Småländsk sommarskola – Dag 2

Det var hyfsat stela mattar som kom till stallet på morgonen på sommarskolans andra dag. Hästarna hade just ätit frukost (tack vare snälla lägerdeltagare som bodde på plats och fodrade), och såg tämligen oberörda ut. Den rosa hästen såg ut att ha sovit gott, men hade lyckats att inte få bajs i nyllet. Matte var nästan lite tillfreds med det hela, ända tills den rosa fick av sig täcket och det så att säga inte var riktigt så fläckfritt. Suck. Den rosa hästen fick börja dagen med att bada. Hon var inte nöjd.

För att mjuka upp alla knakande leder i ekipagen tog vi sen en liten promenad. Matte valde att promenera den rosa hästen uppsuttet, mest för att det kändes oöverstigligt jobbigt att behöva jaga en förrymd skär vandal över nejden. Men den rosa hästen tycker att uppsuttna promenader är alla tiders, så no hard feelings där.

När vi kom tillbaka från promenaden gick vi rakt in på banan för dagens dressyrpass. Vi hade båda sovit på saken angående organiserad och elegant och kommit fram till att det kanske inte bara är sånt som andra håller på med, utan kanske även vi. I alla fall bitvis. Framför allt fick vi galoppera organiserat tills vi nästan kräktes, då bytte vi plats med den grå mustaschlusen som fick vara organiserad en stund medan vi övade på läxan i andra änden av banan, sen bytte vi tillbaka. Och så höll vi på så. Ett väldigt bra upplägg, eftersom vi hann tänka igenom saker och ting. Okej, det är kanske inte alltid en fördel för oss när vi gör det, men den här gången var det bra. Vi kunde faktiskt galoppera organiserat nästan ett helt varv på volten. Bingo.

Vi fick träna en hel del galoppöppna också, det är tydligen extremt nyttigt för rosa hästar och deras (efter 45 minuter galopp i sol minst lika rosa) mattar. Vi kände oss superciviliserade. Matte var jättenöjd och den rosa hästen var övertygad om att hon vann, och blev därför möjligen en aning överambitiös. Så när vi skulle göra halt så bytte hon gren och började köra lite western istället.

Vi vill också passa på att bjuda på sommarfrökens reaktion på att nästan bli överkörd av ett slidestoppande rosa överambitiöst hästklot.

Nåväl. På ett litet dressyrpass såhär en förmiddag så blev den rosa hästen en halvmeter kortare. Det är ju inte klokt vad som kan hända när man ger sig fan på’t. Passets tema var silvergrått. Tyvärr glömde vi att ta gruppfoto, men titta så matchade vi är!

Därefter var det dags för lunch. Den rosa hästen, som hittills tyckt att den grå mustaschlusen verkade vara en trevlig typ, drabbades plötsligt av akut märr och försökte mörda honom lite genom gallret samtidigt som hon skrek arga saker.

Två timmar senare när matte kom för att göra henne redo för nästa ridpass hade hon istället blivit hopplöst förälskad i sagda grå mustaschlus och vill tillverka fler små hästar med honom.

Det är mycket känslor ibland, det är det. Lyckligtvis är den grå mustaschlusen valack och tyckte mest att den rosa hästen verkade lite dum i huvudet. Matte var böjd att hålla med. Den rosa hästen svarade med att bryta ihop när hennes nya livskärlek gick tre meter före henne ut genom stalldörren. FÖR LÅNGT BORT!! Herregud.

Sen skulle då den grå mustaschlusen och hans nya rosa plåster göra sitt sista ridpass för den här gången, i WE. Som tur är så kunde plåstret slita sig från alla känslorna och vara seriös igen när hon förstod att det vankades arbete, så det var ju för väl det.

WE-passet handlade för vår del mycket om att använda den nya fina galoppen som vi hittade under förmiddagens dressyrpass. Till exempel för att hoppa hindret och sedan fortsätta organiserat in i ett annat hinder efteråt. Eller kunna ta lansen med enhandsfattning utan att välta eller tappa koncepten. Och såklart göra lite byten, genom att göra den första svängen in i parallellslalom. Det gick nästan! Det kommer att gå snart!

Vi tränade grinden också, men den rosa hästen blev överambitiös igen och försökte göra den på egen hand. Det fick hon inte. Så istället fick vi traggla halt bredvid grind och stå still. Den rosa hästen tyckte att det var onödigt när hon faktiskt vet hur man gör. Enda gången som det gick riktigt bra var när matte lyckades spegelvända hjärnan och gjorde grinden åt fel håll istället för baklänges. Det har den rosa hästen aldrig gjort förut, så då blev hon så illa tvungen att vänta på matte. Ha.

Hon var rysligt fin i alla fall, bortsett från när hon blev lite het på gröten. Vi avslutade med sidvärts över bommar (instruktion “Rid henne motställd fast åt andra hållet!” Seriously, woman??). Då var den rosa hästen lagom trött och nöjd med tillvaron, så vi kunde ta det i rätt tempo utan större missöden och känna oss väldigt, väldigt nöjda med dagen.

Sista passets matchning var den bästa, då vi inte bara matchade marinblått, utan även hade vinröda/mörkrosa detaljer och således lyckades med konsten att matcha med den rosa hästens tillfälliga kindkedjelösning. Winnning.

Sen var det bara för oss att packa in tusen saker (seriöst, hur mycket grejer finns det?), mocka ut allt som den rosa hästen ställt till med, lasta hästarna och åka hemåt igen.

Sammanfattningsvis hade vi ett fantastiskt äventyr alla fyra, med kanonbra träningar, härligt gäng deltagare och en fin gästfrihet som vi alltid uppskattar när vi hälsar på just här. Nu ser vi fram emot att göra detta till (minst) en årlig tradition!


Comments

Småländsk sommarskola – Dag 2 — 6 Comments

  1. Underbart reportage som vanligt. Har sagt det förut, och säger det igen: Ni går från klarhet till klarhet!

  2. Det är så härligt att läsa om era äventyr!! Ni har liksom alltid så roligt tillsammans – man blir glad av att läsa din blogg <3

  3. Gråsa föl. Det hade varit något. Blir glad ända in i själen när jag får dela era öden och äventyr..🦄👍😀👏💞

  4. Underbar läsning! I morgon åker vi på “träningsläger” och hoppas att vi också når lite framgång 🙂 En fråga: tar alltid den rosa med sig sina “medaljer” och sätter upp i boxen när hon åker bort?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *