Lucka 3 – En av mattes konstiga idéer

Ungefär en gång vartannat månvarv när solen överväger att gå ner i öst och den Rosa Hästen överväger att inte ställa till det för sig själv mer än nödvändigt – såna dagar kan det hända att matte får den oerhört märkliga idén att vi ska tävla dressyr.

“Varför ger vi oss på såna dumheter?” undrar då vän av ordning. Av flera anledningar. Den största är väl egentligen att working equitation, som vi ju helst tävlar, innefattar ett dressyrmoment. Och det är ganska lyxigt att kunna åka ut och tävla bara ett moment och träna sig lite extra på det. Så därför är dressyrtävling en bra idé. Sen finns det som nämnt andra anledningar också, till exempel att det kan vara kul att se hur vi står oss i en annan gren samt att det är roligt att åka på äventyr, och just dressyrtävlingar är just för oss en ganska odramatisk typ av utflykt. Vi lägger liksom inte så mycket prestige i det, det är mest för att det är ett bra komplement liksom.

Varför gör vi då inte detta hela tiden? Det låter ju som en jättebra idé? Eller? Nja. Alltså. Dressyrtävlingar kan vara ganska sega, men nuförtiden finns det fasta starttider vilket gör det hela rejält mycket trevligare. Men, vi har ett helt annat problem. Betsling.

Den Rosa Hästen är född, uppvuxen och även inriden i Portugal. Där har man ibland lite annan utrustning än vad vi klassiskt sett har i Sverige. Till exempel är det väldigt vanligt att rida in hästarna på stångbett. Åherregud, tänker vi här uppe i norr omedelbart. Men när man kikar på det lite mer ingående så ser man att det egentligen inte är så illa som vi lätt kan komma att tro. Ett stångbett kan absolut vara väldigt skarpt om det används på det sättet. Men det kan också vara väldigt snällt, som ett vanligt rakt tränsbett nästan, men med lite hävstångseffekt.

Den Rosa Hästen är inriden på ett snällt stångbett med lite hävstångseffekt. Det är det hon vet och är bra på. När vi sätter ett vanligt standard tredelat tränsbett i truten på henne så fattar hon helt enkelt ingenting. Det är lätt att tro att hon är dåligt grundriden, att hennes ryttare genom åren har “fuskat” genom att ta till stångbettet – för det är så vår utbildningsskala ser ut i Sverige. Vi lär hästarna att gå på tränsbett, därefter lägger vi till stångbettet, men inte enbart utan då i kombination med bridongbett som är fasligt likt det vanliga tränsbettet. En häst som går från tränsbett till kandar gör ett stort steg i sin utbildning, men att sätta stångbettet en nivå “över” tränsbettet blir helt enkelt tokigt för portugisiska hästar. Det är inte värre, svårare, enklare, bättre, sämre. Det är bara en helt annan sak, ett helt annat sätt att rida.

De flesta av oss lär sig cykla före vi lär oss att köra bil, men om man inte gör det så betyder det inte att man plötsligt kan cykla bara för att man har tagit körkort. Ändå är båda transportsätt. För att dra en ganska dålig metafor på det hela.

Att sätta ett tränsbett i munnen på en häst som är inriden på stång gör således att det är upplagt för missförstånd. Det är väldigt lätt att tro allt det där som nämndes ovan. Men när matte försökte lite med den Rosa Hästen för ett par år sen så stod det snart klart att det var inte det att hon inte ville gå med tränsbett. Hon bara förstod inte varför det rörde sig i munnen när hon var van vid fast och stabilt. Så då fick vi helt enket börja om och rida in henne igen, så att säga. Lära om på tränsbettet.

Grejen är att när man har en häst som är inriden på ett sätt och går rätt bra där, då är det ganska motigt att behöva traggla om från början. Så det kan hända att vi kanske inte har gjort det jättemycket. I perioder blir vi väldigt ambitiösa och tränar, eftersom vi tänker att om vi vill ut och tävla lätta dressyrklasser så måste vi ju kunna gå på tränsbett (stångbett är inte tillåtet där). Men när matte fick den här briljanta idén att vi skulle tävla dressyr någonstans i maj så hade vi inte ridit på tränsbett på nästan ett halvår. Vilket matte kom på ungefär fyra dagar före tävlingen. Hoppsan hejsan.

Så ja. På med tränset alltså. Den Rosa Hästen tyckte inte det var nån vidare bra idé. Inte för att hon ogillar tränsbettet längre, nu har vi ändå tränat så mycket att hon är ok med det. Men alla de där roliga handståendegrejerna får man inte göra på tränsbettet, för dit har vi helt enkelt inte kommit än. Utan det är grundridning. Traggla svängar och övergångar. Matte försöker förklara för henne att det är nyttigt. Hon håller inte med. Så vi går in i det med inställningen att matte säger “Nu jäklar ska vi tävla dressyr! Heja oss!” och den Rosa Hästen säger “Blöööööööööh”, för det är ungefär det man kan säga med ett tränsbett i mun.

Men vi känner oss rätt coola med våra solglasögon när det är sommar. För solglasögon är coolt, det vet alla.

Hur gick själva tävlingen då?
Det återkommer vi till.


Comments

Lucka 3 – En av mattes konstiga idéer — 2 Comments

  1. Älskar att fnorkbloggen är tillbaka, enda adventskalendern jag vill ha. Och ser jättemycket fram emot varje lucka 😄😄

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *