Efter semestern

Fnorkbloggen vikarierar just nu som ridskolefröken (fnorkfröken?) i stallet då ordinarie fröken är krasslig.

En oerhört intressant grej med detta är att se de olika sätt som hästar kan reagera när de går från att ha semester till att börja jobba igen. Fnorkbloggen har noterat tre olika typer av häst (som onekligen också går att applicera på tre olika typer av kontorsarbetare efter semestern. Om man nu ska vara sån):

Det sega snarkdjuret
Snarkdjuret är snarkig och har faktiskt inte alls lust att gå till jobbet. Snarkdjuret kan vara snarkigt på flera sätt, de populäraste är sömngångarlångsam eller lagårdsdörrsflexibel. Eller en kombination. Om man har med snarkdjur att göra gäller det att man själv är motiverad, för man tenderar att få rida som om man är jagad av anabola krokodiler om man vill komma någonstans överhuvudtaget.

Den kramgoa kamelen
En kramgo kamel är inte såvärst berörd av det är med sommarvila. Kamelen är glad och pigg, tycker det är roligt att komma igång igen och jobbar på enligt bästa förmåga. Kör liksom bara på som om det fortfarande var vårtermin.

Den sfäriska månraketen
Det verkar lite kontraproduktivt, men det här med att gå upp till dubbla sin kroppsvikt så man blir komplett sfärisk och sen ranta runt i ridhuset som det vore en galoppbana, men det är vanligare än man kan tro. Fnorkbloggen skulle kunna peka ut minst två på rak arm.

Den ena av dessa två är VM-ponnyn, som haft totalvila hela sommaren och därmed tycker att allt är så roligt att han har svårt att skilja på upp och ner. Vilket leder till situationer där piloten håller på att hamna uppåner. Därför har VM-ponnyn fått igångsättning i egen regi där han inte haft så många andra att sätta sprätt på. Med undantag för en briljant uppvisning från spanska ridskolans höstrepertoar i måndags så har det varit ganska civiliserat. Så igår var vi med på en lektion för en annan vikariefröken, mest för att se om VM-ponnyn är tillräckligt ordnad för att börja gå till jobbet på måndag.

VM-ponnyn tyckte att det var det bästa som hänt sen skivat bröd, och var därför tvungen att ha alla känslorna med sig. ALLA känslorna. Från att storma runt som en lycklig månraket till att drabbas av akut människoskräck när han gick förbi läktaren och det stod en person på den (hallå, har du gått VM eller har du gått VM?), för att vidare lacka ur fullkomligt när någon av de andra hästarna var för nära eller inte tillräckligt nära eller bara i allmänhet. Men i sammantaget genomsnitt var han mest glad, så låt gå för det. Och bockade bara två gånger, varav den ena berodde på att piloten stack en sporre i sidan på honom när han vimsade runt och såg ut som han tänkte jaga sin egen svans istället för att göra en korrekt hörnpassering.

Det kan nog bli ordning med det. Även sfäriska månraketer brukar gå ner i vikt och börja ta det lite piano någonstans i höjd med höstdagjämningen.image
(I bakgrunden – ett snarkdjur)


Comments

Efter semestern — 6 Comments

  1. Jag är ett utpräglat segt snarkdjur-året om.
    Kolakaramellen är en månraket, ehuru aldrig sfärisk eftersom hon är en greyhound, men sprätt som fan är det, året om, dygnet runt.

    Som vanligt skrattar jag högt när jag läser fnorkbloggen!

  2. 😀 Tycker VM-ponnyn verkar ha ESS (Efter Sfäriska Spänningar). Ut med dem bara och spänn av.
    Bra att lära sig att det är ett snarkdjur. Jag trodde att mina två bara blåste omkull hela dagen idag. Så runda som de är hade kunnat uppföra sig som tumbleweed och bara rulla iväg ner mot Skåne eller så. Fast de har ju benen rakt ut när de ligger, kanske för att inte rulla iväg okontrollerat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *