Nytt år, ny träningsvärk

Nya år kan ju innebära alla möjliga sorters nystarter. Det ser man inte minst på gymmet och ute på promenadvägarna såhär års. The more the merrier.

Vi tänkte att det är dags att det blir nån himla ordning på oss. Det har inte så mycket att göra med nyåret som med ett generellt behov, men ändå. Nu råkade det infalla ett nyår ungefär precis när vi bestämde att det är dags att det blir nån himla ordning på oss, och på det viset kom det sig att vi inledde det nya året med att gå på kurs. En tvådagarskurs med två pass per dag. Det kändes jättelagom ungefär fram tills piloten drabbades av galopperande digerdöd på annandagen och genomförde sagda kurs med mer snor än hjärnsubstans innanför pannbenet. Men det gick rätt bra ändå.

image

Den rosa hästen var, i motsats till piloten, i ypperlig form. Den plötsliga kylan har gjort att hon har lagt all sin energi på att hålla värmen trots fluffiga täcken (så går det när man inte har någon päls… alls), därför har hon blivit lite smal. Det kan ju verka som en dålig grej, men i den rosa hästens värld innebär det att hon får stå med mat upp till knäna typ hela tiden, och rosa hästar som har mat upp till knäna typ hela tiden är rätt nöjda med tillvaron. Så när det var dags för ridning var hon redo att köra järnet (efter att piloten övertygat henne om att maten skulle finnas kvar efteråt). Piloten fick massor gratis det första passet, dels av den rosa hästens ambitionsnivå, och dels att passets inriktning var att fokusera på hästens takt. Mycket kan man säga om den rosa hästen, men taktfast det är hon. Så det var ju alldeles förträffligt.

Andra ridpasset gick också bra. Vi hade båda ätit lunch och laddat om lite, men också kallnat lite. Det är nämligen plötsligt vinter. Så pilotens fingrar var rätt så ickefungerande mot slutet av passet och vid det laget hade den rosa hästen tröttnat lite på det hela, så vi avslutade inte så snyggt. Men så är det ibland.

Dagen efter hade piloten gjort en nödutryckning till Hööks och köpt fodrade vantar och skor med dubbelt strumputrymme, och den rosa hästen hade sovit på saken. Vi gjorde ett av de bästa pass vi någonsin åstadkommit. Plötsligt kunde vi galoppera långsamt på volten. Det kanske inte låter så himla imponerande, men vi kan lova att det är det. Det gick så bra att den rosa hästen fick ledigt sista passet. Hon fick en varm jacka och stod i sin höhög och var nöjd med sig själv istället. Nästan lite mallig.

image

Eftersom den rosa hästen fick ledigt så fick piloten istället åka på en liten, rund, vit luddboll med vinterpälslugg som sa fnork åt läktaren och tog det personligt när piloten försökte lägga sig i och hjälpa till. Den kan ju för all del verka avancerat, men just den här piloten har en viss erfarenhet av just små, runda, vita luddbollar med vinterpälslugg som säger fnork åt läktare och tar det personligt när piloten försöker lägga sig i och hjälpa till, därför kunde piloten hantera situationen rätt bra. Lite ringrostigt första kvarten (är man inställd på långbent rosa häst så blir det skarp kontrast!), men sen gick det jättefint. Det var som att rida på ett moln, inga kanter eller motstånd någonstans. Vilket var jättetrevligt, då passets fokus var samling. Vi gjorde övningar av typen öppna på kvartslinjen med övergång till skänkelvikning mot väggen eller diagonalsluta mot medellinjen. Molnet var mycket duktig och tycker sidvärts ät jätteroligt. Möjligen var hon inte riktigt lika intresserad av att gå rakt fram, och förvandlades temporärt till ett åskmoln när det visade sig att piloten kan 99% av alla slingriga tricks som kan utföras av en liten, rund, vit luddboll med vinterpälslugg som sa fnork åt läktaren och tog det personligt när piloten försökte lägga sig i och hjälpa till.

Ni vet hur det är.

Vi kunde i alla fall avsluta med ett par riktigt prydliga piaffer och vara nöjda med det.

image

Skojig kurs. Med den inledningen på ridåret kommer det bli så sjukt mycket ordning på oss framöver!


Comments

Nytt år, ny träningsvärk — 5 Comments

  1. Härligt att höra! Låter som en utmärkt kombination långbent rosa som tar saker med ro och liten rund luddboll som fnorkar åt läskiga saker som läktare. Ombyte förnöjer heter det ju och jag är säker på att piloten i fråga samsas med båda två. Lycka till med ridåret 2016!

  2. Det var nog lite som att cykla också. Det man en gång nött in sitter. Även om det känns i hela kroppen.
    Härligt att få ha gjort ett av sina bästa pass på hästryggen. Lycka till i fortsättningen! Fler “bästa pass” önskar jag dig/er.
    God fortsättning på det nya året.

  3. Säga fnork åt läktaren verkar vara ett riksnöje. När jag insåg att det inte skulle bli snövinter innan jul, och att jag skulle vara lånematte åt Farbror Kingston i tre veckor skaffade jag ridhuskort på stallet bredvid (vi har inget eget ridhus). Gubbhästen har två lägen i ridhuset: Hysteriskt ambitiös och så pigg att jag ibland funderat på om jag verkligen tagit rätt häst, eller hysterisk gällande allt i ridhuset. Väggar (aaargh, luckor), läktaren (människor!), shetlandsponnyer (seriöst skumma, dessutom är en FLÄCKIG!) dörren (det låter!), ljud från utomhus (TIGER!), ljudet när man skyggat in i väggen så att ryttaren håller på att skrapas av (TIGERBJÖRNSHETTIS!)…you get the picture. Skumhäst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *