Lucka 14 – Äntligen

Den rosa hästen gillar inte den svenska vintern, det är vi ju ganska klara över. Missnöjet visar sig inte bara genom dåligt humör eller nedstämdhet, som på många andra individer. Nej, den rosa hästen är lite mer extrem. Hon är arg på vintern. Dumma vintern. Arg, arg, arg.

Bli borstad – spark och bit.
Stå i sjukhage – yl och klagan.
Frysa – arg, arg och arg.
Motionera – bråk och stök.

Det här är inget unikt för just den här vintern, utom möjligen sjukhagen. I övrigt är det precis som vanligt. Matte håller borstandet till ett minimum, ibland rider vi utan att borsta alls. Man får välja sina strider. Vi kammar luggen istället, det är okej. Det brukar gå över framåt februari, fram till dess borstar vi ordentligt var tredje dag och pausar däremellan så länge den rosa hästen inte är lerig. Det är hon oftast inte. Blir inte så mycket action i den lilla tråkhagen. Men tråkhage är det som gäller tills vi är hundra procent säkra på att benet mår bra.

Ridningen är ett eget kapitel. I januari varje år så tror matte att den rosa hästen är sjuk. Men hon är bara januariarg. Och det börjar inte sällan redan i december. Speciellt när man bara får göra TRÅKIGA saker! Dumma igångsättning. Dumma ben. Dumma matte. Dumma allt.


Efter att ha åkt omkring på var som bäst kan beskrivas som en elektrifierad rosa vessla med hovar i några dagar så börjar matte uppnå ett zentillstånd i ridningen. Det handlar ju bara om att ta sig igenom det hela egentligen. Idag var inget undantag. Den rosa hästen drog igång genom att sprattla iväg när matte skulle spänna sadelgjorden och sprang runt i en mycket liten cirkel i några varv innan hon kunde stå still så att matte kunde komma upp. Sen hoppade hon omkring och låtsades bli rädd för hörn, väggar, ridhusbotten och annat som dök upp vid lägliga tillfällen.

Matte har insett att ett bra sätt att lugna den rosa hästen är att sjunga för henne. Oklart om hon blir lugn för att hon gillar musik, eller om hon blir lugn för att hon tror att det har brunnit för matte så hon behöver ta lite ansvar. Oavsett så hjälper det om matte sjunger lite Jingle Bells (’tis the season och så vidare). Tills matte ramlade in på Jingle Bell Rock och insåg att det inte är läge att sjunga något som innehåller frasen “Giddy up, jingle horse, pick up your feet” ifall den rosa hästen skulle få för sig att tolka det hela bokstavligt. Så matte försökte istället rannsaka sitt inre musikbibliotek efter nån låt som handlar om att gå som en sengångare och uppnå inre frid. Under tiden kom den rosa hästen på att hon skulle vägra att böja sig i högersidan för att enklare kunna finta sin matte. Vi fick diskutera det en ganska lång stund, ända tills matte vann efter att en vattendroppe från taket droppat ner och prickat den rosa hästen på ena örat så att hon blev kränkt och glömde vad vi höll på med. Det är också ett sätt att vinna saker.

Men den stora skillnaden idag var att vi gick över en magisk gräns. Vi rider nu i en hel timme, varav tio minuter trav och resten skritt. Med det utbudet går det att hitta tillräckligt mycket underhållning för att den rosa hästen ska få ett bra, balanserat träningspass där hon inte bara blir motionerad, utan även blir trött. För första gången på ungefär hela hösten. Trött rosa häst. Det är helt magiskt. När vi hade ramlat runt i ungefär femtio minuter och matte började känna den välbekanta känslan när den rosa hästen börjar känna sig nöjd med sin kropp och energinivå, då kom det ett nytt lugn över oss båda. Äntligen lite vettig träning igen. Fortfarande lugnt och stillsamt, men ändå. Vi avslutade passet på långa tyglar utan att jaga spöken eller attackera bokstäverna. Det känns som en lagom hög nivå just nu.


Comments

Lucka 14 – Äntligen — 2 Comments

  1. Heja er! Den rosa såg faktiskt gladare ut idag än på länge! (Fast jag tror att hon äter av sitt bottenspån, hon var alldeles dammig om nosen när jag gav henne en -självklart kravgodkänd!- morot. Eller oxå möblerar hon bara om)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *