Den rosa dressyrhästen

Jo, i söndags var vi då alltså på dressyrtävling. Eller ja, P&R för all del, men det var clear round-bedömning så att vi faktiskt behövde prestera lite och sådär. Det är en sorts tävling. Ett genrep inför de riktiga grejorna, liksom.

Det var också första gången som den rosa hästen fick gå på tränsbett ute bland folk. Vilket matte var lite lätt spänd över.

Vi hade ingen pink pony crew med oss den här gången. Istället har vi hittat en teamkompis i stallet som tävlar på samma nivå = vi kan åka tillsammans och hjälpa varandra. Hurra! Det är bra på så många nivåer – vi blir inte beroende av andra på samma sätt och de som vill åka med kan göra det för att det är roligt. Även om det naturligtvis alltid är både trevligare och enklare med sällskap så är det skönt att kunna åka ändå, så att säga.

Vi hade alltså med oss den lilla bruna hästen och hans matte. Den lilla bruna är några år yngre än den rosa hästen. Således borde den rosa hästen vara den som föregår med gott exempel och uppför sig. Det var hon inte. När hon svanhoppade ur transporten på sitt patenterade graciösa vis och upptäckte att hon var på ett nytt ställe blev hon så till sig att det var lite som att försöka sadla en rosa tornado. Matte fick gräla på henne ganska ordentligt. Den lilla bruna hästens matte skrattade åt oss och undrade om den rosa hästen verkligen behövde fullt så många regler som matte krävde. Men matte tycker inte att “Nej, ät inte på bilen!” är en helt orimlig regel faktiskt. Sen att den rosa hästen endast kunde tänka sig att vara partiellt lydig är en annan sak. Hon slickade på bilen istället. Det kanske räknas som någon typ av kompromiss, svårt att säga.

När vi väl hade trasslat på oss alla respektive attiraljer var det dags att rida fram. Och den rosa hästen kan för all del vara en sanslös tramshatt ibland, men när hon är på en ridbana med matte på ryggen, då är hon Seriös Hest. Man kan inte larva sig på jobbet liksom, det får man göra på fritiden. Så efter det första varvet i skritt då hon var tvungen att snegla ut på omgivningen (jättemycket nytt utomhusigt!) så blev hon extremt lyhörd och välartad. Matte blev positivt överraskad när vi helt plötsligt gjorde vårt absolut bästa ridpass på tränset. Så väldigt lägligt! Den rosa hästen var samlad och koncentrerad, samtidigt som hon höll sig lite på tårna eftersom framridning ändå är framridning och har även Andra Hästar som springer runt helt utan ordning. Väldigt positivt just där och då.

Efter fyrtio minuter av Seriös Hest blev det vår tur att gå in på banan. Själva tävlingsbanan var inne i ridhuset. Den rosa hästen blev förvirrad. Först var det en annan häst där när vi kom in, men den gick ut så hon blev själv i det nya ridhuset som hon aldrig hade sett förut. Men det var för all del skönt att inte hålla ordning på någon annan. Mer än den där snygga rosa hästen som sprang på andra sidan väggen. Den mötte oss varje gång vi kom nära! Men det gick inte att hälsa på den, det var nån sorts glas i vägen. Även om den försökte hälsa precis samtidigt. Det var faktiskt ganska konstigt.

Sen fick vi startsignal och skulle rida programmet, LC:1. Det kan man tro är det enklaste programmet, eftersom det är det lägsta av de program som vanligtvis förekommer. Det är inte det enklaste programmet. Bland annat innehåller det sekvensen skritt på lång tygel-skritt på kort tygel-arbetstrav-arbetsgalopp på mindre än ett halvt varv. Det är faktiskt skitsvårt om man är rosa och har en liten aning för långa bakben. Men det stora problemet var att den rosa hästen hade varit superseriös och koncentrerad i trekvart. Hon var helt slut. Så matte blev lite pjoskig och ville hjälpa den rosa hästen, vilket ofelbart leder till att matte gör precis allt som fröken dagen innan sa åt matte att inte göra. Så uppvisningen blev därefter, kan man säga. Suck. Nåväl, vi lyckades ändå skrapa ihop 65,0% trots detta anfall av förbättringspotential, så det var ju för all del trevligt. Och eftersom det var en P&R så fick vi lite muntlig hjälp av domaren utöver protokollet. Och det domaren sa var ungefär exakt att sluta göra allt som fröken dagen innan sagt åt matte att inte göra men som matte ändå gjorde. Det är ju fint att de är eniga, för all del.


Sen tittade vi på när den lilla bruna gjorde en toppeninsats precis efter oss. Den rosa hästen är en utmärkt hejarklack, förutom vissa problem att stå still. Sen hade vi ungefär en timme att vänta innan nästa start. För ja, vi hade anmält oss till en klass till när vi ändå var där. Varför inte, liksom. LB har visserligen lite högre krav på helheten, men det är ingen himla skritt på lång tygel i alla fall.

Vi började med att ta en promenad och titta på omgivningarna. Den rosa hästen tyckte att det var en utmärkt aktivitet. Förutom att det började regna. Regn är ju, som vi alla vet, alltid mattes fel. Vi fick gömma oss under några träd en stund tills det blev bättre. Sen gick vi ner till parkeringen igen och laddade upp lite med vad vi nu kunde behöva äta. Ni vet, frukt, proteinbars, bildörr, alla har olika smak.

Sen orkade matte inte släpa runt på den ostyriga rosa tramshästen, utan vi satt upp igen och skrittade en sväng uppsuttet. Ut i omgivningen så hon inte skulle bli Seriös Hest för tidigt. Det tyckte hon var hur roligt som helst så länge hon fick gå först. Det tyckte den lilla bruna var en helt okej uppdelning. Den rosa hästen är ganska modig på nya vägar. Hon blev bara lite sur när vi vände. Och när hon hittade en annan väg hon ville undersöka istället för vägen tillbaka. Matte tillät nämligen inga sådana utsvävningar utan krävde att hon skulle gå ordentligt i anvisad riktning. Så hon klättrade runt lite i ett hallonsnår istället. Såklart. Den lilla bruna hästen såg mest förvånad ut och valde att hålla lite avstånd till det rosa spektaklet på vägen tillbaka till framridningsbanan.

Sen red vi fram igen, lite kortare den här gången. Och framridningen gick precis lika bra nu. Nästan bättre, eftersom vi inte behövde vakta omgivningen lika mycket. Det blev lite struligt när hästarna i hagen bredvid drog igång ett galopprace och skrämde den lilla bruna, men han gömde sig bakom den rosa hästen som var Seriös Hest, och då blev allting bra igen. Hurra!

Den här gången startade den lilla bruna före oss så vi missade tyvärr, eftersom vi var tvungna att hålla oss civiliserade. Sen var det vår tur. Vid det här laget var den rosa hästen trött. Så när hon kom in i det tysta, trygga ridhuset så gick luften ur henne alldeles. Matte fick rida så svetten lackade och den rosa hästen gjorde det absolut bästa hon kunde uppbåda, men det blev framtungt och på bogarna när vi helt enkelt inte orkade reda ut situationen. Men på den positiva noten gjorde matte färre av de fel som domaren och fröken sagt åt matte att inte göra men som matte ändå gör hela tiden. Man får vara glad för det lilla.


Vi fick fina omdömen och tips efteråt. Domaren noterade dock att den rosa hästen inte är helt optimalt ihopsatt. Den rosa hästen svarade på detta uttalande genom att ställa sig och kissa framför domaren. Det är ju lustigt att matte trodde att vi kunde ta oss igenom en hel tävling utan att göra bort oss (det där med hallonsnåret var liksom utom synhåll för folk vi inte känner). Men ja.

Det vi tar med oss är det fina berömmet att om vi bara löser våra formproblem så kommer den rosa hästen att bli en utmärkt dressyrhäst.
Slutsatser:
1) Matte behöver lära den rosa hästen att stänga av Seriös Hest och ta fram det när det gäller.
2) Matte måste sluta rida dåligt.

Piece of cake. Tror ni att vi har löst det här till på lördag när det är dags nästa gång?

I LB fick vi snöpliga 59,6% och blev utan rosett (gränsen går vid 60.0), men för vår insats i LC blev vi belönade och likaså den lilla bruna.

Gruppbild!


Sen skulle vi klä av hästarna och åka hem. Då var den rosa hästen minsann inte alls trött längre. Till slut tröttnade matte och band fast henne i transporten. Det gick alldeles utmärkt det med förutom att hon blev lite purken. Men det får hon faktiskt lära sig att leva med. Nu när hon ska bli en utmärkt dressyrhäst.


Comments

Den rosa dressyrhästen — 3 Comments

  1. Underbart! Det går ju bara bättre och bättre för varje gång. Grattis! (PS – ett tips: pröva ekologiska morötter nästa gång, godare och mer näringsrikt än bildörr!)

  2. Jag tyckte ni var väldans snygga i alla fall även om den rosa damen inte var kontaktbar när hon gick förbi oss 🤣

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *