Den rosa hästen levlar upp

Vi har haft en jättefin sommar. Men när den nu började lida mot sitt slut så slog vi på stort och bokade oss en privatlektion med fröken. Annars brukar vi ju rida i grupp, men nu kände vi att vi skulle avsluta sommaren med lite dunder och brak innan det var dags för den rosa hästen att gå tillbaka till jobbet.

Saker man hinner med på trettio minuters privatlektion: Rida igenom dressyrprogrammet för LA:WE. Vi har en hel tävlingssäsong framför oss, det är hög tid att ta reda på vad det är vi ska göra egentligen. När vi kört igenom programmet fick vi öva lite extra på valda delar, och vet på ett ungefär vad vi har att borsta på innan vi kan visa upp oss. Bakdelsvändningar ska till exempel gå lika bra åt båda hållen. Vi har mer problemet att åt ena hållet är det lite stappligt och åt andra hållet kan den rosa hästen själv, så hon gör en spinn runt i bästa westernstil. Man får inte skitbra poäng på sånt i WE. Har vi hört.

Efter det tränade vi galoppombyten. Tyvärr var vi i ridhuset på grund av väder, och där får den rosa hästen inte riktigt plats när det kommer till flängiga övningar i galopp. Men hon kämpade allt vad hon kunde och en och annan gång fick vi ihop det nästan bra.

Vi avslutade med att jobba vidare med trampet, med fröken gåendes bredvid för att stötta upp där det blir vingligt. Den rosa hästen, som ju nu har bemästrat idén om VAD vi vill uppnå, jobbar fortfarande envist på att komma underfund med hur. Det här med att gå uppåt utan att välta, liksom. Jävla konstigt, faktiskt. Men när hon räknat alla sina arton fötter och hittat en ordning att ha dem i så blev det faktiskt flera steg i något som inte kan påstås vara något annat än prydlig piaff. Det hade antagligen blivit fler steg om inte piloten hade blivit så förvånad att piloten liksom började göra andra saker, då tröttnade den rosa hästen och gick iväg istället.

Ju mer man tar i, desto mer rosa blir näsan!


Ett par dagar senare tränade vi alldeles för oss själva, och då var det fint väder så vi kunde vara ute. På den stora banan kan rosa hästar träna alla möjliga sorters galoppombyten utan att rasa in i väggen, så vi körde ett pass med galoppfokus. Vi kom fram till att den rosa hästens bästa sätt att öva på inte är tvärs över banan med varvbyte som många nybörjare gillar. Istället vill hon gärna att vi fattar förvänd galopp på långsidan och tar den genom ett hörn eller två, innan vi gör ett prydligt hörnbyte. Piloten har inget emot det, eftersom det dessutom gör att vi inte behöver mecka med den förvända galoppen alltför mycket. Så är det så hon vill ha det så får hon gärna öva så i början. Sen ska vi naturligtvis kunna göra byten överallt och på alla möjliga linjer så småningom, men när det är alldeles nytt och man har arton fötter så får man faktiskt välja i början. Det gick jättebra, alla fötterna hängde med, och till och med piloten kunde fokusera och sitta still mellan varven.

Sen åkte piloten på semester i två veckor, och den rosa hästen fick kamma sig och gå till jobbet. Det kan ju låta lite orättvist, men då ska man tänka att piloten har jobbat hela sommaren medan den rosa hästen mest har fått leka och göra roliga saker, visserligen för att hålla pilotens humör på rätt köl, men ändå.

När piloten kom hem igen så inledde vi med att rida igen i en annan grupp än den vanliga. Och trots att den rosa hästen jobbat i två veckor utan ett enda galoppombyte så bestämde hon genast att när piloten är hemma så ska vi byta galopp. Så det gjorde hon. Även när det inte var galoppövningar. Hallå ja.

Man skulle kunna fråga sig vem det är som kör här egentligen, men den frågan har vi svaret på sen länge, så vi släpper det.

Dagen efter så red vi för oss själva igen och den rosa hästen fick träna sina byten. I den rosa hästens värld är byten det bästa som hänt sen marmeladen uppfanns. Så det spårade ur lite ibland när piloten försökte lägga sig i och styra. Pust. Den gula hästen och hans matte var med, och de var snälla nog att stanna och stå still ett par gånger medan den sprudlande tvärsgående rosa hästen sorterade ut sina fötter helt utan navigation på framfarten. Men med all den där energin är det i alla fall ganska lätt att byta galopp. Så de gånger som vi lyckades vara på samma blad i boken ungefär samtidigt så blev det ganska snyggt. Piloten blev till och med lite nöjd. Tills den rosa hästen helt utan instruktion började göra seriebyten så piloten höll på att ramla av.

Grejen med den rosa hästen är att de svåra sakerna är inte det som är svårast. Det är allt manövrerande runt om som är utmaningen. Men det där vi alltid har sagt, att den rosa hästen är en smula hopplös och efter sina jämnåriga, det får vi nog sluta med. För är man åtta år och tränar byten och piaff så är man minsann alldeles lagom i fas. Den rosa hästen har levlat upp.


Comments

Den rosa hästen levlar upp — 7 Comments

  1. Den rosa hästen är kanske lite som Älgen, som tycker att det där med prydliga transportsträckor är fullständigt onödigt?

  2. Hahaha! Det är så roligt att läsa om hur den rosa utvecklingen går, det är klart att det tar lite längre tid att reda ut hur man ska göra med 18 fötter. Ser framemot att följa er tävlingssäsong!

  3. Å råsast är tungan! Den måste ha jobbat på bra i det fördolda under lektionen/övningen. 😀 Tack för dagens leende!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *