Extreme makeover – Pink edition

Efter att ha överlevt den Fruktansvärda Svenska Vintern och börjat närma oss våren så känner vi oss såklart lite oövervinnerliga. Och det är ju en ganska bra förutsättning, eftersom vi har fått för oss att vi ska tävla igen sådär framåt våren. Fyra veckor har vi kvar. Knappt.

Den här gången tänkte vi ändra på lite från förra gången. Till exempel tänkte vi träna innan. Med fröken alltså. Förra gången hade fröken förhinder så vi fick uppfostra oss själva. Det gick för all del inte helt förskräckligt (om man bortser från hästens psykbryt på framridningen, pilotens psykbryt på dressyrbanan och så vidare), men vi tänker oss att med adekvat hjälp kanske det kan gå ännu bättre. Så nu tränar vi alltså. Mest hela tiden, faktiskt. Varje söndag har vi hinderträning (ibland med fröken, ibland utan, det är ungefär 50/50 på det).

Den rosa hästen börjar bli väldigt bra på WE-hindren. Hon börjar rentav bli alldeles för bra på WE-hindren. Hon börjar bli så bra att hon inte längre anser att hon behöver hjälp av den där senfärdiga piloten som hon måste dras med, hon kan lösa uppgift själv. Så blir det lite himla ordning.

Problemet är att om man gör WE-hinder i det tempot som den rosa hästen anser vara rimligt så kan det hända att det…går lite fort. Välter lite saker. Tappas lite grindar. Stoppas ner lite stora rosa huvuden i tunnorna på inspektion. Och så vidare. Det är på det hela taget inte sådär jätteoptimalt. Därför måste vi bromsa. Den rosa hästen tycker att bromsa är töntigt. Den rosa hästen vill öva speed. Den rosa hästen får inte öva speed. Det där med “lite himla ordning” är därmed lite förskjutet i sin ambitionsnivå. Kan man säga.

Vi får helt enkelt göra halt hela tiden. Ett steg-halt. Ett steg-halt. Det är så tråkigt att man får en rosa liten stroke. Och så gör man som man vill ändå. Men det brukar ordna upp sig när den rosa hästen fått tramsa omkring i en trekvart eller så. Då blir det fint. Okej, senaste gången kanske det krävdes att fröken skrek lite med de stora bokstäverna på piloten, men sen gick det faktiskt ganska bra. Det kräver bara lite mer precision blandat med kravallridning.

image

Som om inte det vore nog har den rosa hästen dessutom drabbats av Den Svenska Våren. Det vill säga att hon för första gången i sitt liv ska fälla en vinterpäls (om än modell ökenråtta), samtidigt som hormonerna rusar och hon gärna skulle tillverka fler små rosa hästar om det bara fanns lite anständiga pojkar i trakten.

Lite himla ordning är plötsligt bra mycket längre bort än tre och en halv vecka.

Det handlar inte om att vinna, utan om att kämpa väl. Eller?

För övrigt bestämde fröken raskt att om man har fyllt åtta år, kan galoppera nästan-samlat på en Mycket Liten Volt och är ett tävlingsdjur så får man faktiskt inte se ut som en hippie med sidecut längre. Så piloten fick damma av sina frisörskills och ge den rosa hästen en ny vårlook. Hon ser plötsligt vuxen ut. Det är mycket mystiskt.

image


Comments

Extreme makeover – Pink edition — 5 Comments

  1. Det finns något som kallas äppeltunnor. Den rosa kanske har hört talas om dessa och vet inte hur de kan tänkas se ut –> kontroll. Eller wiskey. Då kan man bli lite lössläppt.

  2. Vår? I februari? Här (i södra norrland) var vi tvungna att lägga på täcke på alla ridskolehästar för att det snöade och blåste så mycket igår. Tur att den rosa hästen slapp bli norrlänning, det hade blivit jobbigt med hennes klena pälsproduktion.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *