Den rosa hästen har otur

April är i antågande och med det börjar också tävlingssäsongen på riktigt för oss. Den första tävlingen, nu på söndag, har vi sett fram extra mycket emot. Den är nämligen en WE-tävling utan dressyrmomentet. Det vill säga bara teknik och speed. De roliga delarna!

Matte har tränat jättemycket på tekniken och den rosa hästen har tränat jättemycket på speeden, precis som vanligt. Oftast samtidigt. Det går jättedåligt. Men är jätteroligt. Det är ju det viktigaste.

Men sen kom Stora Oturen. En helt vanlig tisdag traskade den rosa hästen in från hagen i godan ro. Hon käkade lite mellanmål och skulle sen gå ut och jobba lite. Men så var det en fot som inte fungerade. Den gick inte att gå på! Desperat försökte hon förklara för alla runt omkring sig att foten inte dög. Alla runt omkring henne förstod (det är väldigt svårt att missförstå när den rosa hästen försöker förklara något, det gör hon med all önskvärd tydlighet). Fröken analyserade problemet och märkte att det rosa benet hade svullnat lite. Troligen hade den rosa hästen vrickat foten. Hon fick gå in i sin lägenhet och vila sig, medan fröken meddelade den nojiga matten.

Sagda matte dök naturligtvis upp i stallet ett par timmar senare för att klämma på foten. Då hade den hunnit svullna till en stolpe, den rosa hästen hade ont och ville inte stå på foten alls utan höll helst upp den i luften så alla kunde förstå hur fruktansvärt detta var. Det enda positiva som matte kunde se med det hela var att hoven var varm. Vågade vi hoppas på hovböld? Vi klämde och drog och borstade ur hoven, men hittade inget. Men bölder kan ju gömma sig djupt. Och eftersom det vid det här laget var ganska sent på kvällen och hovis skulle komma till ett par andra hästar nästa morgon så valde vi att avvakta. Det handlade bara om timmar trots allt.

Under dessa timmar hann matte gå från “Hon kommer att dö, hon har brutit nåt.” via “Äsch, hon överdramatiserar säkert, det är nog borta imorgon.” till “Hon har en senskada och kommer få vila i två år” och därmed börja googla efter lämpliga portugisiska hingstar för att tillverka en extra rosa häst under rehabtiden. Nåväl. Så är det att vara matte.

Den enda insikten vi fick ut av allt det där är att matte är skrämmande dålig på portugisiska.

Morgonen efter stod den rosa hästen fortfarande på tre ben med det fjärde i luften, och var ledsen och ämlig. Matte tog ut henne i stallgången för att borsta av och göra henne redo för hovis, samt klia på alla de viktiga ställena (vänster sida av manken är det bästa). Mitt i alla dess förberedelser ingick hovkratsningen. Och då! Där var den! En vass liten sten hade kilat sig in mellan sko och hov, precis under skoarmen i trakten. HUR kunde vi inte sett den dagen innan, när vi, tre personer vid tre olika tillfällen, kratsat hoven och letat och borstat ur och letat?

Skitsamma hur, där var den i alla fall. Matte lyckades peta loss den precis innan hovis skulle komma, och den rosa hästen drog en djup suck av lättnad. Strax efter kom hovis och tog av skon (det gjorde fortfarande rätt ont, meddelade den rosa hästen). Ingen böld hittades, men en blödning hade det blivit av den vassa stenen. Och sånt läker ju alldeles av sig självt, utan amputation eller operation!

För att förhindra att bakterier kryper in och bildar några bölder fick hon ett stort fint jodopaxbandage på foten och husarrest. Hon verkade ändå ganska nöjd med det, det fina med bandage är att alla förstår hur synd det är om en. Sen utkrävde hon rättmätiga mängder kakor av alla i närheten.

Inom en timme efter att hovis var klar hade svullnaden gått ner till hälften, och när matte kom tillbaka på kvällen kunde den rosa hästen återigen belasta foten fullt ut. I alla fall när hon trodde att ingen såg henne, annars var det lite sisådär med det (“Jag är sjuk, ge mig kaka! Titta, jag har BANDAGE!”). Men matte är en ganska luttrad matte och vet att man ska titta i smyg ibland.

Dagen efter hade den rosa hästen tröttnat på att vara konvalescent och fluffa runt i pyjamas. Hon var faktiskt mycket bättre, faktiskt. Så hon anmälde sig frivilligt till att fixa allt som behövde fixas, typ mockning, borstning, sopning, mattes frisyr, och så vidare. Efter att matte lagt fyrtiofem minuter på att försöka mocka med en stor skär assistent fick assistenten lov att promenera fram och tillbaka i stallgången för att visa foten. Den var mycket bättre, helt ohalt i skritt på rakt spår, men fortfarande lite öm i vändningarna. Så vi avvaktar några dagar till, men det gör inget. Det nya målet är att få på skon igen på måndag.

Vår säsongsdebut är helkörd, men det gör faktiskt i sammanhanget ingenting. Det är inte den rosa hästens fel att hon fick en sten i skon. Matte är lite bitter, sådär som man blir när man missar något roligt, men det kommer många fler tillfällen. Det viktiga är att den rosa hästen snabbt mår bättre!


Comments

Den rosa hästen har otur — 9 Comments

  1. Åååå, känns igen. Turbosockan och jag skulle åka på träning för att fila på bromsen lite. Den blev inställd pga utbrott av kvarka runt omkring träningsstället. Surt för mig, som hade laddat, fixat sällskap av mannen, barnvakt av svärföräldrarna och hundvakt av en kompis. Det är ju som du säger, inte tusan vill jag att min häst ska få kvarka heller. Då håller vi oss hellre långt ute i bushen där turbosockan bor…. Ändå är det lite störande….

  2. Måste ändå säga att den Rosa konvalescenten ser ganska nöjd ut på den sista bilden 🙂 Uppmärksamhet är aldrig fel 🙂

  3. Sällan har jag sett en ämligare häst än på bilden där hon står i stallgången och tycker väldigt, väldigt synd om sig själv!!! Faktiskt ämligheten personifierad! Underbart kort! Tur att det inte var värre. Glädjande nog såg hon okej ut i torsdags kväll, då hon tiggde morötter och godis av förbipasserande (jodå hon fick en ekologisk morot av mig). Förhoppningsvis blir konvalescensen kort!

  4. Sån otur när det var tävling och allt. Men tur ändå att det inte var något allvarligt. Ni får satsa på nästa tävling istället:)

  5. Tycker nog att hon är rätt tapper ändå 😊 min donna ligger typ på rygg m foten i luften tills hovis löst problemet. Surt dock att missa allt roligt.
    Sen till nästa viktiga sak! Var hittar jag en grimma med ankor på? 🐤 Har en kompis som snart fyller år o älskar ankor, tänkte hennes spanjor skulle passa perfekt i en sådan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *