Den rosa hästen tävlar

Den rosa hästen var sjukt redo. Hon hade åkt långt. Hon hade sovit gott i en främmande lägenhet. Hon var tvättad, putsad, fått frisyren fixad, nya kläder, piloten inte mer på trekvart än vanligt. Med beslutsamma steg och den rosa nosen i vädret marscherade hon in på framridningen för att värma upp… och drabbades av total panikångest.

Det var hästar överallt. De sprang åt olika håll. Inte en enda var vit som alla hästar i hennes värld brukar vara. Och en sprang in i henne. BAKIFRÅN!

Således fick vi en framridning som bestod av fem minuters stillastående skräckupplevelse, kryddat med lite panikskyggning på tvären när piloten försökte peta lite uppmuntrande med skänkeln. Sen sprang vi därifrån och gömde oss bakom ridhuset i någon sorts collecting ring återstående tid innan start. Där kunde vi faktiskt skritta lite, även om vi glodde mycket misstänksamt på andra hästar som kom i närheten.

Naturligtvis gick inte dressyren sådär värst jättebra med tanke på uppvärmningen (eller bristen på uppvärmning, snarare). Genomgående genom hela travprogrammet fick vi femmor med kommentarer om att hästen var stel, inte framme för skänkeln eller ordentligt ställd. Det kan också ha haft lite att göra med att den rosa hästen försökte glutta upp på domaren istället för att fokusera och piloten mest var lättad över att panikångesten hade gått över och därför glömde att det visst behöver ridas lite också.

image

Nåväl, till galopprogrammet hade vi värmt upp lite och lyckades skärpa ihop oss tillräckligt för att dra genomgående sexor och till och med skrämma fram någon liten sjua här och var (bland annat på mellangaloppen, som vi kan tacka portugisens vansinniga koffeinuggle-övningar för). Totalt blev det 56,4%. Inte briljant, men vad tusan, det var första gången och vi hade faktiskt inte värmt upp. Och det rättade ju till sig hyfsat halvvägs. Vi säger inte så mycket mer om det.

Den rosa hästen fick gå in i lånelägenheten en stund och ha paus, medan piloten kunde varva upp sig över teknikbanan istället. Vårt absolut sämsta hinder, bordet, var näst sista hindret. Problemet där är ju att den rosa hästen är på tok för nyfiken och gärna grejar med bordet och saker på det. Och nu var det ondsinta människor som hade ställt ÄPPLEN på bordet. ARE YOU FREAKING KIDDING ME?

image

Fortsättning följer…


Comments

Den rosa hästen tävlar — 4 Comments

  1. Citat: “Och nu var det ondsinta människor som hade ställt ÄPPLEN på bordet. ARE YOU FREAKING KIDDING ME?” Slut citat.

    Tack för dagens asgarv 😀 😀 :D. Det behövde jag!

  2. Om man efter att ha läst del 1 längtade efter del 2 så är det inget emot vad jag längtar efter del 3. Hur många äpplen åt Den rosa? Hur gick uppvärmningen, eller värmer man inte upp? Hur såg Den rosa ut efter pausen i lägenheten? Sådana här cliffhangers klarar jag nästan inte av 🙂

  3. Sitter med ett flin i hela ansiktet efter gapskrattet. Som förövrigt skrämde en familjemedlem med sitt plötsliga utbrott. 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *