En om dan gör hästen glad

Nu är det plötsligt bara en vecka kvar till tävling. Herregud vad fort det går. Vi har tränat lite extra programridning för fröken, och lyckades i samband med det göra en tjusig uppvisning i något som bäst kan beskrivas av en ambitiös mix av LB:1 och LB:WE. Fröken fick lite, lite ont i huvudet, men den rosa hästen var duktig. Piloten kom bort halvvägs även i sitt egenkomponerade program. Vi kommer aldrig kunna rida kür, den saken är ju ganska klar, kan man säga.

image

Men nu har piloten lärt sig rätt dressyrprogram och tränat igenom det, konstaterat att vi lärt oss vissa saker bättre sen förra gången, samt fått skäliga mängder ångest över andra saker. Vi har till exempel lärt oss göra halt prydligt, men vi har fan inte lärt oss att bromsa i galopp. Eller ja, det är inte det att vi inte kan, det är det att den rosa hästen tycker det är asball med mellangalopp och gärna kör en imitation av ett speedat hangarfartyg på sista sträckan när hon har ångat igång ordentligt. Direkt efter sista sträckan i mellangalopp (en långsida) så ska man bryta av till organiserad trav och vända upp på medellinjen. Vi tänker oss att man får bättre poäng om man inte sladdar omkull i den kurvan. Det tänker vi.

Det är så att säga en kalibreringsfråga. Det är ju roligt att hon är positiv, för all del.

image

Eftersom ingen rimlig människa orkar släpa fram hela WE-banan varje dag så har vi infört lite “enomdan”-mentalitet i vår WE-träning. Vi tränar alltså ett hinder om dagen. Det är så lätt att man undrar varför man inte alltid gör det. Första passet tränade vi hopphindret. Det är max 60 cm och det känner vi oss trygga med, men vi kom på att det kan stå på diagonalen och det har vi inte testat så mycket. Så vi provade. Och hade med oss en såndär lömsk person som ninjahöjde hindret när vi minst anade det. Och plötsligt red vi mot 90 cm. Fnork.

Nytt rekord för det rosa hangarfartyget!

Nästa dag byggde vi upp en fålla. Förra gången vi åkte på tävling glömde vi liksom att träna på fållan vilket ledde till att vi inte riktigt löste den, utan fick rätt kass poäng. Så vi tänkte att öva kan ju vara bra. Det gick faktiskt jättebra, även om pallarna i mitten var lite mysko.

image

Sen gick det inte lika bra när vi red utanför fållan och den rosa hästen kom för nära så piloten slog knät i ett hinderstöd i full galopp. Men ibland får man skylla sig själv.

Tredje passet övade vi tre tunnor. Det var lite vingligt, men fröken har trimmat oss såpass att piloten kunde räkna ut ungefär vad som gick fel, så efter en stund kunde vi genomföra alla volterna utan vältning. Den rosa hästen behöver lite stödhjul ibland, samtidigt som man inte får stötta för mycket för då går det inte alls. Som sagt, en kalibreringsfråga.

image

Vad det blir idag återstår att se. Och imorgon blir det flera hinder i rad (man måste ju träna på det också ibland).

Sen är det bara en vecka kvar. Yikes.

image


Comments

En om dan gör hästen glad — 7 Comments

  1. Jag gillar också frisyren. Tror att den kommer att bringa tur om den får hänga med på tävlingsbanan 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *