Två sidor av ett rosa mynt

Vi har haft en liten svacka i ridningen under ett par veckor. Det kan ju bli lite sådär ibland. Vi vill minnas att det var ungefär likadant i januari förra året, även om det då var kallare så att vi fick slåss med is-i-morrhåren-faktorn. Den har vi sluppit hittills i år. Men med lite enkel slutledningsförmåga kan vi räkna ut att den rosa hästen inte direkt är ett januaridjur. Inte matte heller, för den delen. Så för att muntra upp oss lite så bokade vi in en helg med fröken, så hon kunde få lite ordning på oss. Ibland behöver man både praktisk och mental coaching, så att säga. Det visade sig att vi skulle få en lektion av varje.

Igår var det lördag. Då hade vi en skräpdålig dag. Redan från början liksom, det var bara på tvären allting. Matte var lite mähäig och den rosa hästen fokuserade mer på annat än vad matte hade för sig. Då fick vi mental coaching som fokuserade mycket på att man får vara i svackor ibland. Och när hästen är lite mitt emellan allt möjligt (till exempel har hon utvecklat sin trav jättemycket senaste tiden, vilket har fått bieffekten att galoppen inte fungerar istället. Meh.), så är det helt okej att den får vara i sin komfortzon ett tag och så fokuserar man på piloten istället. Måhända att vi är lika gnälliga för det här med januari, men matte anses av fröken besitta tillräcklig kognitiv förmåga för att så säga deal with it. Så får den rosa hästen gnälla klart. Det gjorde hon efter ungefär en halvtimme, sen ville hon också vara med och leka.

Förutom den mentala inställningen så tränade vi på att skritta ordentligt och att byta gångart. Skritten tenderar att liksom ramla iväg och bli någon sorts passtaktig portugisisk paradmarsch snarare än avslappnad gångart, så vi måste rida jättelångsamt i skritt för att komma ihåg att flytta ett ben i taget. Vi har grejat så mycket med övergångar att övergångarna har blivit en aktivitet i sig. Det blir lite tokigt. Så vi fick träna på att byta gångart utan att göra en övergång. Eftersom våra övergångar tenderar att bli ett halvt stegs tvärnit innan nästa gångart. Det gick ganska bra. Matte fick tänka “börja galoppera” istället för “fatta galopp”. Och så vidare. Den rosa hästen tyckte att det var en intressant aktivitet och blev ganska trevlig i både kropp och inställning de sista varven.

Idag var det söndag. Då tänkte vi att vi skulle upprepa gårdagens problemlösning och finlira lite med det-som-inte-längre-är-övergångar-utan-gångartsbyten. Men den rosa hästen hade helt andra planer. Förutom att hon fortfarande på ett okaraktäristiskt sätt var mer fokuserad på vad som hände utanför ridhuset än inne i det, men man kan inte få allt. Hon var mycket mer arbetsvillig, vilket gjorde matte mer arbetsvillig. Dessutom hade vi slagit runt med att gå all in på outfiten och klä oss extra söndagsfina. För man har inte roligare än man gör sig.

Allt detta i kombination gjorde att vi kunde ha en lite mer praktisk lektion och börja pilla med grejer som är svåra. Det är viktigt att göra för svåra saker ibland, för om man inte försöker så vet man ju inte om man skulle kunna lära sig. Så vi tog tag i nyårslöftet och började träna galoppombyten.

Nu är det ju inte det att vi inte kan byta galopp. Den rosa hästen är jättebra på att byta galopp. Vi är bara inte skitbra på att göra det samtidigt. Och när vi väl gör det samtidigt så är det oftast inte meningen. Till exempel när vi skulle göra förvänd galopp idag och istället gjorde jättefina byten i hörnen. Ähem.

Syftet med det hela är alltså att vi ska lära oss att byta galopp samtidigt, på angiven plats och vid angiven tidpunkt. Ett problem vi har haft med detta är att det blir någon sorts halvstegs tvärnit här med, så för ett tag sen fick vi i läxa att rida mer framåt. Det har gjort att den rosa hästen nu anser att galoppombyten är det bästa sen skivat bröd. Halvstegen i tvärnit har ersatts med rivstart, kan man säga. Det är alla sorters spännande. Det ser ut ungefär såhär:
Den rosa hästen: GALOPP!
Matte: Samla, samla, samla.
Fröken: Sluta samla!
Matte: Fan.
Den rosa hästen: Hihihihi.
Matte: Sväng!
Den rosa hästen: SVÄNGER!
Matte: Gå rakt!
Den rosa hästen: Byta! Byta! Byta! Eller nåt!
Matte: Varför springer vi på tvären?
Fröken: Rejäl ytterskänkel! NU!
Matte: *rejäl ytterskänkel*
Den rosa hästen: WIIIIIIIIIIII!!!!!!
Matte: Jelp…
Ridhusväggen: Titta, här står jag mycket tidigare än ni hade tänkt er!
Matte: Shitshitshitshitshi….
Den rosa hästen: *sladdar igenom hörnet så halva ridhusbotten hamnar på sargen*
Matte: *klamrar sig fast*
Fröken (eftersom vi någonstans i ovanstående kaos faktiskt lyckades hamna i den andra galoppen): Bra! En gång till!
Den rosa hästen: IGEN!!
Matte: Jag behöver mer mindfulnessträning…

Så, okej, det är inte direkt tävlingsklass. Men vi tar med oss att det blev byten gjorda, ibland med bak först, ibland med fram först, ibland samtidigt, ibland inte alls. Och vi tar med oss att de kom på angiven signal. Ni ska vi bara räkna ut hur vi får allt på plats och får ner de rosa fötterna på jorden igen, för om det ser ut sådär utan WE-hinder inblandat så…

När vi var klara med just den biten av det oorganiserade kaoset så fick vi samla ihop oss och på ett lite mer strukturerat sätt träna tramp. Vi leker lite med det själva ibland, speciellt nu när traven är så bra, men det var längesen fröken hjälpte till. Så det var en väldigt välbehövlig och intressant grej, som faktiskt resulterade i att den rosa hästen piafferade med alla fyra benen vid två tillfällen. Nu är problemet att vi inte vet hur man slutar piaffera. Så det får väl bli nästa utmaning. Just nu avslutar vi försöken med att tappa allt och ramla iväg i den riktning som spricker först. Det är inte snyggt någonstans, men man kan faktiskt inte vara expert på allt från början. Men det är roligt att veta att det finns där.


Comments

Två sidor av ett rosa mynt — 5 Comments

  1. TACK!!! För ännu ett igenkännande gapflabb. Åsså säger de att hästen gör hela jobbet och det bara är att sitta på. Det är inte bara.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *