Den rosa hästen i LALA-land

Efter en rehabperiod som gått ut på att piloten måste hitta (och träna) sina djupa bålmuskler i kombination med en igångsättning där vi båda varit tvungna att ta tag i vårt mycket tråkiga skrittarbete (snark) så har vi nu hittat ett läge där piloten nästan kan rida och den rosa hästen är i sitt livs form. Hon är på riktigt typ en halvmeter kortare vid ridning. Vi misstänker att hon har vuxit klart och helt enkelt börjat hitta sin kropp. Man ska inte underskatta skrittarbete. Om det bara inte var så mögligt tråkigt…

För att fira detta åkte vi på utflykt. Vi gillar ju utflykter. Det var dessutom första gången som den rosa hästen fick testa sin nya åklåda i skarpt läge. Hon tyckte väldigt mycket om den och gick snällt på i båda riktningar. Fronturlastning kan ju vara det bästa sen skivat bröd. Borta är tiden med trassel vid lastning. Hoppas vi.

image

Utflykten var en Pay&Ride i WE som hölls ganska nära hemma. Skönt att vi inte alltid behöver åka tvärs över landet! Det hade naturligtvis hjälpt om piloten litat på Pink Pony Crew istället för GPSen, för vi råkade köra fel väg. Dumma GPS. Så det blev lite längre än beräknat, men så går det ibland. Den rosa hästen fick i alla fall åka lite färja, det var spännande.

När vi kom fram fick den rosa hästen stanna hos delar av Pink Pony Crew som klädde på henne alla fina kläder, medan andra delar av crewen vallade den fnorkiga piloten (som fick klä på sig själv, tacksåmycket) runt banan. Det var en ganska stor bana, det gillar vi. För det är en ganska lång rosa häst, även i sin nya form.

image

På tidigare tävlingar vi har varit på så har alltid framridningen varit vårt största problem. Antingen på grund av den rosa hästens ovilja att ha främmande hästar härjande omkring sig, eller på grund av underlag och yttre omständigheter. Naturligtvis var det samma sak idag. Framridning är inte vår sport helt enkelt. Nu var det en väldigt stor framridningsbana, så vi fick för all del gott om plats. Och det är juni, så det var inte direkt någon isbana heller. Istället började det regna halvvägs in i framridningen. Och inget snällt litet duggregn heller, utan mer storm-regn-på-tvären-västkust-väder med ursprung antagligen i norra Sibirien. Det var helt överjävligt. Den rosa hästen, såhär års helt utan päls, ville åka hem till Portugal, tack. Och piloten ville åka med, tack. Men det hade vi inte tid med, för vi skulle ju tävla. Vi har dock aldrig varit så nära passage som när vi var tvungna att rida i den motvinden.

För att göra det hela ännu roligare hade vi fått för oss att det är dags att börja rida LA. Det är typ samma sak som LB, fast man gör det mesta i galopp istället för trav. Vi har helt enkelt bestämt att den rosa hästen kan galoppera nu. Marsch!

Eller nä. Men träningstävling är träningstävling, det är ju kul att testa liksom.

När vi gick in på banan började det regna ännu mer. Den rosa hästen övervägde att springa hem igen, men trots sin fagra behåring är hon en kämpe, så när piloten bad snällt så ställde hon upp ändå. Om än lite suckandes. Och iväg i galopp gick det.

image

De första tre hindren gick hyfsat, tyckte vi allt. Sen kom vi till det fjärde, som var en bro. Nu har ju den rosa hästen aldrig egentligen brytt sig om broar, hon brukar tycka de är rätt spännande. Men den här gången, precis när vi skulle gå på bron, så tilltog regnet med förnyad styrka. Ingen vill gå över en bro om det innebär att någon kommer spraya en med kallvatten i nyllet. Faktiskt. Men när man är på tävling får man inte göra som man vill, det har den rosa hästen räknat ut. Man ska göra som piloten säger. Och piloten sa gå över bron. Piloten sa inte HUR man ska gå över bron, piloten sa bara ATT man ska gå över bron. Piloten får skylla sig lite själv där.

image

image

image

Såatteh.. ja.

Men sen rullade det på riktigt bra. Dubbelslalom med nästan rätt sorts byten, enkelslalom i en galopp, med mera. Tjuren var ofarlig, så som den brukar vara för rosa hästar (dock var hon lite skeptisk mot den ena tunnan av någon outgrundlig anledning, men den kanske förolämpade hennes mamma eller något, svårt att veta ibland).

image

image

image

Vi tog oss igenom alla möjliga svårigheter. I galopp. Som en riktig LA-häst. Vi blev nog lite förvånade båda två. Till slut hade vi bara hopphindret kvar innan vi var i mål. Och det är ju inga större problem numera. Vi har tränat, den rosa hästen gillar att hoppa. Så när hon fick syn på hindret blev hon jätteglad och sprang emot…och en ny regndusch kom, rakt i nyllet, så vi duckade båda två och missade hindret! Sabla väder! En liten volt fick vi lägga så kunde vi hoppa över och gå i mål.

image

Så nesligt när vi klarat hela banan i övrigt, i LA och allt. Vi ville ju väldigt gärna få en clear round-rosett. Och eftersom det var träningstävling och vi inte hade haft något större trassel med något hinder så frågade vi domaren extra snällt om vi kanske kunde få prova igen. Och det fick vi minsann! Hurra för välvilliga arrangörer! Så vi gav oss genast ut på en ny runda.

I den rosa hästens värld rider man ju alltid banan två gånger. Den första gången lugnt och prydligt, då gör man som piloten säger. Men den andra gången, då ska det gå fort. Och då är det visserligen piloten som talar om vart man ska, men det är den rosa hästen som löser uppgiften.

Hon trodde helt enkelt att vi hade startat speeden, och agerade därefter. Det var bara för piloten att hålla i sig när vi sladdade runt, sprattlade över bron (lika hal den här gången, fnork), välte runt i olika sorters slalom, höll på att missa att ställa ner kannan på bordet på grund av rivstart, etc etc. Men i den farten var det inte tal om att missa något hinder, regn eller ej. Så även om det inte blev lika snyggt i andra vändan, så tadaa:

image

Alltså, denna rosa häst. Vilken fantastisk individ hon är. Och kan numera stolt titulera sig utbildad till och med LA i Working Equitation.

image

Bilderna i inlägget som är märkta LottaK kommer från den fantastiska fotografen Lotta K, vars Facebooksida ni hittar här
Övriga bilder kommer från olika medlemmar i vår fantastiska Pink Pony Crew! <3

 


Comments

Den rosa hästen i LALA-land — 8 Comments

  1. Vad ni är duktiga! Och så kul att läsa om en riktig tävlingsdag, även om det var Pay ´n ride. Med tävlingskostym på och allt.

  2. Älskade lilla Rosa Häst, du får en att skratta så det kvillrar, du med!
    En bonus med regn rätt i plytet är ju att man får fantastiskt vackert, lockigt hår efteråt.

  3. Duktigt av både rosa hesten o piloten. Dessutom så snygga,särskilt den rosa, på sista bilden, i lockigt hår.

  4. Underbart! Grattis! Så fin rosa häst! 🙂 Här har vi också precis börjat sprattla runt i LA i WE, och galopp är ju hiskeligt kul säger raket-fälttävlanshästen. Men nu får vi stanna i LA, vi kan glömma att backa till LB för det kommer aldrig gå att rida en teknikbana i trav igen. Det är ajöss med det. ;P

  5. Låter som ett tema det där med att lita mer på GPS än hjälppersonal.

    Vill minnas en slalomtur på grusväg kring granskogen vid Sämsholm. GPS kanske ska tas till lite mer sällan? ?

  6. Den rosa hesten klär väldigt bra i knoppar och rosett. Det lockiga höjer smilbanden men inte den professionella delen av utstrålning. Eller är det en äldre moster på besök från Portugal? Grattis till genomförd tävling! Härlig beskrivning.

  7. Härlig läsning och sååå roligt det ser ut. Finns det någon klass som rids i skritt eftersom vi (matte) i motsats till det rosa ekipaget tycker att skritt är en underskattad och alldeles utmärkt gångart?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *