Lucka 2 – Den rosa hästen och den svenska hösten

(19/10 ->)

Den rosa hästen är verkligen inte expert på svenska årstider. Det är hon inte. De är generellt sett lite fel på dem hur man än gör. Hösten är inget undantag. Det är blött. Man måste bygga päls. Det är kallt varannan dag och varmt varannan dag, det spelar ingen roll hur ofta vi byter täcke. Det blir ändå fel. Och sen har vi det absolut mest dominerande med hösten; Mörkret.

Att vara häst i Sverige under vinterhalvåret innebär att man förr eller senare måste gå ut i mörkret. Det bara är så. Den rosa hästen är jätteduktig på att gå ut i mörkret, hon går alla fyrtiosju metrarna till ridhuset och tillbaka igen utan att bråka det minsta. Men ibland måste man faktiskt lämna den upplysta tryggheten inom fyra väggar. Där kan vi inte gå hela vintern. Därför bestämde matte att den rosa hästen måste lära sig att gå ut i mörkret. Ut i själva utomhuset liksom. I paddocken har vi lampa, det funkar ganska bra. Så länge det inte är några spöken som virvlar omkring ute i hagarna, då kan det gå jättejättefort i paddocken, trots att vi går i cirkel.

Men nej. Nu ska vi alltså ut i mörkret. Matte får såna här galna idéer ibland. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Som referens: på den rosa hästens weird-shit-o-meter så får “springa runt i en flock med kossor” kanske en femma på en tiogradig skala. “Gå ut i utomhuset mitt i natten” får tjugotvå. Utomhuset är ju ganska läskigt även i dagsljus, i alla fall så länge det inte är fullt med kossor i det.

Matte bestämde sig för att sköta detta så pedagogiskt som möjligt. Det vill säga först rida lite inomhus, så den rosa hästen kände sig lite trött och nöjd. Därefter tog vi av ridutrustningen och rullade in den rosa hästen i reflexer. Stallet ligger visserligen vid vägar med relativt lite trafik, men vägar är det likafullt och oavsett trafik eller ej så ska man ALLTID synas så gott man kan när man är ute på hajk i naturen. För att komplettera det hela så rullade vi även in matte i en hel del reflexer. Sen fick den rosa hästen ha träns och det långa kopplet, och så gick vi iväg på promenad. Ingen jättelång sådan, för all del, men ändå. En sväng runt grannens stora åker. Det tar ungefär en kvart.

“OMAJFAKKINGGAD!” sa den rosa hästen när vi lämnade stallplan och allting blev precis beckmörkt omkring oss. Vi hade lite månljus att jobba med, men det var allt.

Den rosa hästen tyckte att det var sjukt spännande. Efter den första chocken av mörker så tyckte hon inte ens att det var läskigt. Klart att man kanske tar en liten omväg runt en vält lyktstolpe hos grannen, och när vi gick förbi en vägskylt som glänste lite så var vi tvungna att stanna och säga fnork en stund innan vi kunde gå vidare. Men det verkar onekligen vara så praktiskt att om man inte ser träden så är de inte farliga. Den rosa hästen klampade på med stora ögon och långa steg, och hade på det hela taget en förträfflig kväll.

När vi kom tillbaka till stallet var hon helt mentalt utmattad, och behövde stå i sin lägenhet och stirra in i väggen en lång stund innan hon landade.

Nog för att det var succé, men en gång är ingen gång så nästa dag gjorde vi samma sak igen. Matte hade varit och köpt ett par ordentliga reflexboots för att komplettera outfiten, den rosa hästen hade smält intrycken och vi kände oss i kontroll över situationen.

I alla fall ända tills vi gick förbi ett hus med en lampa utanför så att de nya bootsen reflekterades. Den rosa hästen fick syn på dem och hoppade baklänges i chock över att hennes fötter plötsligt var självlysande. Men det är ju egentligen inte en helt orimlig reaktion om man inte är riktigt beredd. Faktiskt.

I övrigt var promenaden lika odramatisk som föregående dag. Tydligen har den rosa hästen en fördel av att knappt se nåt i dagsljus, det här med mörker är inte lika megakonstigt som det skulle kunna vara trots allt.

Men vi är fortfarande motståndare till kallt, blött och pälsbyggeri. Höst är ganska kass när man är rosa.


Comments

Lucka 2 – Den rosa hästen och den svenska hösten — 4 Comments

  1. Jamen herregud, bli anfallen av sina egna fötter? Det finns gränser! Jag tycker att hon är ascool som lugnar ner sig och återgår till att vara nyfiken efter en sån shock 😊

  2. Bling bling skor som är så roliga Diana. Blilligt för matte. Helena glöm de rosa med sarowskikristaller som du tänkte till julklapp. Underbart skrivet! Hälsningar från en stor brun vars matte kommit på att jag har inte jobbat på flera år… suck!

  3. Rosa Hästens attityd är föredömlig.
    Man tar det lugnt, man kollar in, man är på äventyr. Lysande fötter, mjae, gränser har vi ju alla.
    Vi löv jo, Pink Horse.

  4. Vad gör man när det är 1:a advent, klockan är 03.40 och man kan omöjligt sova eftersom hjärnan går på högvarv? Jo, då läser man rosa hästens adventskalender, blir glad och går och lägger sig med helt andra bilder i huvudet 🙂 Tack matte och rosa hästen för att ni finns!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *