Starta paniken

Jo, det är sant. Den rosa hästen ska bli tävlingshäst. HERREGUD, piloten får handsvett bara av att skriva det.

Piloten är så att säga inte riktigt mentalt stabil inför det här.

Den rosa hästen har inte tävlat förut. Och piloten har inte tävlat annat än clear round eller på annat sätt inte sådär jättestrukturerade tävlingar de senaste femton åren eller så. Fnork.

Det är bedrövligt mycket man ska ordna innan man lyckas tävla i det här landet, det är det. Först och främst ska man ha grönt kort. Det löste piloten lyckligtvis typ 1997 eller nåt när det fortfarande var ett prov bestående av tio frågor ur TR som man kunde läsa innantill. Det är lite mer avancerat nuförtiden. Men ja. Sen ska man ha tävlingslicens. Det är inte så avancerat, det fixar man på en minut i TDB (tävlingsdatabasen). Förutsatt att man vet vad för sorts licens man ska ha, och har betalat in pengar till TDB, vilket man måste göra med sisådär tre dagars varsel eftersom det ska snubbla in via bankgiro. Okej. Så långt har vi allt klart.

Sen ska hästen ha licens. Det hade kunnat vara lika enkelt, nästan ännu enklare eftersom det inte finns lika många olika sorter. Men om man då har en häst som är registrerad i ett utländskt avelsförbund som inte finns med i TDB så blir det så att säga lite avancerat. Då får man ta hjälp av sisådär tre olika människor som kan mer om sånt här, och dessutom köra lite Google translate eftersom passet är på portugisiska. Och man ska skicka in passkopior och allt vad det är. Men det lyckades vi med (det är en sorts kopia när man tar kort på passet med mobilen och bifogar i ansökan). Den rosa hästen har fått licens och är startberättigad i Sverige (pengar till hästlicensen hade vi redan betalt in i samband med människolicensen).

Sen ska man anmäla. Återigen pengar på rätt plats i tid. Men annars är det inte så krångligt. Förutom att man måste veta vilken klass man ska tävla i.

När man har kommit så långt är det dags att drabbas av nya sorters panik. Till exempel utrustning. Vad är godkänt? Läsa TR (tävlingsreglementet)! Och när man är en trögfattad pilot så ställer man sjutusen frågor till tävlingens kontaktperson, som lyckligtvis känner till piloten sen tidigare och tar det hela med ro (tack!). När man har rett ut det så inser man att hästen har tränat så mycket att hon har vuxit ur sin sadel. Hon måste ha en ny sadel. Så man provar alla (alla!) i hela stallet men ingen passar. Suck. Vi får återkomma till det.

Sen ska man ha kläder på sig själv också. Det är typiskt osympatiskt att tävla naken. Tävlingskläder! Tur man kan köpa saker på internet nuförtiden. Och att internet har rea ibland. Heja internetrea!

Tävlingen är ganska långt bort, så det ska ordnas med övernattning, så inte den stackars rosa hästen behöver gå upp klockan fyra på morgonen och sen prestera hela dagen. Återigen tjatar vi hål i huvudet på tävlingens kontaktperson. Hej hå. Sen kommer vi till nästa grej. Den rosa hästen har aldrig åkt transport. Jo, hon har för all del åkt jättestor lastbil tvärs över Europa, men det är inte samma sak som att åka liten tvåhästars åklåda. Måste öva!

Nu är det tur att den rosa hästen är så cool som hon är, speciellt med tanke på att piloten så att säga inte är det i just såna här sammanhang. Hon lasttränade sig själv genom att kliva på en öppen transport på gårdsplan med piloten hängande i snöret bredvid. Det var ju praktiskt. Sen har vi lasttränat lite mer organiserat också. Det är faktiskt inga som helst problem. Den rosa hästen tycker att det hela är en möjligtvis rätt märklig idé, men vafan. Märkligare har man varit med om, liksom. Hon gillar dock inte bommen, den håller fast henne utan att hon ser den ordentligt. Men så fort luckan är uppe är allt coolt igen. Så hon skulle väl helst vilja ha en sån där fin åklåda med dörrar, men det funkar bra med att slänga på bommen och sen slänga upp luckan medan hon fortfarande äter sina kakor som hon får varje gång hon går in. Så är det inga problem med det. Duktig flicka.

image

Sen kom vi på att det kanske inte är helt schyst att köra i tre timmar första gången golvet rör sig på åklådan, så i helgen fick den rosa hästen åka ut på tur. En hel kvart åkte hon. Efter åtta minuter började hon dra i hönätet. Så farligt var det. Bra djur, det här.

Sen ska man ju göra tusen andra grejer som man inte får glömma. Skaffa bra stövelputs. Inte glömma nummerlapp! Träna på alla WE-hinder, även de som vi tror att vi kan. Vårt största problem hittills är bordet, fullkomligt otippat. Den rosa hästen tycker att bordet är dumheter.

image

Och man måste lära sig dressyrprogrammet!!


Comments

Starta paniken — 9 Comments

  1. Alltså, coolare häst får man leta efter än Rosa Hästen!
    Och vilket fint namn hon har!
    Och vilken fin attityd också!
    Hon kommer gå långt! (Distansritt?)
    Lycka till, både pilot och Rosa Häst, med gulddojor kan man ju bara bli bäst. Liksom.

  2. Välbekant med känslan tävling=panik!! Men Diana verkar ju, till skillnad från min, vara en häst att hålla i när åskan går, så hon håller säkert ordning på piloten.Lycka till, och framför allt ha det så roligt 😀

  3. Vad jag tycker du är duktig som öht tänker tanken att tävla. Och sen dessutom omsätter den till verklighet. Jag hejar på er!

  4. Lycka till! Hoppas att paniken redan lagt sig alternativt lugnat ner sig. Hade totalt glömt att det var så mycket runtomkringjox.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *