Träna när man kan för bra

Vi har varit lite dåliga med vår WE-träning den senaste tiden. Mest för att piloten fick ett infall att göra hopphäst av den rosa hästen och la all tid på det. Men ja, vi har blivit jättebra på att hoppa hindret på WE-banan nu, så det tar sig ju.

Men nu börjar det dra ihop sig mot WE-tävlingar igen och då måste vi ju faktiskt skärpa oss lite. Så idag hade vi WE-träning enligt alla konstens regler.

Den rosa hästen är ganska bra på WE nu, om man frågar henne. Hon kan alla hinder. Och eftersom hon är en hjälpsam individ så tycker hon inte att det är nödvändigt alls att piloten lägger sig i mer än att peka på vilket hinder vi ska till. Sen tycker den rosa hästen att hon Kan Själv. Det är lite mer av ett problem än man kan tro.

Vi hade lite samma problem när vi red LB, men då var allt i trav så piloten hann reda ut saker och ting. I LA, det vill säga i galopp, har piloten fullt upp med att hålla ordning på grejerna utan att den rosa hästen börjar ta egna initiativ. Men det gör hon ändå. För att det är roligare så. Och för att hjälpa till.

Det gör att vi sladdar runt stolparna i slalom, i galopp oavsett vad piloten ber om. Och att den rosa hästen börjar skutta baklänges som en yster älgkalv så fort klockan ringer när man är inne i korridoren. Att vi lutar betänkligt mycket runt tunnorna. Och så vidare.

Vad gör vi då åt detta? Vi lär den rosa hästen att hinder kan göras på flera olika sätt. Det är inte alltid sant, men det behöver ju inte hon veta. I fallet med parallellslalom är det sant i allra högsta grad, där finns det lite alla möjliga sätt att göra det. Avbrott, byten, bågar i olika gångarter och så vidare. Så piloten försökte göra varannan i trav och varannan i galopp. Det gick skräpdåligt, den rosa hästen fattade galopp i smyg (trodde hon, det är skitsvårt att smyga med ordningen på sina fötter när man har arton fötter och alldeles för långa ben). Så då fick hon göra i skritt. Och helt plötsligt bestämde piloten att vi skulle gå en annan väg, mitt i slalomen. Den rosa hästen fattade ingenting först, hon gjorde ju rätt? Eller? Vänta lite här nu…?

Sen övade vi på klockan i korridor. Den görs bara på ett sätt, man går in i korridoren, gör halt, ringer i klockan och backar ut. Snyggt och prydligt. Tills hästen då börjar reagera som Pavlovs hundar och hoppar baklänges när klockan ringer. Istället fick hon gå in i korridoren. Göra halt. Ringa i klockan. Stå kvar. Backa två steg. Gå fram igen. Stå still. Ringa i klockan. Backa tre steg. Gå framåt två steg. Backa fyra steg. Gå framåt hela vägen. Stå still. Ringa i klockan. Stå kvar. Och så vidare. Hon tyckte det var aptråkigt. Men det gjorde onekligen att hon lugnade ner sig några hekto och lyssnade på piloten.

Vi gjorde lite tunnor åt fel håll också. Och sånt. Vi får väl se hur det går framöver. Det är bara en vecka kvar tills vi ska ut och åka på träningstävling. Hej hå.


Comments

Träna när man kan för bra — 3 Comments

  1. Förvirra Rosa Hästen? Vafalls?
    Hon kör uppenbarligen WE som en annan spelade piano. Ingen anledning att spela långsamt när man kan spela fort. Låter roligare också.
    Heja Rosa Hästen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *