Tre portugiser till orken av en

Förra veckan hade vi portugiser. I mängder. Eller okej, det var två portugiser. Men det är faktiskt ganska många på en och samma vecka.

Den första portugisen var en alldeles ny som vi aldrig träffat förut. Sånt är alltid lite spännande.

Portugiserna kommer ju inte så väldigt ofta, ett par gånger om året bara. Så de brukar fråga vad vi behöver hjälp med, för att spara tid. Men med en ny tränare vet man aldrig riktigt hur det fungerar, så när den nya portugisen frågade så valde vi inte galoppen och bytena som egentligen är vår känsliga punkt just nu. Istället bad vi att få jobba med halva steg och piaff. Det var längesen och är roligt och nyttigt. För piaff handlar ju inte bara om piaff, utan även om elasticitet i traven. Och det behöver vi träna på, och få alla trick vi kan.

Det var en jättebra lektion och en jättetrevlig portugis. Den rosa hästen var lite skeptisk inledningsvis, då han gick väldigt nära i skrittarbetet och dels inkräktade på hennes personal space, dels petade henne på fötterna med långpisken om hon inte var kvick nog. Får man hålla på så??

Det var hursomhelst väldigt effektivt, för den rosa hästen blev elastisk som aldrig förr, fick upp formen en decimeter på höjden och minskade två decimeter på längden. Häpp häpp!

Eftersom den rosa hästen är ett smartskaft så riskerar vi lite att hon lär sig piaff och andra coola grejer som trick istället för att komma dit genom samling och ridning. Det vill vi inte. Därför fick vi jobba mycket med att hitta mellanlägen mellan till exempel skritt och halva steg, trav och halva steg, olika sorters trav och så vidare. Den rosa hästen kämpade och slet som hon alltid gör, och blev riktigt riktigt fin efter en timme.

Två dagar senare kom nästa portugis. Det var den gamla vanliga portugisen som vi känner väl. Honom hade vi på plats i två dagar, och vi hade bokat oss på ett pass per dag.

Nu var det hög tid att jobba med byten och annat galopparbete. Vi har ju kommit en bit på vägen med bytena, men för nån vecka sen kom den rosa hästen på att det är roligt att lägga en kick i det svåra bytet från höger till vänster, inte minst för att det får matte ur balans och blir lite kalabalik. Matte är inte alls lika road av den övningen och är uppenbarligen inte kvick nog att lösa det på egen hand.

Istället kom matte på den briljanta idén att vi sätter portugisen på hästen och matte på läktaren första passet, så får portugis och häst reda ut hur man byter galopp ordentligt, sen får de gemensamt lära den trögfattade matten. En rent genialisk plan, faktiskt. Den rosa hästen var inte helt övertygad. Hon menade att den enda fördelen med att ha lämnat Portugal är att slippa bli riden av portugiser.

Men hon är som hon är. När det gäller så gör hon alltid sitt bästa. Och när portugisen kommer, då gäller det verkligen.

Portugisen inledde med att konstatera att den rosa hästen hade för lågt grundtempo för hans smak. Så hon fick trava omkring i hundranitti och blev så förvånad att hon inte blinkade på en hel kvart.

Sen samlade han ihop det hela, fattade galopp, gjorde ett klockrent byte åt höger, klappade, gjorde ett klockrent byte åt vänster, klappade, saktade av till skritt och konstaterade att hästen visst kan byta galopp, hon har verkligen inga problem med det.

Det kan vara det mest diplomatiska sättet att uttrycka “skit i sadeln” som vi har hört på ett tag.

Därefter ägnade de återstoden av passet åt att jobba med den rosa hästens stela vänstervarv, med mycket stretching framför allt i galopp på ett vis som vi inte brukar göra. Det var väldigt effektivt.

Portugisen kommenterade den rosa hästens artighet, varje gång hon gjorde något han inte ville sa hon genast “Oj, förlåt!” och följde instruktionerna. Väldigt duktig rosa häst. Matte var omåttligt stolt.

Avslutningsvis bad han henne att sträcka ut överlinjen. Vid det laget var hon så mjuk och stretchig att hon nästan slog nosen i framknäna.

Redig tjej.

Efteråt var hon dock lite lätt i chocktillstånd. Inte direkt fysiskt trött – hennes deltidsjobb har gjort att hon har kondis som en maratonlöpare – men skallen hade allt fått sig en genomkörare. Vi fick gå runt en stund och fundera på vad som just hade hänt egentligen.

Dagen efter var det då dags för matte att sitta upp och få lite ordning på grejerna.

Efter att ha blivit lösgjord av en portugis i en timme dagen före så var den rosa hästen i fin form inför dagen. Vi fick träna på att länga ut halsen. Den rosa hästen har av naturen en ganska kort hals jämfört med kropp, så det är alltid en utmaning vi har. När matte nämnde det för portugisen föregående dag så löste han det på ungefär trettio sekunder. Märkligt det där, 190 cm portugis med stjärnsporrar i fem minuter och hästen ser ut som den har genomgått ett kirurgiskt ingrepp. På det bra sättet.

Och eftersom portugisen hade gjort det själv dagen före så kunde han lära även en ganska trögfattad matte på ett bra sätt hur vi stretchar fram en lång hals. Väldigt mycket grundridning, oerhört nyttigt och effektivt!

Sen gjorde vi ett par byten också. Snyggt och fint, utan kick.

“You see? Not a problem!”

Nä nä, OKEJ DÅ.

Det blev ett lite kortare pass än vi brukar. Vi var båda rätt trötta efter veckan och ville ha lite energi kvar till dagen efter när vi skulle tävla. Och när allt gick fint var det liksom ingen poäng med att traggla. Vi pratade lite avel med portugisen istället, han är bra på sånt och vi behöver alla råd vi kan få.

Sen gick vi ut i solen och andades ut, nöjda med att ha överlevt tre portugispass på fyra dagar, utan att storkna eller behöva skämmas det minsta.


Comments

Tre portugiser till orken av en — 7 Comments

  1. Haha, samma portugis hoppade av makens häst, kastade till honom tyglarna och sa “You see, the horse knows” efter att ha suttit upp på den bytesovilliga och gjort byten i vartannat ett helt varv.

    • Den rosa hästen har en långsiktig plan med sitt liv, hon ska göra karriär innan hon blir mamma. Men ja, med tiden så.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *