Lucka 5 – Världens sämsta tävling

(17/11)

Den rosa hästen hade precis vaknat när matte kom till stallet. Dessutom hade hon tvättat svansen kvällen före. Det kunde bara betyda en sak – tävlingsdags! Hon blev supernervös och ställde sig duktigt i givakt på stallgången för att få håret fixat. Det fick hon inte, vilket ju är lite märkligt, men det har ju hänt att vi har åkt på tävling med hippiefrisyr. Det kanske var hoppning på gång?

Det var ganska kallt och blåsigt ute, så hon fick båda sina resepyjamasar för att slippa frysa. En för värme och en för vindtäthet. Myspys. Sen åkte vi iväg till en helt ny plats.

Det var lite svårt för den rosa hästen att avgöra vad det egentligen var som förväntades av henne. Hon kände inte igen sig. Det verkade inte finnas någon WE-bana eller framridning. Eller dressyrstaket. Och inga hinder någonstans, så det var nog inte hoppning ändå. Vad tusan var det här för ställe?

Hon fick stå och vänta i en lånelägenhet en stund. Det var ändå rätt okej. Matte var där, och en Pink Pony Crew var med. Det var antagligen tävling ändå, för matte verkade lite fnorkig. Sen kom det en människa som luktade konstigt och började titta på henne. Framför allt på hennes ben. Den rosa hästen avgjorde snabbt att det här antagligen var domaren. Var det någon sorts utställning? Men varför var det bara hon där?

Vi gick in genom en stor port och hamnade i ett ridhus. ÄNTLIGEN, tyckte den rosa hästen. Men ridhuset var lite konstigt byggt och hon hade ingen sadel, så hon var fortfarande inte helt säker på vad det var för typ av tävling. Vi gick till en lång gång längs väggen och domaren började dra i hennes bakben. Knyckla ihop dem och hålla på. Det var ju ganska onödigt faktiskt. Men sen fick hon springa ihop med matte, och sånt är ju alltid roligt. Matte blir så flåsig och skojig, och man kan puttas i farten. Hihi.

Sen gick vi in på en del som såg lite mer ut som ett vanligt ridhus och hon fick springa i en stor cirkel runt matte. Det var skojigt! Äntligen nåt som var lite livat på den här konstiga tävlingen. Hon sprang så tjusigt hon kunde, men det var svårt när det dumma bakbenet inte riktigt hängde med. Men hon försökte verkligen. Domaren gav betyget “En halv grad på vänster bak i höger varv”. En halv grad. Det lät inte som nåt vidare högt betyg. Hade hon travat så dåligt? Men matte verkade nöjd och glad, det är alltid ett gott tecken.

Vi lämnade ridhuset och gick in i ett annat hus. Där ville människorna att den rosa hästen skulle ställa sig på en konstig platta i golvet. En våg!
“ALDRIG I LIVET!” hojtade den rosa hästen ilsket. Som om det inte är tillräckligt taskigt att behöva väga sig offentligt, man ska dessutom behöva göra det när man inte har kunnat gymma ordentligt på fyra veckor utan bara legat hemma och käkat mat? No way. Människorna gav sig dock misstänkt enkelt. Men okej. Det är ju fint att bli respekterad.

Sen kom det en ny person och gav henne en spruta i halsen med en földos lugnande och hon fick gå in i ett rum med en stor kameragrej. Urdålig tävling. Sprutan gjorde att hon blev lite sömnig, men inte värre än att hon kunde hålla koll på den stora skramliga kameragrejen som hängde från taket. Den lät! Den nya personen kom och gav henne en ny spruta med en pytteliten skvätt i. Och sen var inte kameragrejen farlig längre. Inget var farligt. Allting var luddigt och trevligt och varmt. La la laa laaa…

I det luddiga tillståndet var det jättelätt att stå still. Så när hon hade fått avancera till rummet bredvid och domaren kom och sa att det inte var ett enda fel på bilderna och matte verkade jätteglad så blev hon nöjd. Det var en sån där tävling där man skulle ha så lite fel som möjligt! Och inga fel alls är ju typ det bästa! Clear Round på röntgen liksom!

Fast inte fick hon nån rosett. Istället kom det en liten surrande läskig grej och åt upp hennes benpäls. Brzzzt. Sjuuukt konstigt. Men hon var fortfarande lite luddig i sinnet så det fick vara okej. Sen blev det mörkt i rummet, det kom en stor datorgrej på en vagn och hon blev alldeles kall och blöt på benet. Det var droppen. Det här var den absolut sämsta tävlingen någonsin.

Dessutom sa domaren att hon hade fel. Inte nåt vidare stort fel för all del, men ändå ett fel. Den rosa hästen kunde verkligen inte räkna ut vad hon hade gjort som skulle vara fel. Hon hade stått precis jättestill hela tiden! Men så kom domaren och pratade om “gaffelbandsinfästning”. Vad ÄR det ens? Och trots att hon hade fel och inte fick rosett så vann hon ändå två veckors semester. Fullkomligt obegripligt. Och som om inte det var nog så hamnade hon i rummet med vågen igen. Och med det luddiga i huvudet så var det mycket svårare att protestera. Hon försökte allt vad hon orkade, men till slut tröttnade hon och gick med på den offentliga vägningsförnedringen.

Sen fick hon i alla fall äntligen åka hem. Hon sprang in i transporten med sitt jätterosa bakben och tänkte minsann stanna där tills hon var på sin egen gårdsplan, tack så mycket. Det var hon väldigt tydlig med. Så inte matte skulle få för sig att lasta av henne igen och köra en klass till i den här obegripliga, urkorkade, rosettlösa tävlingen.


Comments

Lucka 5 – Världens sämsta tävling — 9 Comments

  1. Tävlar hon dopad! 🙂 Hoppas gaffelbandet mår bra igen? Kan vi inte få veta mer om Pink Pony Crew som verkar vara hjältar? Och vad väger hon då?

  2. Men åååhhh!!! Jag hoppas hon fick massor av godis när ni kom hem igen, då hon skött sig så bra – trots tvångsvägningen. Jag hade minsann sparkat bakut om jag tvingats upp på vågen! 😉

  3. Mellis hälsar att hon också ha varit på en sådan tävling och hon fick inte heller någon rosett bara en konstig låda som det stod Metacam på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *