Dubbelutflykt

Igår var den rosa hästen på dubbelutflykt. Man får passa på när tillfälle bjuds.

Först var vi på vår andra träning i beridet bågskytte. Sen förra gången hade man kunnat träna på till exempel bågskytte som en del hade gjort, men nu har vi ingen egen båge än så vi har fått träna på andra sätt. Mest genom att flänga runt i ridhuset hemma utan tyglar och konstatera att det är en vansinnig himla sport, det här.

Tränaren tyckte att vi skulle prova i galopp den här gången. Det tyckte inte vi. Av den enkla anledningen att vi höll på att välta i trav förra gången, så det kändes alldeles lagom att hålla sig till det. Men sen blev vi lite kaxiga och vågade köra galopp på sista långsidan (utan sväng = mindre vältrisk). Sen körde vi galopp första långsidan, saktade av till trav genom kortsidan och därefter galopp på andra långsidan. Och det gick ju rätt bra, så då testade vi att köra första i trav och fatta galopp vid A och ta ett hörn i galopp. Och det gick ju bra, så vi vågade testa hela vägen i galopp. Med pilar och allt. Det är inte klokt vad man kan övervinna sina egna snubbeldemoner ibland. Den rosa hästen bara äger på allt hon gör. Som vanligt.

Och plötsligt gick det upp för oss vilken bra träning det är även för hästen. I första skedet kändes det mest som att hästen var ett fordon som tuffade på, men i galopp blev det väldigt uppenbart att hästen måste ha balans alldeles på egen hov. Plus att ryttaren måste kunna styra ordentligt för att inte riskera att krossa knäskålarna mot stolparna i fållan (hmm..). Plus reglera tempo och ha full kommunikation med sitt djur hela vägen. Och samtidigt skjuta pilbåge. I alltmer ökande tempo.

Galenskaper, som sagt. Men ja. Två pilar fick vi till, i galopp!

Efter bågskyttet klädde vi på den rosa hästen och stoppade in henne i transporten igen och åkte vidare mot nästa anhalt. Den rosa hästen trodde naturligtvis att vi åkte hem, för det är ju så det går till – man åker med lådan, gör en grej, åker med lådan igen, kommer hem. Därför blev hon mäkta förvånad när matte öppnade lådan och hon var på en helt ny plats? Vafan?

Vi hade åkt till sadelaffären, där den rosa hästen skulle få välja ut en ny sadel eller två. Som ett äkta bortskämt djur. För er som inte är så hästvana så kan man förklara det här med sadelprovning som att sadeln är lite som hästens gympaskor – om den är för stor, för liten eller på annat sätt skaver eller klämmer så förstör det hela upplevelsen av motion. Ingen vill ha skoskav – precis lika lite vill hästen ha sadelskav. Dock är det svårt för hästen att själv avgöra vad som passar, plus att det ska passa piloten också. Himla meck. Antingen kan man hålla på och mecka själv, eller så kan man åka till en duktig sadelutprovare. Vi väljer det sistnämnda, helt enkelt av bekvämlighetsskäl. Matte har dessutom en bra sadelutprovare som har härjat med matte och diverse hästdjur i snart femton år och som vi har stort förtroende för. Bra det.

Men det var den rosa hästens första gång på sadelutprovning. Hon förstod ungefär inte alls vad det gick ut på. Först fick hon stå i en främmande box och prova mattes gamla sadlar. Där konstaterade vi att befintlig dressyrsadel skulle gå att justera för att passa rosa hästrygg (halleluja!) men att hoppsadeln var körd. Ungefär som vi trodde. Så det blev till att prova hoppsadlar. Och då blev hon plötsligt helt övergiven och fick stå själv? Inte för att det gjorde så himla mycket, låneboxen hade mat och sådär, men lite märkligt var det ju.

I själva verket var matte i rummet bredvid och provade sadlar på en sadelbock. Det känns rimligt att testa på matten först och hästen sen. Efter en stunds mattetestande hade vi tre sadlar som verkade lovande. Då var det den rosa hästens tur att prova. Två av de tre låg bra på henne. Sen fick vi testa de två gemensamt för att se vilken som passade oss bäst som par. Först den ena, rida runt en stund, hoppa (välta över) ett hinder, rida lite till. Sen in i stallet igen och stå på gången och byta till den andra (och titta på hönsen som var i en annan box. Intressant!). Sen provade vi den andra sadeln, red runt lite, välte över hindret igen (seriöst, välte över):


Vi kom gemensamt fram till att den första sadeln passade bäst. Den rosa hästen tyckte att den var bekväm när hon skuttade omkring och matte satt hyfsat odåligt. Den fanns i svart och brunt, så vi kunde välja. Vi valde brunt, det är trots allt den rosa hästens förstafärg på utrustning.

Så nu har vi en redig hoppkostym att ha när vi välter över bommar och framför allt när vi är ute och drabbar naturen. Come on då, trädjävlar.

För er som följer oss på instagram (@fnork.se) och trodde att det här skulle vara någon typ av årskrönika, ge inte upp hoppet än. Den kommer såklart på nyårsafton.


Comments

Dubbelutflykt — 6 Comments

  1. Blir helt klart iponerad .Bågskytte och i galopp. Heja er. Sadlar är viktigt. Minns att jag testade 11 stycken innan jag hittade den rätta.Gott nytt år på er?

    • Imponerade även här. Fast de behöver två som leder fram hästen. Vilka bågar. Vilka pilar. Vill inte ens hantera dessa på marken. De verkar vara längre än jag. (Vilket inte är så svårt att vara, men ändå)

  2. Stabil som, men snabbare än, en väggris i bågskyttet. Så imponerande. Inget vält där inte. Fast det ser väldigt “vältigt” ut över hindret. =) Grattis till att ha hittat sadel som både matte och rosahesten gillar. Och som är snygg.
    Gott nytt år på er bägge och naturligtvis till doggarna på hemmaplan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *