Lucka 18 – Den Rosa Hästen levlar upp, del 2

Den Rosa Hästen levlar upp är en serie i ofattbart många delar (minst tre). Det här är del två.

När vi då hade kommit in i en sådär väldigt bra träningsrutin så var det naturligtvis viktigt att upprätthålla den, speciellt som första tävlingen närmade sig med stormsteg. 

Sista träningsmorgonen före Msv-debuten var torsdagen före tävlingen. Vid det laget hade vi fått se banan och insett att den himla parallellslalomen fanns med. Det är vårt sämsta hinder, kan man säga. Lite för att det är trångt, bökigt och går himla fort, och lite för att den Rosa Hästen som känt tycker att byta galopp är det festligaste som finns och parallellslalom erbjuder en himla massa byta galopp.

För att få lite mer tid på oss att reda ut saker och ting så gjorde fröken en parallellslalom som hade tio meter mellan stolparna istället för sex meter som det brukar vara. Sen fick vi rida dem både på ordinarie väg och andra vägar, så den Rosa Hästen inte riktigt hängde med på vad som pågick egentligen. Det fungerade väldigt bra, och vi avslutade med att göra en riktigt snygg parallellslalom på stort avstånd och en hyfsad på tävlingsavstånd. Helt okej alltså. För att vara vårt svåraste hinder och således vår lägstanivå så kände vi oss ganska stabila ändå. Klara för uppgiften liksom. 

Som avslutning på träningen passade vi på att knalla över träbron som också ingår på tävlingsbanan. Vi hade gått över den massor av gånger förut utan problem, det kändes mest som en bra grej att avsluta med för att känna oss grymma på det vi höll på med. 


Den här gången blev dock lite annorlunda. Den Rosa Hästen har haft tendensen att göra bron lite själv, för hon vet hur man gör. Och då går det gärna fortare och fortare. Så kan vi ju inte hålla på, så vi testade att göra den lite långsammare än tidigare. 

När den Rosa Hästen inte fick springa på som hon tyckte själv utan fick lite broms uppe på bron så blev hon lite osäker, och istället för att kliva av bron tog hon ett steg åt sidan – och mattes fot fastnade i broräcket. Inte alls särskilt mycket, men den Rosa Hästen kände att hon satt fast och fick lite panik. Så hon kastade sig framåt. Med mattes fot kvar i räcket. 

Det gjorde ganska ont. 

Några timmar senare på akuten:
Ortoped: Se nu till att VILA ordentligt. 
Matte: Det går inte, jag ska tävla på söndag!
Ortoped: …okej. Men när du inte sitter på hästen kan du väl i alla fall ha foten i högläge?
Matte: Jaså, du har träffat hästfolk förut?
Ortoped: Jag är bara glad så länge ni inte landar på huvudet.

Resultatet av dagen blev en liten fraktur, en stor stukning och ett krossat självfötroende.

Brutna fötter läker, men hur gör man med en Rosa Häst vars självförtroende är så trasigt att hon vägrar gå ens i närheten av träbron, med bara tre dagar kvar till tävling?


Comments

Lucka 18 – Den Rosa Hästen levlar upp, del 2 — 3 Comments

  1. Var rädd om den ortopeden. Våra träffar med ortopeder brukar sluta med hästförbud – helst på livstid. Ingen förståelse alls. Det blir även dålig stämning när man talar om att ridsporten är nästan lika stor som fotboll och att trasiga menisker, korsband och annat säkert är vanligare än hästrelaterade skador.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *