Om ridskola

Om man har haft häst i en himla massa år, och sen en dag vaknar upp och inte har nån häst längre, då blir det konstigt. Rätt tomt. Så då får man hitta på andra lösningar. Så ja, Fnorkbloggen har börjat på ridskola. På måndagar. Jorå. Det är ganska traumatiskt för alla inblandade. Mest hästarna. När man har varit någons matte i en herrans massa år så är man liksom inkörd på hur det ska vara, och när man då plötsligt är exmatte och ska vara pilot på nåt helt annat djur så blir det lite… annorlunda.

Tre lektioner hittills. Den första var en privatlektion på snälla farbror ferrarihäst. Det är ganska annorlunda att åka på en snel ferrari. Man behöver liksom inte göra så himlans mycket, man mest åker med. Tar och lättar lite i tyglarna så växlar ferrarin mellan piaff och passage, och man kan själv passa på att känna sig som ett förträffligt ess. Ändå tog det fem dagar innan träningsvärken började släppa. Nåja.

Sen blev det dags att börja rida i grupp. Det är en ganska liten ridskola med ganska små grupper, fyra stycken är vi. Vid första tillfället fick exmatten vara pilot på en liten grå, alldeles klotrund liten hest. Ungefär som en hårig pilatesboll. Med en så rund varelse måste piloten sitta alldeles precis mitt över, annars rullar hela ekipaget iväg i fel riktning. I övrigt var det en fasligt artig liten varelse som försökte fatta vad piloten menade trots att det ömsom viskades och ömsom skreks med stora bokstäver däruppe. Men väldigt centrerat.

Andra gången i grupp blev också andra vändan på pilateshästen. Vi börjar fatta grejen nu, även om galoppfattningarna blir lite kanonkuleartade och Pilates enligt fröken blev tvungen att ta i så mycket att han började skicka röksignaler med öronen. Det är ganska långa öron. Men vita.

image

Så rätt men ändå så fel. Så fel men ändå så rätt.

Snart är det måndag igen. Det blir nog bra det här.

Om att väcka någon när man är ett valp

Valpet är ett väldigt morgonpiggt valp, och tycker att när hon går upp ska alla gå upp. Och leka. Speciellt leka. Och om inte alla omedelbart följer färg så har valpet utvecklat en repertoar för att få fart på mänskligheten. I detta ingår bland annat att gnissla, gnörfla, gnöla och yla. I värsta fall kan man lägga till ett voff eller tre. Om det inte hjälper är nästa steg att försöka tugga ihjäl sin pipleksak. Det är någonting med ett ihållande “IIIP-IIIP-IIIP-IIIP”-ljudet som gör att eventuella mattars eventuella försök till någon typ av sovmorgon liksom börjar likna känslan av att någon försöker sticka en trubbig nål genom trumhinnan.

Om inte detta hjälper tar valpen till det hårda artilleriet. När man är nästan sju månader har man äntligen bemästrat att hoppa upp i sängen och kan därför A) tugga på matten, B) lägga sin lätt dregelskadade pipleksak i nyllet på sagda matte, eller C) marschera fram och tillbaka över matten med sina tjugofyra kilo halvtaskigt balanserade högst upp på fyra klumpiga valptassar och alldeles för långa ben. Tyvärr har valpet inte bemästrat att hoppa ner från sängen än. Därför leder det hela till kris när valpet inte kommer ner. Gnissel, gnörfel och gnöl!

image

Det kan eventuellt hända att matte tröttnar och knuffar ner valpet ungefär här, men det resulterar bara i att valpet tar fram sitt trumfkort.

Iskall valpnos mot fotsula.

Ridå.

image

Hibbetips

Högst ovetenskapliga och antagligen eventuellt felaktiga hibbetips. Så ta dem inte på för stort allvar. Men ni frågade.

Såhär lever Fnorkhibbarna:

Boende:
– Hibbar vill bo i söderfönster med direkt sol, speciellt under blomsäsongen ca februari-september.
– De vill ha vatten ungefär varannan-var tredje dag. De brukar säga till själva genom att hänga och sura lite om man glömmer dem.
– De gillar inte torr luft. De flesta lägenheter har alldeles för torr luft, så även många moderna hus. För att få glada och pigga hibbar, spraya dem med vatten dagligen. Annars ökar risken för spinn och såna otrevligheter.
– Växtnäring veckovis under blomsäsongen. De är inte så knussliga med vilken sort utan dricker glatt vad som bjuds. Nåt random för blommande växter bara, typ Blomstra.


Ohyra och annan skit:

– Om hibbarna får loppor, löss eller annat elände; separera smittade hibbar från övriga omedelbart. Ta med de som stått bredvid smittade hibbar. Tvätta dem en och en i duschen. Spraya sen med någon typ av ohyremedel, oftast räcker det gott med såpvatten. Håll hibbarna i karantän och upprepa behandlingen var tredje dag i ca två veckor. Sen kan de få flytta tillbaka om de inte visar tecken på fortsatt smitta.
– Om hibbarna får spinn måste man ta till det tunga artilleriet. Antingen kapa ner en decimeter på stammen nedanför spinnanfallet och hoppas på det bästa, men oftast måste man gå på med bekämpningsmedel. Det enda som har hjälpt på Fnorkhibbarna har varit Radar. Kör samma behandling som vid annan ohyra – dusch – medel – karantän var tredje dag i två veckor. Eftersom ingen vill använda Radar så är det mycket bättre att bara sköta vattensprayandet så spinneländena inte får fäste.


Krukor:
– Hibbar vill ha lätt jord. Vanlig blomjord är ofta alldeles för tät. Fnorkhibbarna får en blandning som är ca 60% blomjord, 25% orkidéejord och 15% perlit. Då blir de glada.
– När man köper en ny hibbe får man bestämma sig för om man vill ha den på lång sikt eller på kort sikt. De flesta som köps in är uppdrivna hårt och har massor av knoppar och blommor. Om man låter hibben vara kommer den blomma med alla blommorna och sen tuppa av. Om man vill ha hibben på lång sikt bör man inleda med att plantera om den i större kruka och med ovan nämnda jordblandning. Oftast leder omplanteringen till att knoppar och blommor trillar av, men plantan mår bättre och kan stabilisera sig lite i blomlöst skick innan den börjar lägga energi på att blomma.
– Hibbarna vill ha ny jord i januari/februari, och i samband med det även större kruka om de vuxit till sig. Efter att de har fått ny jord så bör de inte få växtnäring första månaden. Köpeblomjord innehåller en del näring i början och det kan bli för starkt för dem om de dessutom får extra.


Övrig vård:
– Över vintern: Om man vill att hibbarna ska övervintra enligt konstens alla regler – ställ dem mörkt, vattna mer sällan och ge ingen växtnäring under perioden oktober-januari. De kommer att tappa blad och se rätt skruttiga ut, men när de kommer ut i ljuset igen i början av våren i samband med omplantering och trimning så kommer de snart sätta nya fina blad och bli piggare än någonsin. Man kan låta bli att övervintra dem och bara låta dem stå, skillnaden är att de som får övervintra korrekt blir oftast tätare och finare i längden. Så det är en smaksak.
– Trimning: I samband med omplantering i januari/februari, klipp ner ungefär två tredjedelar av årets tillväxt. Klipp precis ovanför de små bladparen på stammen så blir återväxten snyggast.

Nästa gång: Hur man bygger sig en ny hibbe.

image

Om ett sjukt långt land

Det här med att ha ett jobb som tarvar en del runtresande kan vara så att säga mer eller mindre kul. Ibland åker man lagom långt och ibland åker man jävligt långt.

Den här gången; Jävligt långt. Lyckligtvis med sällskap. Men ändå.

Första dagen: Göteborg – Örebro – Sundsvall. Det var ungefär 74 mil. Det är långt.

Andra dagen: Sundsvall – Bollnäs – Mora – Falun – Ludvika – Karlstad. Det var ungefär 62 mil. Inte lika långt alltså, men å andra sidan inte på motorväg utan landsväg. Helt annan nivå av bökigt.

Tredje dagen: Karlstad – Göteborg. Typ inte långt alls. Om det inte vore för att Fnorkbloggen fick för sig att ägna eftermiddagen och följande dag åt att köra sisådär 40 mil extra upp och ner samt hit och dit längs Bohuskusten i så att säga mer sociala övningar.

Idag har Fnorkbloggen byggt ett fort av filtar i soffan, gömt sig med en glassburk och morrar åt alla förslag som innebär att någon typ av bil är inblandad.

Anyhow. Fin årstid, och sådär, det är det!

image

image

image

Det mest irriterande med att åka typ 170 mil på tre dagar är att vi lyckades inte ens täcka in halva landet. Jävla långt land, det här.

Om radiotystnad

Man kan ju tänka sig att den rådande radiotystnaden på fnorkbloggen har att göra med att fnorkbloggen är ute och gör roliga saker hela helgen.

Så är det dock inte. Det är snarare så att säga rätt mycket virus här. Så fnorkbloggen har både bokstavligt och bildligt legat jävligt still och ätit glass i typ fyra dagar. Party party.

Nu är det bättre. Men ja.

Ni får en hibbe istället, från egen uppfödning:

image

Om gurka

Efter tips från en läsare så fick Glenn gurka med bestick i idag. Han har fått gurka förut, men det är alltid lite trixigt att få den att sjunka. Tipset var att sticka en matkniv i den, men Glenn fick en tesked. Han är inte betrodd med knivar.

image

Han har tillbringat större delen av eftermiddagen med att ligga en bit bort och smyga på gurkan. Skum grej liksom.

image

Men det blev så jobbigt till slut att han somnade.

image

I övrigt börjar möbelchocken att gå över. Om man bortser från den attackerande rymdskeden. Men i andra änden är det lugnt. Fortinspektion!

image