Småländsk sommarskola – Dag 1

Jo, vi var som sagt på äventyr den här veckan. Nu har vi det till vardags förskräckligt lyxigt med hemmafröken som jagar oss om vi inte ser ordentliga ut, men såhär i sommartider när semestrar och annat råder så kan man ibland ta tillfället i akt att packa in sin häst i lådan och åka iväg på sommarskola någon annanstans. Så det gjorde vi. Ända till Småland!

För att komma dit i tid var vi tvungna att gå upp jättetidigt. Vi är båda två tämligen kass på att gå upp jättetidigt. Så den rosa hästen blev ganska sur när det kom en grå zombie och väckte henne klockan dumihuvet på måndag morgon och krävde att hon skulle äta frukost. Sen insåg hon att åklådan var framdragen och blev nervös istället. Det blev så att säga inte så mycket frukost äten. Och hur det är med rosa hästar och äta i transporten vet vi ju. Men matte kände att hon fick äga sitt eget problem lite där.

Sen åkte vi österut. Halvvägs stannade vi och mötte upp vårt sällskap, en grå mustaschlus och hans matte. Vi hade bokat äventyret ihop, boende till både hästar och mattar, samt gemensam underhållning. Hurra för team rosa mustascher! Eller nåt sånt. Vi hade dessutom en väl genomtänkt plan om hur vi skulle matcha inte bara matte och häst, utan även varandra. Det här med att ha vänner som har samma nörderier som en själv kan vara alla möjliga sorters fantastiskt, faktiskt. Förutom att en grå häst och en rosa häst inte riktigt har samma färgskala på sin utrustning. Men utmaningar är roligt.

Vi kom fram i god tid innan vår första lektion. Matte tyckte att det var lite skönt, för då kunde den rosa hästen äntligen ta sig samman och äta frukost. Det tyckte inte den rosa hästen. Hon hade visserligen varit här och sovit förut, på tävling. Men nu fick hon låna en annan lägenhet. Och den hade VÄRLDENS HÄFTIGASTE GREJ I HÖRNET!! Den var jeteläskig först, men den grå mustaschlusen i lägenheten bredvid verkade fixa dricka i sin. Supermystiskt.
Hon är faktiskt ganska smart, den där rosa hästen. Sen fick hon såklart ha sin vattenhink som vanligt, men det är ju roligt med underhållning!


Sen var det dags för första ridpasset. Vi hade bokat två per dag, ett i dressyr och ett i WE, och först ut var dressyr. Den rosa hästen gillar dressyr, och hon älskar att jobba och vara seriös hest på annan ort. Det var ju antagligen tävling, det är svårt att veta. Bäst att vara noga!

Eftersom vädret var lite (mycket) ambivalent så fick vi vara i ridhuset första passet. Det var helt ok, den rosa hästen gillar ridhus. Det är lättare att ha koll på omgivningen i ridhus. Utomhuset är så stort. Inomhus är bra. Problemet var att sen hon var i just det här ridhuset senast så hade de tvättat speglarna i hörnen. Efter varje långsida satt det alltså en portal in till ett parallellt ridhus i en annan dimension, där det kom en annan rosa häst springande RAKT MOT OSS!! HELA TIDEN! Det gick bra i skritt, trav var hyfsat, men när vi skulle galoppera blev det överkurs och den rosa hästen, som har lite trust issues mot andra hästar, valde att tvärnita tio meter från hörnet varje gång för att inte riskera krock. Lyckligtvis tvärnitade den andra rosa hästen exakt samtidigt, så det var aldrig någon fara! Phew!

Sommarfröken tyckte att matte skulle använda speglarna för att kontrollera rakheten hos ekipaget när vi ändå raglade runt på fyrkantsspåret, så vi började med det medan den grå mustaschlusen fick öva på andra saker på volt. Så turades vi om lite. Sommarfröken var väldigt bra på att ha koll på två ganska olika ekipage som gjorde olika saker utan att någon av oss kände sig överbelastad eller bortglömd. Precis lagom!

Eftersom matte häromveckan fick storhetsvansinne och anmälde den rosa hästen till en medelsvår WE i mitten av juli (seriöst, vad hände där?) så har vi nu lite panik med att sätta bytena ordentligt. Ibland behöver man liksom lite motivation. Så det var vårt huvudfokus med hela sommarskolan, att lära oss att byta galopp som folk. Därför fick vi börja att öva på det med en gång.

Den rosa hästen gjorde glatt alla möjliga sorters bensprattel på kommando, tillräckligt för att den grå mustaschlusens matte skulle bryta ihop lite av skratt samtidigt som sommarfröken såg ut lite som att hon egentligen skulle behöva lite mer kaffe för att klara av den här veckan. Matte tyckte att vi var ganska duktiga i alla fall. Sommarfröken bestämde sig dock ganska omgående för att bygga om hela vår galopp, få matte att sitta ordentligt, få den rosa hästen att fälla in bakdelen under kroppen och springa civiliserat. Ledorden var “Organiserat och elegant”. Det är sånt som vi annars mest har ansett att andra ägnar sig åt. Det ingick väldigt mycket öppna i galopp, det gjorde det.

Efter en timme i det bastuliknande ridhuset var vi så svettiga att den rosa hästen hade bytt färg till en mer laxrosa och matte nästan hade evaporerat bort helt. Men sommarfröken hjälpte till att ta foto på oss för att se matchningen (vitt och brunt!). Den rosa hästen hade inte alls någon lust att posera på bild förrän sommarfröken sa “Vattenkopp!”.

Efter lunch för mattar och mustaschlus, samt ett par timmars slafsande med vattenkoppen för den rosa hästen, så var det dags för eftermiddagens WE-pass. Någonstans under lunchrasten hade kindkedjan rymt från den rosa hästens träns. Mycket märkligt. Den fanns verkligen ingenstans! Istället fick matte använda en sporrem för att få ihop det hela. De enda extra sporremmar vi hade med oss var de i rosametallic som vi fått i julklapp av fröken. Det blev faktiskt riktigt effektfullt som kindkedja. Man tager vad man haver. Det fungerade helt okej att rida på, dessutom. Det gäller att veta vad som är viktigt här i livet, och så vidare.

Dagens fokus var tre tunnor, eftersom det är ett formidabelt hinder att öva byten i. Den rosa hästen ville genast öva byten. Det fick hon inte. Först skulle hon galoppera organiserat och elegant i en galopp åt gången (“Rid full fart framåt, fast långsamt!” Dafuq?). Vi hamnade lite överallt, kan man säga. Men vi började ändå fatta lite vad det var vi skulle leta efter. Ibland blev vi nästan civiliserade och fick lov att öva byte. Det gick nästan bra. Något enstaka gick riktigt bra! Detta trots att vi råkade ut för alla (alla!) väder under tiden.

Sen fick vi hoppa hinder och parkera i korridoren vid klockan. Hindret gick bra i vanlig rosahäst-stil (superhorse!), men vi fick tipset att sluta tänka så mycket hoppning i hoppningen och rida mer dressyr. Typ rida mot hindret i svag galoppöppna. Matte blev förvirrad, eftersom matte alltid blir förvirrad, men vi lyckades ändå åstadkomma något i rätt riktning. Hej hå. Den rosa hästen hade roligt!

Passets matchning var blått, vitt och svart.

Under eftermiddagen fick hästarna sova lite, medan mattarna tittade på andra ekipage (med undantag för en stunds bete i gräset bakom stallet), och hade en väldigt trevlig grillkväll med övriga deltagare i sommarskolan.

Efter maten fick hästarna komma ut en stund i ridhuset en och en för att titta på den spännande jättebollen (eller ja, bollarna). I Småland kan hästar spela fotboll. Oklart hur det är i Portugal, där är det nog mest människor som gör det. Men vi testade med portugiserna. Den grå mustaschlusen, som aldrig tycker att något är farligt, tyckte att bollen var superdupermegaläskig och höll behörigt avstånd från den och sa ljudligt fnork hela tiden.

Den rosa hästen, som tycker att allt möjligt är farligt, var inte alls lika imponerad. Den var för all del lite intressant, men sparka på den? Näeh. Matte testade att föriktigt rulla bollen mot den rosa hästens framben för att se om hon hade några Ronaldo-moves med sig från Portugal, men hon såg mest förvånad ut.

Sen gick hon och pratade med den andra rosa hästen från förmiddagen istället. Den var ju så sjukt snygg, liksom.


Comments

Småländsk sommarskola – Dag 1 — 3 Comments

  1. Både dryckesutrustning och tavlor på rummet. Jo jag tackar jag! Utanpå det en skön stund med träffsäker massage. Småland verkar bra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *