Feira 1/3 – Den rosa hästen reser bort

Vi var på ett stort äventyr igen i början av september. Bloggen ligger lite efter i tid, sådär som det kan bli ibland. Men ändå.

Vi är ju rätt rutinerade på det här med äventyr nu. Men det här var hiskeligt långt bort, så vi testade en ny grej – att åka kollektivt. Bara sisådär tjugo minuter hemifrån bor Gråben och hennes matte, och de skulle minsann åka på samma äventyr, och möjlighet fanns för samåkning. Värt att testa!

Med två märrar som kan ha alla möjliga åsikter om saker så behövde vi lägga upp en plan för hur detta skulle ske på smidigast möjliga sätt. Vi inledde med att den rosa hästen kvällen före äventyret fick åka hem till Gråben och sova i lägenheten bredvid, så att de i lugn och ro kunde diskutera vad som nu kunde behöva diskuteras.


Det gick ganska bra. Diskuterade gjorde de i alla fall.


När matte kom till stallet morgonen därpå hade damerna rett ut sina eventuella olikheter. Gråben stod och sov med huvudet i den rosa hästens lägenhet och alla var vänner.

Sen skulle det då packas saker. Två hästar och två mattar i tre dagar – det blir väldigt mycket saker det! Och då hade vi inte ens med eget hö. Märrar med stålmagar kan lyckligtvis köpa middag från det lokala utbudet, så att säga. Men i övrigt… sadlar, träns, schabrak, täcken, kraftfoder, människokläder etc. etc. Ni vet hur det brukar bli. Ofta finns ju en halv transport att packa i, men med det kollektiva åkandet så var det liksom fullt. Vi hade ett sadelskåp och lyckligtvis en väldigt rymlig bil, som med fällt baksäte kunde ta emot all packning (högtidligen inslagen i sopsäckar för att inte pälsa ner bilens inredning. Det såg ut som vi skulle till tippen snarare än på hästfest).

Innan vi packade det sista (hästarna) så passade vi på att skritta ut en sväng. Det tyckte den rosa hästen var oerhört spännande. Nya vägar och nytt sällskap. Dessutom tog vi en liten travsträcka då den rosa hästen, som egentligen inte är betrodd med att springa utomhus utan tight martingal, körde ett strålande dansnummer som vi väljer att kalla “Den rosa giraffälgen – Riverdance edition”. Men syftet med det hela var ju att det skulle få röra lite på sig, så ja. Syfte uppnått.

Sen blev det tvätt av oplanerade fläckar, påklädning av resekläder på alla inblandade och så var det dags att lasta. Nu vet man ju aldrig hur det går första gången man lastar två hästar i samma låda. Den rosa hästen har aldrig delat låda med någon förut. Gråben har delat låda förut, men aldrig med en rosa häst. Så det var ju svårt att veta. Vi hade en ganska avancerad plan för det hela, den rosa hästen skulle gå på först eftersom hon skulle gå in i en ny transport och dessutom på fel sida mot vad hon brukar. Sen skulle vi ta på Gråben och hoppas att det inte blev nåt bråk om saken. Vi hade alla möjliga sorters nödlösningar redo för att få till det hela, och som värsta scenario att den rosa hästen helt enkelt fick åka i sin egen låda och vi kör karavan. Men det är ju roligare att åka tillsammans. Inte minst för mattarna. Mattar är ganska sociala djur. Så vi ville ändå ge det en rimlig chans.

“Jaha”, sa den rosa hästen och klampade på lådan.
“Jaha”, sa Gråben och klampade efter.

Kvar utanför stod två stenförvånade mattar till typ världens duktigaste hästar. Jaha, var ordet. Då åker vi då?


Det var väldigt tyst i lådan när vi åkte. Misstänkt tyst. Efter en stund stannade vi till för att proviantera mattarna och inspektera den oroväckande tystnaden. Men det var inget värre än att rosa och Gråben nu hade blivit bff och inte hade tid med nåt annat än att äta ur varandras hönät och skvallra om vad nu märrar skvallrar om. Frågor på det?


Ganska precis sex timmar tog det att köra, det är rätt långt. När vi kom fram blev flickorna tilldelade lyxboxar i finstallet. Femstjärnigt hotellrum liksom. Den rosa hästen var mycket nöjd. Gråben var inte lika nöjd, mest för att hennes matte var ofin nog att stå två meter för långt bort. Hallå! Men det lugnade sig det med.


De fick en liten paus och fika, sen gick vi ut och red runt i det stora ridhuset en stund. Mest för att röra på oss, både hästar och mattar. Den rosa hästen kändes pigg och glad, oberörd av den långa resan men desto mer nyfiken på det nya ridhuset. Matte lovade att hon skulle få titta på det mer under helgen. Vi hade ett ganska digert program framför oss – Svenska Lusitanosällskapets Lusitanofeira 2017!


Comments

Feira 1/3 – Den rosa hästen reser bort — 4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *