Den rosa ravelucian

Den rosa hästen passar plötsligt inte i någon sadel i hela stallet utom en, och den passar inte matte i. Välkommen till sadelträsket, alltså. Suck. Så är det när man får för sig att byta kroppsform lite sådär på sport. Vi rider således typ varje ridpass i olika sadlar just nu för att testa runt. Men inte hjälper det. Vi måste sälja de gamla sadlarna och köpa nya, så är det bara. Pust.

Nåväl. Något som fungerar mycket bättre är trädterapin. Efter att den rosa hästen drabbades av akut sprattel i en kohage häromdagen och fick sån fart att Göran hamnade långt efter så beslutade matte att nu är det sluttramsat. Nu går vi upp i skogen och så ÄR vi där till det inte är farligt längre. Och idag fick vi möjlighet när vi var i stallet samtidigt som Göran och hans pilot.

När man ska göra något som är lite utanför komfortzonen är det alltid bra att klä sig ordentligt. Så den rosa hästen fick ha en ordentlig refexväst. Dessutom hade hon luciakrona för att vänja sig inför ett spektakel som går av stapeln imorgon. Det såg aningens ut som att hon skulle på ravefest i skogen. Visserligen hade luciakronan inga blinkande strobljus, men med en lampa i varje öra är man tillräckligt hård ändå liksom. Detta i kombination med att matte var fullkomligt omatchad med både sig själv och häst gjorde att vi var ett ekipage redo att ge vem som helst huvudvärk.

Inledningsvis hade vi det ganska lugnt. Okej att man går en bit längs landsvägen och det var ovanligt mycket trafik, men varken rosa eller brun häst är särskilt brydda vad det gäller trafiken. Vi mötte både bilar, skåpbilar, flakmoppe och fyrhjuling med släp fullt med plankor, och ingen av hästarna sa flaska om det. Utom att den rosa hästen tyckte att plankorna var ganska intressanta. Sen blev hon istället rädd för gud vet vad i en villaträdgård och var tvungen att få spader. Så Göran fick gå före. Det är tur att vi har med oss en trygg och stabil sällskapshäst när det ballar ur. Sen att sällskapshästen är fem år, ännu mer grön än ravelucian och troligen mest är stabil för att han inte riktigt har fattat poängen med att vara nåt annat, det gör inte det minsta så länge han kan tänka sig att gå före förbi gud vet vad i villaträdgårdar. Det är för övrigt enda gången han får lov att gå först, annars är den rosa hästen täthäst. Hon är trots allt världsdrottning, det är viktigt att inte glömma det.

Han får gå först när det är lera på marken också. Där frågade vi inte ens den rosa hästen om hon hade planer på att gå först efter att hon vid senaste tillfället vrålade att det är ett bottenlöst hål och orsakade kaos i ledet. Det var ganska strategiskt, för nu hade hon fullt upp med att försöka ta sig förbi Göran istället för att fundera över underlaget. Win. I övrigt gjorde hon sin stabilaste insats någonsin när det gäller träd. Vi gick runt lite extra ute bredvid stigen (offroadkörning, helt wild and crazy) och den rosa hästen briljerade som om naturen plötsligt var ett nytt WE-hinder. Högsta poäng för trädhantering!

Vi både travade och galopperade ute. Det gör vi inte så ofta. Speciellt inte galopp. Det rosa hästen har galopperat ute för all del, men då var det sommar. Nu är det inte sommar, allt är nytt, och så vidare, och så vidare. Ni kan storyn. Ändå kunde hon springa först på en jättelång, fin gräsväg (som vi aldrig gått på förut!) längs med ett stort fält utan att varken få panik för träden på ena sidan eller balla ur och dra en repa över åkern utan tillstånd. Båda scenarion kändes fullt möjliga, men hon höll sig snällt i pälsen, var glad och pigg och frågade artigt om tillstånd innan hon ökade tempot. Det tog dock en bit innan matte insåg att det ökade tempot var en flyttad lägstanivå snarare än något reglerbart, men det är nog bara att träna vidare.

Hon var snäll ända tills hon bromsade in lite för att titta på en potentiellt konstig grej längs vägen och Göran tänkte passa på att springa förbi och ta täten. Det var så att säga inte okej. Den rosa hästen blev vansinnig och viftade med både hovar och tänder i farliga dödshot om han inte höll sig på sin plats. Men Göran är fem, glad, storögd och har jättemycket lugg, så han tar inte sånt personligt. Han lär sig gärna hur det ska vara, och den här gången var det tydligen så att om man bara höll sig på behörigt avstånd bakom den skitarga tanten så var det här med galopp i skog alla tiders. Han har så att säga inte fullt så mycket känslor att hantera som somliga andra. I den rosa kroppen är det mycket känslor ibland. Väldigt mycket. Det är säkert fint det med, på sitt sätt.

Oavsett så uppförde sig båda hästar fint på det stora hela. Den rosa hästen får extra beröm för sin hantering av träden, som hon efter den långa galoppen var avslappnad nog att bara skritta igenom på långa tyglar. Vem är coolast i världen liksom. Hon fick till och med en extra galoppsträcka på grusvägen hemåt och var så nöjd och glad med sig själv att hon slog till med lite bocksprång. För all del inga stora saker, mer den där sortens små fnissiga glädjebubbel som kommer när livet är sådär sjusärdeles toppen som det kan bli en mulen lördag i december. Fniss är bra. Vi behöver mer fniss i världen.

Men matte ska nog prata med tomten om konceptet säkerhetsväst, det känns som en rimlig plan för framtiden.


Comments

Den rosa ravelucian — 6 Comments

  1. Där fick jag svaret på hur vi ska lösa det här med att synas lite bättre framifrån. Luciakrona när det är mörkt ute löser ju problemet och vem har sagt att man inte kan ha luciakrona hela den mörka årstiden 🙂 Dessutom kanske “vissa” bilister tror att det det är några ovanligt långa barn som virrat till det där med traditionerna och saktar in ordentligt.

  2. Livet i ett nötskal. För många år sedan flinade jag elakt i mjugg åt folk som hade många fler sadlar än hästar, för att inte tala om antalet täcken. Nu sitter jag själv där. Många sadlar, massor av täcken och ingen häst alls. Precis när man får syn på (!!!) ett riktigt bra reflextäcke. Var finns dylika att shoppa? Ifall det blir hästägeri igen eller någon råkat vara snäll så här före jul.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *