Lucka 4 – En dressyrtävling

Jo, vi åkte alltså på en dressyrtävling i våras. Av olika anledningar visade det sig bli den enda på hela året – det var inte alls planen men varför det blev så är en senare lucka.

Just den här dagen blev det av. Och eftersom vi skulle åka en bit och starta i första klassen så fick vi gå upp ganska tidigt. Är det någon som kan gissa var den Rosa Hästen säger när matte försöker få henne att kliva upp klockan halv sex en söndag morgon?

Hon säger nej. Inte alls på ett otrevligt sätt eller så, hon tycker bara att matte fullkomligt har tappat förståndet och medan matte ändå går och letar efter sitt förstånd kan hon lika gärna ligga kvar och dra sig lite. Det är inte många existenser i världen som är mer morgontrötta än vad matte är, men den Rosa Hästen är med besked en av dem.

Matte fick ändå upp henne till slut, konstaterade att hon ändå var hyfsat ren, tvättade nån enstaka fläck, fixade färdigt frisyren, hivade in den Rosa Hästen i lådan och så begav vi oss mot nordost. Dressyrtävlingar går det tretton på dussinet i Götebogstrakten i maj, men ändå valde vi en som låg ganska långt bort. Dels för att det är trevligt att vara lite inkognito när man håller på med nåt där man inte riktigt vet hur man gör (varje gång matte tänker den tanken så slutar det med att vi träffar minst en bloggläsare redan på parkeringen. Så även denna gång. Men det är ju bara trevligt egentligen.). Men framför allt hade vi en god gammal vän på just den här klubben, och det är bra när man kan passa på att träffa sådana. Görans matte bor där numera och ställde upp som hästskötare, matteskötare och kamerakvinna under dagen. Göran själv var på sommarbete på annan adress, men så är det ibland.

Det här var den första tävlingen vi åkte på efter debaclet med handståendefasen i slutet på april. Därför tänkte matte att det var lite extra smart att åka på en tävling som inte hade några skojiga hinder eller något speedmoment som varar längre än en kort diagonal. Den Rosa Hästen var inte helt säker på att hon höll med om det. Som alltid i hennes värld är det tämligen onödigt att göra tråkiga saker när man istället kan göra roliga saker.

Matte bad väldigt snällt att den Rosa Hästen skulle hålla sig i skinnet den här gången. Hon svarade glatt med att bocka på framridningen. Dock inga kickar, så matte slapp skämmas för avsaknaden av rosett i svansen i alla fall. Man får vara glad för det lilla. I fortsättningen ska vi sätta dit den där rosetten, inte för att den Rosa Hästen någonsin sparkar mot andra hästar, utan för att hon ibland tydligen gör Shakira-moves med bakdelen i vädret. Det kan ju vara trevligt att varna sin omgivning liksom.

När det var vår tur upptäckte den Rosa Hästen till sin stora förtjusning att för att komma in på själva tävlingsbanan så behövde vi gå genom en hage. Det var bort från framridning och övriga hästar, in på främmande mark, men sånt bekommer inte den Rosa Hästen särskilt mycket. Och hagar är festliga, det vet hon nuförtiden (det var ltie annat med det när hon kom från Portugal och var skeptisk till utomhuset, men man lär så länge man lever). Men sen skulle vi lämna hagen och gå in i en såndär gammal dammig paddock igen. Det var ju inget roligt. Dessutom var det konstiga skuggor i hörnen och någon hade harvat RÄNDER på marken. Matte underade lite på om hon skulle bry sig om dressyrstaketen, för det är det många hästar som gör. Men vi har ju dressyrstaket runt banan hemma så hon tittade inte ens två gånger på dem. Hon tittade arton gånger på de harvade ränderna istället, och drömde lite om att få knata genom den festliga hagen igen. Matte lovade att om hon höll sig i skinnet genom hela programmet så skulle hon få det (för att liksom komma ut från banan igen). Jodå.

Själva prestationen på banan är väl inte så mycket att tjata om egentligen just den här dagen. Vi har haft bättre dagar. Vi har också haft betydligt sämre dagar. Matte kom ihåg programmet som var nytt för oss (LB:2), den Rosa Hästen kom ihåg att inte vifta på röven och bitvis hade vi ändå lite koll på läget även om det blev lite segt och tråkigt. Vi fick medelbra poäng och hamnade nånstans i mitten av resultatlistan. Helt okej alltså, speciellt som matte sett för sin inre syn någon typ av upprepning av handståendekaoset från tävlingen före. Så vi får vara nöjda med det. Vi tänkte att det kommer ju fler chanser, om vi bara övar på att rida med tränsbett lite mer.


Comments

Lucka 4 – En dressyrtävling — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *