Ordning och reda i dagarna tre

Dagen efter tävlingen var vi fortfarande uppe i det blå, och det mesta av utrustningen hade torkat. Vilket var tur det, för det var dags för årets sommarkurs (för piloten, den rosa hästen har många fler sommarkurser att gå till).

Sommarkurserna innebär tre dagar med två pass ridning per dag och lite fika emellan. Intensiva grejer alltså. Dessutom hög nivå på det hela. Vi är båda lite till oss för att vi får vara med och leka med alla de duktiga barnen.

Första dagen ösregnade det, så vi fick klämma in sex ekipage i ridhuset. Det är alltid lite ångestladdat med den rosa hästen, eftersom hon är dubbelt så lång som alla andra och tar likaledes mycket längre kliv. Men nu har hon ju sin nya fantastiska kroppskontroll, så vi kunde minsann springa runt precis lika långsamt som de andra. Win. Dagens övningar var kadrilj och piaff. För att vi gillar udda kombinationer, kan man tänka.

Den rosa hästen är ju inte riktigt på piaffnivå än, utan mer i närheten av avancerat tramp. Hon har förstått att vi vill NÅGOT mitt mellan stopp och gå, hon är bara inte helt hundra på VAD det är vi vill. När vi jobbar med trampet går den rosa hästens hjärna förmodligen ungefär såhär:
“Okej. Jag ska inte gå framåt. Jag ska inte gå bakåt. Åt sidan? Nehej. Åt andra sidan? Nä, inte det heller… Stå still? Nej? Men gå uppåt? Jag ska gå uppåt? JAG SKA GÅ UPPÅT! JAG KAN GÅ UPPÅT! JAG KAN GÅ UP…JAG KAN INTE GÅ UPPÅT!!!” *vält*

Och sen får man lägga ett varv i trav och samla ihop sin utspillda rosa häst. Men vi fick faktiskt till det riktigt bra ett par gånger och utförde flera steg av något som i alla fall på avstånd skulle kunna liknas vid piaff. Må vara att kroppen inte alltid hänger med, men viljan, det har hon. Och vi kommer närmare varje gång.

I kadriljen fick den rosa hästen gå först, bredvid den gula hästen. Det tyckte de var så roligt att de sprang så fort att de vita spanska damerna som gick sist fick sprattla för allt vad tygen höll. Spekulationer förekom om att minst en av dem gick ner minst fem kilo på en kvart.

Andra passet för dagen fick den rosa hästen (som trots allt tävlat dagen före) ledigt, och piloten (som också tävlat men lite fick skylla sig själv) fick istället åka spanskt mumintroll. Det är en oerhört skojig liten häst som växlade mellan att kämpa så det rök ur öronen och att ljudligt be piloten att dra dit pepparn växer. Hon hade ingen som helst aning om varför hon skulle springa på stället, liksom. Då kommer man ju ingenstans. Och det kan man väl för all del förstå.

Dag två var vädret bättre och fokus flyttat från stillsam trav inne till svettigt galoppjobb ute. Dagens övningar var förvänd galopp och piruetter. Den rosa hästen, som ju numera titulerar sig LA-utbildad, körde förvänd galopp som hon aldrig gjort annat. Trygg och stabil marscherade hon runt i önskad galopp utan att sprattla och byta och ha sig som de högre utbildade hästarna roade sig med. Ibland är det skönt att vara på lagom nivå! Fröken tyckte till och med att hon såg vuxen ut. Det är ju inte klokt så bra.

Nästa pass var det dags för piruettjobbet. Det gjorde vi genom att köra kvarts bakdelsvändning i galopp på små fyrkanter. Det var inte direkt den rosa hästens gren. Hon fick inte alls ihop vad vi höll på med, och piloten var inte tillräckligt kvick eller stark för att hjälpa henne. Så det gick ganska dåligt. Vi gjorde lite mer förvänd galopp istället, så vi kunde återgå till att känna oss bäst i världen.


Tredje dagen hade vi tydligen avancerat igen. Dagens övningar var lite mer förvänd galopp (nu på tuffare linjer), samt fattning ur ryggning och galoppombyten. Den förvända galoppen hade vi ju redan konstaterat att vi är bäst på, där kunde vi återigen passa på att glänsa lite. Fattning ur ryggning går också ganska hyfsat nuförtiden. Där har vi båda fattat hur man gör, så det är mer en fråga om kroppskontroll och styrka. Vi jobbar på det. Och det går helt klart åt rätt håll.

Sen skulle vi träna byten. I bytena, precis som i piaffen, så har den rosa hästen kopplat att det är något hon ska göra, men hon har inte riktigt fattat vad. Först går man i ena galoppen. Sen går man i andra galoppen. Men hur hamnade man där? Hon löser det hela genom att kasta sig åt det nya hållet och sprattla med alla benen så mycket hon kan, och därigenom byta galopp med alla fyra ben samtidigt. Det blir…lite rörigt. Men för all del löser vi uppgiften. Vi får kanske bara finputsa lite (mycket) på det hela. Det blir säkert bra.

Titta, här kan ni få se film från första och tredje dagen. På lite alla möjliga hästar. Man känner igen den rosa hästen på att hon är rosa och att piloten är fullkomligt bortkommen. Hon är med mest hela tiden utom i första klippet där piloten rider Mumintroll. Håll till godo.

Några dagar senare (i söndags) tränade vi WE. Värsta hårdträningsveckan. Vi har inga bilder från det hela, men kortfattat kan man säga att det regnade, för det ska vi tydligen träna på nu, och den rosa hästen var fantastisk. För det är hon tydligen nu. Mer än vanligt.


Comments

Ordning och reda i dagarna tre — 3 Comments

  1. I vintras, när Farbror Kingston hade en piggperiod, försökte vi lära os att byta galopp. Piloten hade ingen aning om vad hon höll på med, vi hade ingen tränare, och ridhuset är rätt litet. Det var lite som Den Rosa Hästens taktik; full sula, upp med alla fyra benen, sprattla som en tok, ny galopp, hoppas att vi kan svänga utan att ramla omkull (ibland, när man stått still i hagen och bara kunnat ridas i skritt och litelitelite trav på grund av att hela Norrbotten var isinkapslat, så är ens mage ivägen om man försöker böja på sig och man får alltså svänga genom att luta och hoppas på det bästa). När det görs av en tjock och vinterluddig ponny ser det tydligen rätt kul ut.

  2. Det är som alltid svårt med dubbla budskap. Vill piloten fram eller inte? Om den vill fram varför handbroms? Och detta skall piloten kunna förmedla till en liten luddhjärna. Medelst eget sprattel med hjälperna. Som alla säger emot varandra. Heja piloten. Heja Rosa hesten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *