Den rosa hästen i raggsockeland

I lördags var den rosa hästen på äventyr. Det var ett äventyr som hon egentligen skulle ha åkt på för nästan en månad sen, men då blev det vinter. Så vi bokade om till förra veckan, men då blev det ännu mera vinter. Men nu! Den här veckan! Nu är det vår och sol och grejer, fåglarna kvittrar och hästarna fäller. Tralala. Då kan man åka på utomhusäventyr!

Så vi åkte och hälsade på hos raggsockorna. Matte hade nämligen bestämt att det är dags att den rosa hästen får springa av sig lite, och hos raggsockorna finns det utmärkta backar för sådana stolleprov. Plus att det är trevligt att träffa dem. Inklusive människor. Även om den rosa hästen glodde lite misstänksamt på raggsockans husse när han sa åt henne att inte skrapa med framhoven i stallgången. Komma här och säga till henne? Han är ju ny?

Nåväl. De senaste gångerna som den rosa hästen har varit ute och galopperat så har det varit lite som det är vi löshoppning ungefär. Fast med matte på. Så man kan säga att matte var lite lätt fnorkig inför hela projektet. Och när matte är fnorkig blir den rosa hästen fnorkig. Därför ägnades de tio första minuterna åt att ragla från sida till sida på vägen och stirra misstänksamt omkring sig. För matte var det lite som att sitta på en stor skär boll av nitroglycerin.

Med oss hade vi den röda raggsockan med den fläckiga raggsockans matte på, samt husse med till fots. Den röda raggsockan tycker att full speed i backar är förträffligt. Så redan när vi kom till första backen (en lång, brant rackare) så förkunnade han att det var han som körde, och sen drog han. Matte fick lite hjärtsnörp att den rosa hästen skulle balla ur fullkomligt av detta, men det gjorde hon inte. Det gick snarare till ungefär såhär:

Den rosa hästen i början av första backen: “Va? Får jag springa hur fort jag VILL?”
Den rosa hästen 1/4 upp för den första backen: “WOHOHO! JAG SKA SPRINGA TILL MÅNEN!!”
Den rosa hästen 2/4 upp för den första backen: “Öh, vänta lite. Det här är ju SKITJOBBIGT?”
Den rosa hästen 3/4 upp för den första backen: “HERREGUD, jag KRÄKS!”
Den rosa hästen på toppen av den första backen: “Ok. Jag är tam nu.”

Sen var hon faktiskt rätt snäll. Vi sprang upp för några backar till, fyra totalt. Den rosa hästen hade jätteroligt och sprattlade glatt så långt hon orkade, men var tvungen att ge upp och trava sista biten upp för tredje backen. Det var ändå första gången som hon fick skena ute i fri fart uppför, det kräver muskler som den rosa hästen inte riktigt kände till att hon hade. Efter den fjärde backen flåsade hon som en rökande astmatiker, så då bestämde vi att hon var klar.

Den röda raggsockan var inte klar, han hade precis värmt upp. Men så har han sprungit i lite fler backar i sina dagar.

Mellan backspringandet var den rosa hästen riktigt normal. Matte var superduperförvånad. Hon spatserade fram på långa tyglar och tittade på naturen. Det var jättejättemycket träd, men de var mest farliga när de låg fällda i travar längs vägen. Fnork. Då gömde hon sig lite bakom sin nya röda kompis som inte fattade vad den långbenta rosa knastratten pysslade med i hans svans, men som lät henne hållas.

Det gick så bra att matte fick lite storhetsvansinne och tyckte att den rosa hästen kunde gå över en femton centimeter hög kvist som låg över vägen. Följden av det blev att den rosa hästen trasslade in alla fyra fötterna i kvisten, tappade balansen, välte in i den röda raggsockan och fortsatte med att rasa halvvägs ner i diket innan matte fick stopp på det hela. Detta skedde naturligtvis mellan två höga väggar av skog dessutom, så det blev lite cirkus en stund innan matte hade övertygat den rosa hästen om att träden inte skulle äta upp henne och att marken inte försökte fälla henne med flit.

Där fick matte för att matte trodde att vi hade övervunnit det här med skog.

När vi kom hem drack den rosa hästen fyrtio liter vatten och låg och snarkade som en plattfisk i boxen hela eftermiddagen. Mycket nöjd.

Matte trodde att det skulle innebära att hon var lite tam även dagen efter, så vi passade på att skritta ut en sväng för att mjuka upp musklerna. Med som sällskap hade vi den snälla spanska märren och hennes pilot. Som upplagt för en behaglig tur i lugnt tempo med snäll och tam rosa häst. Men det var en båt med presenning på i en trädgård. Ni vet hur det är. Kaos.


Comments

Den rosa hästen i raggsockeland — 4 Comments

  1. Jag-får-inte-läsa-sån’t-här-på-jobbet – kollegerna stirrar på mig när jag viker mig dubbel i skrattkamper. Tack!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *