, man måste faktiskt ha mindre klasser för att kunna distribuera mer kunskap. Folkpartiet undrar lite om Socialdemokraten är full och går och drar lite i Moderaten istället.

Miljöpartisten har tröttnat på att vara tyst och gett upp arga leken. Centerpartisten skriver en affärsplan för att starta en liten franchisefirma för arga-leken-segertekniker. Vänsterpartisten lägger sig i och anser att arga leken är allas lek och att den således borde vara statligt finansierad. Miljöpartisten håller inte med, inte för att han inte tycker samma sak, utan för att visa att det faktiskt finns frågor där han och Vänsterpartisten inte är överens.

Sverigedemokraten står i ett hörn och käkar negerbollar. För så hette de faktiskt när han var liten.

F! bråkar med Vänsterpartisten om vad som är äkta vänsterpolitik. Kristdemokraten lägger sig i och undrar vem fan som släppte in F! på festen överhuvudtaget. F! svarar att hon har kvoterat in sig själv som en del av motståndsrörelsen mot patriarkatet. Kristdemokraten tycker att man fan inte kan kvoteras in på en fest, antingen blir man bjuden för att man är rätt person för sällskapet eller så får man inte vara med.

Ännu senare på kvällen. Vänsterpartiet har gått hem i protest mot att ingen har lyckats jaga ut Sverigedemokraten, och i så fall vill han inte vara med längre. Sverigedemokraten har i sin tur dängt ett järnrör i huvudet på Miljöpartiet som ligger i hörnet och yrar om klimatkompensation av järnrörstillverkning. Folkpartiet sitter och kastar popcorn på Socialdemokraten som inte fattar var de kommer ifrån och viftar i alla riktningar. Kristdemokraten säger att det är så det går om man rustar ner så man inte har något försvar när nån vill ha popcornkrig. Moderaten försöker förklara för F! att om man är med på kalaset måste man betala för sig, men det tycker F! att nån annan kan göra. Förresten borde maten vara mycket bättre. Ingen vet vart Centerpartisten har tagit vägen. Hon var här nyss, eller?