Lite vanlig vardag

I måndags, dagen efter tävling, så fick den rosa hästen ledigt. Istället fick hon stå bredvid paddocken i solnedgången, äta gräs och titta på kompisarna som gick till jobbet. Hon låter meddela att hon är ganska nöjd med det här nya livet, det är hon.

Igår var det torsdag, och då har vi torsdagslektion. Men fröken var bortrest, så vi fick fira vårt enveckasjubileum utan övervakning. Lite våghalsigt sådär.

Det gick utan större betänkligheter. Vi känner oss i ganska fin synk för tillfället. Den rosa hästen jobbade lite på ridskolan i veckan (hon extraknäcker fortfarande för att inte få komplett hybris), och då tar det alltid en liten stund att komma tillbaka till det vi höll på med. Men det är snabbt avklarat, och sen kan vi träna på som vanligt.

Just nu är vi väldigt fokuserade på programmet som vi träningstävlade i söndags och ska tävla på riktigt nu i helgen. Nu kan vi visserligen inte träna på själva programmet, eftersom den rosa hästen gjorde det tre gånger förra helgen och därför kan det utantill. Så vi får rida lite olika delar av det lite här och där. Men det funkar det också, så länge matte skärper sig när det väl gäller.

Den stora utmaningen just nu är att göra halt från galopp. Naturligtvis gör man det först dessutom. Den rosa hästen hade fullt upp med galopp på plan mark utan vält för ett år sen, och nu ska hon dessutom kunna stanna? Orimligt höga krav!

Men om man bortser från det så är hon i sitt livs form. Vi provade till och med lite galopp med enhandsfattning och för första gången kände matten att vänta nu, det här kommer faktiskt att kunna gå, någonstans inom en överskådlig framtid. Ett par år eller så. Mycket märkligt. Tidigare har det alltid känts lite som att den rosa hästen raskt faller in i Boeing-mode när matte släpper ena handen. Nu tog det nästan ett helt varv på stora banan innan hon började varva upp.

Nu är det snart vinter, så när man har chansen att rida i solsken och dagsljus så bör man ta den. Men idag stormade det så att den stackars rosa fryslorten kom in från hagen med sin ynkliga päls stående rakt ut, och matte kände sig kraftigt ovillig att riskera att få ett träd i huvudet, så vi gick faktiskt in i ridhuset.

Det var helt okej det med. Vi har ju fördelen att ha ett ganska litet ridhus, så när man tränar där inne och känner att man har någon sorts kontroll så blir allting tusen gånger enklare när man kommer ut på tävlingsbanan och har gott om plats. Det gäller att tänka positivt.

Imorgon ska vi träna för fröken, sen packar vi in oss och åker till tävlingsplatsen för övernattning. Så att vi är på plats söndag morgon, utvilade och redo.


Comments

Lite vanlig vardag — 4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *