Kontrollerat fläng och havsutsikt

Vi tävlade ju igår. Eller ja, träningstävling, men vi låtsas att vi tävlade för det är mycket roligare så. Sen vet vi inte vad någon annan fick för poäng, men det är inte så himla väsentligt. I vår värld så vann vi. Så är det när två individer med lätt hybris bildar team. Och det var ingen som talade om för oss att vi INTE vann.

Det gäller att ha en väldigt selektiv uteslutningsförmåga i den här sporten.

Nåväl. Clear Round alltså. I alla tre moment den här gången.

För oss är det ju lika viktigt att träna på allt runt om, som det är att träna på själva tävlingsmomentet. Mest för att den rosa hästen och matte historiskt sett inte varit sådär jättebriljanta på det här med framridning. Och en bra framridning är grunden i alla vettiga prestationer. Vi är nu uppe i raden krock med annan häst – halkbana – hagelstorm i motvind – ponnykaos – och så igår då.

Det var strålande solsken, stora banor för framridning, sparsamt med starter (=inte så trångt) och allt borde ha varit frid och fröjd. Om det inte vore för att vi missade tiden. Matte tänkte att med typ tio starter före oss så räcker det om vi är på plats runt 45 min efter första start. Så med första start klockan nio så rullade vi in på gårdsplan kvart i tio. Och möttes av en funktionär med beskedet “Det är en före dig, sen är det du.”

Vänta, va?

Men hjälp av vår medföljande pink pony crew-medlem och tidigare nämnda funktionär så drog vi ut den rosa hästen, monterade på henne all mundering, monterade på matte all mundering, monterade ihop ekipaget (uppsittning medelst kräl) och iväg till framridningen, där vi hann åstadkomma exakt ett varv i trav och ett halvt varv i galopp innan det var vår tur.

Nu var det en träningstävling med väldigt snälla arrangörer, så vi blev erbjudna att rida fram i lugn och ro en stund så kunde de vänta. Men det är ju inte deras fel att de är så inihelvite effektiva, och vi rider ju ändå aldrig fram så vi tyckte inte det var nödvändigt att lägga en massa extra tid på oss just där och då. Men domaren var snäll och skrev ihop föregående ekipages protokoll väääääldigt långsamt, så vi fick fem minuter att lalla runt i ridhuset och samla ihop våra bakben före start.

Trots vår standardiserat katastrofala uppvärmning så gick det hyfsat bra ändå. Det var första gången vi red LA:WE-dressyrprogrammet i någon typ av tävlingssammanhang. Matte kom ihåg alla vägar, den rosa hästen försökte inte lösa det hela på egen hand utan väntade på instruktion, och tja. Rätt okej liksom. Första halten blev lite kråkig och vi tappade rumpan lite i ena bakdelsvändningen, men inga större missar än så. 67,2% blev det med lite snäll bedömning. Väldigt trevligt.

Tjörns Ridklubb ligger väldigt fint med havsutsikt och grejer. Matte drabbades av akut bohuslänsk patriotism och var tvungen att be Pink Pony Crew om fotohjälp med den extraordinära bakgrunden. Den rosa hästen ville helst titta på svanar. Svanar är faktiskt sjukt konstigt. Men fina bilder blev det.

Sen var det dags för den stora träningspunkten för dagen för den rosa hästen – vänta i transporten. På tidigare tävlingar där vi startat flera gånger har vi hyrt box som hon har väntat i, men ibland är inte tävlingslivet så generöst utan man måste kunna stå i sin låda och luncha ibland. Hon tyckte väl att det var sådär, men hon är väldigt nöjd med att lådan har tittlucka så hon kan ha koll på vad som händer.

Efter nån timmes lunch fick hon komma ut igen, eftersom piloten tänkte att nu jävlar ska vi i alla fall rida fram ordentligt. Det tänkte den rosa hästen också, så istället för att behöva rida lösgörande och samlande i en timme som piloten hade räknat med så var den rosa hästen uppvärmd och stridsklar efter en kvart. Hon fick springa runt lite för sakens skull, sen stod vi still och pratade med andra trevliga ekipage ett tag istället. Det är viktigt att även träna sin sociala kompetens.

Till slut blev det dags för bangång i LA och då ingen annan ville gå med så fick matte gå själv med domaren och få tips. Väldigt lyxigt. Den rosa hästen väntade med sin crew så länge, hon tycker inte att bangång är nåt att ha. Banspring är mer hennes pryl.

Vi startade som nummer två i klassen så vi fick tio minuter till på oss att rida fram innan det var vår tur. Det blev precis lagom. Fantastiskt.

Som tidigare nämnt så har vi ju en del problem nu för tiden med att den rosa hästen Kan Själv när hon är på en WE-bana. Lyckligtvis appliceras inte den kunskapen när det är nya hinder, visar det sig. Hindren är ju av samma sort som hemma, men ser inte exakt likadana ut. Så då kan man ju inte vara riktigt säker. Bäst att lyssna på matte. Därför gick det rätt hyfsat, hon väntade i halterna och svängde på angiven plats i galoppen. Förutom lite i tre tunnor, där ville hon gärna göra byten nu när hon övat så mycket, inte göra enkelt byte med skritt. Men okej då. Det blev lite på tvären bara. Till de två sista hindren hade hon dock tröttnat och börjat lösa saker själv igen. Vilket inte var helt strategiskt, eftersom parallellslalom skulle vara i varannan galopp, varannan trav. Det bestämde den rosa hästen att det var töntigt, så hon galopperade på ändå. Vi fick gräla lite, och den sista stolpen blev i trav. Låt gå för det. Sen gick det lite fort när vi skulle igenom grinden (som dessutom var baklänges!) så matte trasslade in sig i grindsnöret. Smidigt. Men jaja. Slutresultatet hamnade på 68,82%, det kan man inte vara annat än nöjd med.

I speeden tyckte den rosa hästen att det var hög tid att ösa. Matte tyckte att vi kan ösa lagom. Det uppstod viss diskussion. Kompromissen blev att vi öste, men ändå behöll kontrollen. Det var ett strålande recept och vi kände oss bättre på speed än någonsin. Snabbt men kontrollerat flängande. Så ska det vara.

En rosett i dressyr och en för teknik+speed alltså. Full pott! Matte blev så stolt att vi var tvungna att ta tag i det där med havsutsikten igen. Hur kan man inte, liksom. Bästa rosa.

För er som undrar hur det gick för Göran så stöp det tyvärr redan hemma på gårdsplan när den inhyrda transporten inte var i bra skick. Så det får bli nästa gång!


Comments

Kontrollerat fläng och havsutsikt — 8 Comments

  1. Det jag vet om hästar och ridsport kan noteras på en lillfingernagel, men din blogg är en favorit. Du skriver väldigt underhållande! Jag har följt dig sedan Mulletiden (tror det var Fredrik Backman som länkade). Så roligt att du köpt den rosa hästen och känner glädje för ridningen igen!
    Varma hälsningar
    Jenny

  2. Vi kan bara hålla med föregående talare – stort grattis! Och en rosett för den tjusiga utstyrseln, vi säger bara svart, vitt och guld!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *