Ett fredagsmysigt äventyr

Mitt mellan två jättestora äventyr (först EM och sen ett som vi ska på kommande helg), så kände vi att vi behövde ett litet lagomt äventyr för att inte tappa farten. Det är viktigt att hålla igång under äventyrssäsongen liksom.

Vår småländska sommarskolefröken skulle komma hem till den grå mustaschlusen och bringa lite ordning och reda, så vi åkte dit för att få oss en genomkörare och dessutom få chansen att rida på nya hinder. Det är alltid bra att passa på. Dessutom bor den bruna damen alldeles bredvid, det är alltid roligt att säga hej till gamla kompisar. Ett strålande äventyr alltså. Fint väder var det dessutom. Fredagsmys.

Den rosa hästen ramlade ur transporten på vanligt vis och snodde runt och letade efter publiken. Hon är ju faktiskt internationell showhäst för de stora arenorna nuförtiden. Matte hängde efter i snöret och kände sig inte alls särskilt internationell. Lyckligtvis fick vi hjälp att hålla fast den exalterade rosa studsbollen medan matte trasslade på henne sadel och annat, innan hon hann tugga i sig alltför mycket bildörr.

Sen dök den grå mustaschlusen upp och gjorde oss sällskap. Den rosa hästen försökte envist förklara för honom att det var SPÄNNANDE här, för det är ett NYTT ställe, och FATTADE han inte att vi måste vara lite på tårna? Det är ju NYTT!! Den grå mustaschlusen, som var hemma på sin egen gårdsplan, tyckte mest att den rosa hästen verkade lite, lite dum i huvudet.

Det är alltid spännande att träna WE på nya platser, för det är inte bara ny omgivning, det är också nya hinder. Tjuren kan se ut på många sätt, till exempel. Den här var en ny sort, den rosa hästen tyckte att den var superskojig!

En annan sak som var ny var bron. Den rosa hästen är generellt sett ganska bra på broar, hon är rätt tuff på det sättet. Men den här hade höga kanter och var lite smal, så den rosa hästen frågade om vi verkligen skulle…?
Jadå! sa matte hurtigt, och den snälla fina rosa hästen attackerade bron genom att sjunka ihop så hon blev en halvmeter lägre och smyga över med de långa benen sprattlande åt alla håll som en seriefigur. Småländska sommarfröken fick någon sorts skrattanfall, men matte hävdade till den rosa hästens försvar att hon hade i alla fall löst uppgiften utan att trassla, även om det kanske blev på ett lite animerat vis.

Övriga hinder kändes i sammanhanget ganska kontrollerade. Med EM-show avklarat så är vi också klara med LA och kan börja träna på byten i lugn och ro. Tack och lov, tycker den rosa hästen. Hon gjorde en kämpainsats och var megaduktig. Till och med när fröken spårade ur fullkomligt och roade sig med att låta oss göra tre tunnor på en hand för att se vad som hände. Den rosa hästen slet för sin matte, sagda matte insåg halvvägs in i hindret att de rent tekniska kunskaperna kring hur man egentligen svänger på en hand är aningen begränsade och framför allt rostiga. Och tre tunnor är, ursäkta franskan, jävla mycket svänga. Så matte tappade tyglarna, vägen och fattningen, vilket ohjälpligt ledde till att den rosa hästen tappade balansen. Men om man inte provar får man inte veta, så att säga.

Vi red bana också. Matte hade hjälpt mustaschlusens matte med att rita banan i förväg och hade på en väldigt listigt och strategiskt vis glömt bort att parallellslalom finns, så den slapp vi undan den här gången. Övriga hinder lyckades vi faktiskt genomföra på typ medelsvår nivå. Tre tunnor gick jättebra när vi fick ha två händer samt köra ett extra varv runt andra tunnan (det är lite som att behöva stödhjul när man lär sig cykla). Det som vi inte är riktigt klara med än att enkelslalomen, som i praktiken är byten i vart fjärde i msv. Där är vi inte, men vi kunde göra en fin msv/LA-hybrid och ta oss igenom det hela utan att välta.

När vi avslutade och nästa grupp värmde upp så fick den rosa hästen träna på att stå på den nya bron tills det inte var läskigt längre utan övergick till att vara lite meningslöst. Det blir mindre dramatik på det sättet.


Efteråt skrittade vi ut en sväng med den grån mustaschlusen och hans matte. De fattade fortfarande inte att allt var nytt och mystiskt. Knepiga typer. Sen fick den rosa hästen låna en hage bredvid paddocken och fika lite. Matte fick människokakor och tittade på den bruna damen, hopplusen och flera andra fina ekipage innan vi rullade hemåt, nöjda och glada.


Comments

Ett fredagsmysigt äventyr — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *