Nyårskrönika 2014 – en gladare sort

Igår pratade vi om sorgerna 2014. Men även om allt tycktes överskuggas av sorg så fanns det en annan vinkel samtidigt. Den andra aspekten på 2014, den oundvikligt luddiga, härjiga, knasiga, pigga och sprattliga aspekten.

I mars föddes valpet och i maj flyttade hon hem. Det var väl ungefär då lugnet tog slut, kan man säga.

Och nej, vi vet inte heller vad som är grejen med vattenskålen.

Nyårskrönika 2014

2014 har varit ett hemskt år på många vis. Allt som har hänt, gott som dåligt, överskuggas av sorgen som drabbade oss alla i augusti, när underbara fina Mullehästen inte längre fanns med oss.

Hur hanterar man en sån sak? Jag vet inte det. Jag har nog inte hanterat det än. Ibland är livet som vanligt och ibland står det bara still. Men till slut kommer ändå den dagen när allt det jobbiga, svåra och onda bleknar och den sorg som är kvar kantas av minnen som är lyckliga och varma. Allt det där fina.

Så det blev en nyårskrönika som vanligt. För att han fortfarande fanns hos oss den största delen av året. Och för att det hör till. Och för att minnas allt det där fina.

 

Fnorkbloggen har haft julledigt, men från och med nu kör vi igång igen. Se det som ett nyårslöfte. De närmaste dagarna väntar rapporter om raggsockor, spanjorer, lokalpolitik och hur valpar firar jul.

Gott nytt år alla vänner!

Pilates, piloten och portugisen – Dag 2

Dag två var Pilates faktiskt nästan ren. I alla fall på håll. Det KAN ha varit relaterat till att han varit inne och haft sovmorgon istället för att gå ut och mästerskapsdyka i leran. Det hjälpte dock inte mot bajsfläcksproblemen, men med hink och svamp lyckades vi i alla fall sudda ut kanterna på fläckarna så han inte såg riktigt lika skäckig ut.

Vi värmde upp med en liten promenad i solskenet medan vi väntade på vår tur. Finfint det.

image

Skillnaden mellan att rida fredag kväll och lördag dag är att på den sistnämnda har man mycket mer publik. Så det hade vi. Vilket var lite spattigt för piloten, men å andra sidan var det snälla människor i publiken som förevigade det hela (jaja, ni ska få film, vi ska bara pladdra klart först, sitt i båten).


Redan när piloten klättrade upp på Pilates rygg var det två saker som stod fullkomligt klart för alla inblandade. Piloten hade vansinnig träningsvärk. Och Pilates hade ingen träningsvärk alls. Han var precis som han varit dagen innan vad gällde mjuk och trevlig, men dessutom med en god natts sömn och sovmorgon på det. Pilates var helt enkelt lite av en krutdurk. Det kan väl för all del vara trevligt, men för säkerhets skull bytte vi till ett kortare spö för att slippa total rodeo. Det hjälpte nästan. Vi fick rodeo vid ett tillfälle när vi skulle göra piaff och piloten fick för sig att hjälpa till. Det var tydligen en dålig idé. Men vi redde ut det, piloten fick lite skäll av portugisen för onödig inblandning och sen lallade vi vidare.

Det var riktigt trevligt den här gången också. Speciellt galoppen på slutet blev minsann riktigt rolig, vi behövde nästan inte skämmas alls.

Såhär ser det ut om någon vill se hur det ser ut när en portugis gapar på oss. Fast man får ta upp den till helskärm och sådär om man vill se nåt, annars är det mest en ljusgrå myra som snurrar runt långt bort.

Vi hade jätteroligt, men det känns rätt vettigt att vi tackade nej till att rida på söndagen också. Mest för att det antagligen hade resulterat i att vi hade legat i fosterställning under läktaren båda två. Vi har trots allt en måndag att ta tag i imorgon. Då ska vi se till att allting portugisen sagt hänger med, att inte göra för mycket, att inte vrida ut tårna och framför allt att hålla ordning på högerhanden (som levde så mycket eget liv att portugisen erbjöd sig att hugga av den vid flerfaldiga tillfällen).

Imorgon är det dessutom terminsavslutning på ridskolan, sen får piloten roa sig på något annat sätt tills det drar igång igen i vår. Men det ska nog lösa sig.

Pilates, piloten och portugisen – Dag 1

När man ska rida speciella lektioner för speciellt inbjudna tränare från andra länder vill man ju göra sig lite extra fin. Så det hade Pilates gjort. Med dubbla varv lera och en magnitud av bajsfläckar att han såg ut som trefärgsskäck snarare än ljusgrå. Det tog sex hinkar vatten innan vi lyckades lokalisera svansen. Och då var det inte ens en ren svans, men i alla fall en svans. Small favours.

image

Vi hade första tiden på kvällspasset så vi kunde värma upp i lugn och ro i tomt ridhus. När vi genrepade i måndags kändes hela Pilates som en måndag, så piloten var lite nervös att han inte alls skulle vara på humör. Men det är som de säger, när genrepet går åt skogen så blir showen fantastisk. Eller i alla fall när genrepet går trögt så blir själva showen pigg som en spigg.

Sen fick vi öva på saker. Alla sakerna. Att rida för vår vanliga fröken är ungefär fem gånger så effektivt som någon annan ridinstruktör vi har träffat på. Att rida för portugisen är ungefär tio gånger så effektivt som en vanlig frökenlektion. Det är lite oklart om det var Pilates eller piloten som drabbades av kortslutning oftast, men tipsen lutar åt den sistnämnda.

De två huvudspåren på lektionen (efter att vi värmt upp med att piloten blandat ihop de engelska begreppen för skänkelvikning och slutor fram och tillbaka ungefär åtta gånger) blev piaff och samlad galopp.

Träna på piaff har vi inte gjort särskilt mycket någon av oss. Så vi är ju inte ens i närheten av riktig “sutten” piaff (när hästen vinklar in hela bakpartiet under sig), utan mer den där sorten som kallas för halva steg, eller halfstep på portugisisk engelska. Och nog fick vi till det några gånger, även om vi blandade in lite twostep, quickstep och…backstep? mellan varven.

Galoppen var svårare. Mest för att piloten envisades med att lägga sig i. Och när vi väl fick till det så tog Pilates tillfället i akt att bli spektakulärt rädd för fröken som satt på läktaren och tittade på. Jamen eller huuuur, liksom. Det är för övrigt en lite cool grej att man sitter och rider i galopp och portugisen ylar “Give the reins! Give the reins!” tills man till slut kör fram händerna så långt att tygeln helt saknar kontakt och man är helt övertygad om att hästen ska trilla isär och spridas över hela ridhuset, men det gör den inte utan den går… bättre? Helt buren av sig själv utan nån himla pilot som lägger sig i och bråkar om saken.

Det är lyxridning det. Lite kaotiskt kanske, men Pilates gick som en kung. En liten hårig kung med lera i ena örat och bajsfläckar som inte gick bort, men ändå som en kung.

Dagens portugiscitat: “You are a GOOD rider. You ride well. STOP wasting it!!”

Eh.. tack.. tror jag?

Såhär varm blir man när man har gjort en portugislektion:

image

Och såhär nöjd:

image

Om förberedelser

Så är den då här, helgen när vi ska göra bort oss inför en portugis. Vi har ju övat lite extra innan och kommit fram till framför allt en sak; när fröken är i närheten går det hur bra som helst, även om fröken sitter och rider på nån annan häst och inte bryr sig om oss. Däremot om fröken lämnar ridhuset så har det lite samma effekt som om någon drämmer en pilatesboll lite för hårt i ett gymnastiksalsgolv. Varvat med så kallat surikatsyndrom varje gång man passerar porten för att se om fröken är i närheten.

Himla ögontjänare.

image

Det återstår att se om den portugisiska magistern är tillräckligt viktig för att Pilates ska skärpa sig och sluta tralla runt, eller om vi kommer att få muta fröken att stå nere i ridhuset och titta på så att somliga kan uppföra sig.

Vi har börjat med vuxenratt också. Pilates är skeptisk.

image

En sorgens dag

Det har varit en del sorg och elände på den här stackars bloggen, det går inte att komma ifrån. Men det har varit ett ganska sorgligt och eländigt år.

Tyvärr måste Fnorkbloggen meddela att världen har förlorat en förvånansvärt stor personlighet.

Vila i frid, Glenn. Må du finna ro i de evigt blåa haven.

image