Förberedda fötter

Förra helgen skulle vi ha startat dressyr igen, på riktigt den här gången. Men ibland går det som det går. Den rosa hästens hovis har dragit ner på antalet kunder och då vi bor längst bort så fick den rosa hästen pröva en ny hovis. Det gick lite sisådär, dagen efter skoningen var hon halt på båda framfötterna. Det var bara för matte att avanmäla från tävlingen.

Sådär kan det ju bli ibland vid skoning, speciellt när det är en ny hovis som inte riktigt känner hästen än (eller som fröken uttryckte det, som inte visste att den rosa hästen har rosa människofötter fast hon är en häst). Så vi gav den rosa hästen några dagar på sig att vänja sig vid den nya skoningen. Det gjorde hon inte. Vilket gjorde matte lite extra fnorkig, då vi har et äventyr inplanerat i närtid. Så efter fem dagar fick den nya hovisen komma tillbaka och kolla på fötterna. Diagnosen blev att verkningen blev lite i överkant den här gången, så de känsliga rosa sulorna tog i marken på ojämnt underlag. Så hon fick en gummisula mellan fot och sko på framfötterna.

Det tog ungefär femton sekunder från att hovis var klar med det tills den rosa hästen gjorde sitt patenterade svanhopp ut genom stalldörren, redo att ta över världen. Väldigt skönt när det går att lösa såpass enkelt ändå. En missad tävling kan vi leva med, det hade varit tråkigare att missa nästa veckas äventyr.

Men ja. Matte blev lite för nöjd där. För den rosa hästen bestämde sig för att fira midsommar med att leka “gömma skon”. När hon kom in på fredag kväll hade hon bara tre skor med sig. Antagligen var det för att straffa matte för att det hade regnat på henne. Matte försökte förklara att det är så man firar midsommar, det går ut på att bli regnad på. Den rosa hästen tyckte att det var en onödig högtid och att Sverige är konstigt. Sen hängde matte snacks runt öronen på henne och påstod att det också var helt normalt. Herregud.

Nåväl. Midsommardagens morgon fick matte således spendera med att leta sko. Eftersom vi ska lasta halv sju måndag morgon så hade vi inte så mycket andra alternativ än att hitta skon, hitta någon med tappskokompetens som inte firar midsommar utomsocknes och försöka ta det där ifrån. Så matte började traska runt i hagen. Mycket systematiskt. Fram och tillbaka. Hej och hå. Den rosa hästen fick stå inne och vänta under tiden, hon var skitarg. Matte försökte övertyga de andra stona om att hjälpa till att hitta skon. De hade inte tid. De hade alla drabbats av ett akut fall av latmask.

I två och en halv timme gick matte runt och letade sko, utan att hitta något mer avancerat än en förlupen grimma. Sen var matte matt, och gick in och sadlade det rosa surdjuret istället. I ridhuset är det gummiflis och mjukt, där kan man springa även med tre skor. Tyckte matte. Den rosa hästen tyckte att hon borde få ha semester istället. Diskussion uppstod. Matte vann. Det blev inte vårt snyggaste ridpass någonsin, så att säga.

Sen fick matte börja jaga hovslagare. Med en återfunnen sko har vi personer i närheten som kan fixa, men när skon saknas så behövs det expertis för att få till en ny. Speciellt när det är sulor och annat inblandat. Men på midsommardagen är det inte direkt någon som jobbar, och det är svårt att inte känna sig som lite av en skurk som ber dem. Som väntat fick vi inte tag på någon. Suck. Vad göra?

Vi hade två alternativ. Åka på äventyr utan sko och behöva anpassa allt efter en troligtvis sulöm rosa häst kändes inte jättelockande. Låna någon typ av tillfällig toffla? Matte hittade ett par tofflor som tillhört Göran tidigare som vi kunde låna. Men nej. Förvisso har Göran en föredömligt omfattande lugg, men han har också pyttesmå fötter. Så tofflan var alldeles för liten.

Men för helvete, tänkte matte (vilket vid det här laget var okaraktäristiskt milt uttryckt). Det MÅSTE gå att hitta skon!

Så matte gick ut i hagen igen och vankade fram och tillbaka i stormen. Stona började överväga om det kanske hade brunnit på riktigt någonstans mellan öronen på människan som verkade ägna sig åt någon form av avancerad boxvandring på öppen yta. De kom fram och puttade lite på matte, men kunde fortfarande inte tänka sig att hjälpa till. De ville mest kolla läget. Alla utom den rosa hästen, som var sur för att matte vann i ridningen och dessutom försökte klämma på henne en för liten toffla. Så hon sprang istället åt andra hållet när matte efter en och en halv timmes vankande gav upp och tänkte ta in henne igen. Suck.

Man kan säga att det på det hela taget såg lite mörkt ut på skofronten. Efter fyra(!) timmars letande av sko så är man onekligen berättigad att ge upp. Matte mätte upp foten för att under söndagen åka och köpa en större toffla, som vi då inte skulle hinna testköra innan vi behöver åka på måndag. Men i brist på bättre lösning.

Lyckligtvis fanns det en bättre lösning. Senare under kvällen fick matte ett meddelande av den rosa hästens gamla hovis att om sagda rosa häst befann sig på rätt ställe vid rätt tidpunkt på söndag förmiddag så kunde hon få en ny sko. Hurra!!

Söndag morgon, in med rosa häst i åklådan (trots bajsfläckar och spån i öronen) och så åkte vi norrut. En timme tog det att åka, det är det sannerligen värt. Den rosa hästen tyckte dock att det var tråkigt, så hon började med sin nypåfunna sport att slakta hönät. Det är märkligt att mattes hästar alltid måste göra det. Hon lyckades göra ett jättefint stort hål i nätet och sen tömma ut det på golvet, varpå hon fick ett ilskeutbrott för att hon inte längre nådde maten och trampade sönder den ena av sina boots.

Väl framme uppförde hon sig dock alldeles utmärkt. Skon kom på snabbt och lätt, den rosa hästen höll sig i pälsen och tuggade inte på hovis. Oerhört bra. Hon gick snällt på lådan, matte reparerade hönätet hjälpligt och den rosa var nöjd och glad över den återfunna maten.

Sen skulle vi då åka hem. Nu är det så att när man bor på Bohuskusten så är det vissa dagar på året då man helt enkelt inte åker bil utom i absoluta nödfall. Skärtorsdagen är en sådan. Första dagen på industrisemestern. Torsdagen före midsommar. Och naturligtvis också söndagen efter midsommar, när alla som har firat på kusten ska åka hem igen.

Det var så att säga inte bara vi som skulle över Tjörnbron. Men det var bara vi som fick ett utbrott mitt på bron och började banka i väggarna. Den rosa hästen behöver åka på en kurs i mindfulness. Men till slut kom vi hem, med fyra skor och fullkomligt söndertrasat hönät (bortom all räddning. Matte är nu skyldig fröken ett nytt…).

Nåväl. Nu återstår bara att packa alla saker, smörja allt läder samt tvätta den rosa hästen. Imorgon åker vi på sommarens första äventyr!


Comments

Förberedda fötter — 9 Comments

  1. Lilla gosenosen då!
    Så hon ställer till det för er.
    Har du för lite att göra så hon vill hjälpa till att fördriva tristessen?

  2. Alltid lika härligt att läsa din blogg 🙂 Hoppas äventyret blir bra, väntar spänt på vad cliffhangern är!

  3. Have fun och glöm för allt i världen inte att berätta för oss vad ni gör.
    AKA en numer beroende fnorkläsare (och insta.följare)

  4. Men hu…jag såg bilder på Facebook inlagda av en busschaffis som satt fast på Tjörnbron. Förstår att ni inte hade det så kul där. Jag skall åka över den på torsdag…hoppas inte alla andra också skall det. Ser fram emot rapport från ert äventyr så småningom och håller tummen för att skorna hänger med hela tiden

  5. Det är kul med insta – men inget(!) slår ett längre “reportage” på bloggen. Härligt att höra att det ordnade sig. Nu skall jag titta vidare på insta för jag tyckte mig se något rosa där.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *