Idag minns vi Mullehästen

Idag minns vi Mullehästen.

0717Hage

Men istället för att tänka på Mullehästen för ett år sedan, så väljer vi att tänka på allt det som han var innan dess.

Idag minns vi Mullehästen för två år sen, när han malligt visade upp sig på Axevallas rasparad. Vi minns Mullehästen som välte över knähöga hinder med så mycket sprattel att han fick beröm för att vara en så duktig unghäst när han var arton år gammal. En häst som gjorde rivstarter i skogen till en konstform, speciellt om det dessutom gav bonusen att få sprätt på en och annan raggsocka.

Vi tänker ännu lite längre tillbaks och minns en Mullehäst som förlängde livet på en publik som fick ett hjärtligt gapskratt när han utklädd till lucia hoppade en och en halv meter över en vattenmatta, bara för att det var badankor i den. Vi minns en häst som sprang som en skitglad antilop med huvudet i vädret fyra mil på distanstävling, och sen galopperade och bockade så mycket på veterinärbesiktningen efteråt att han nästan inte fick godkänt.

Vi minns en häst som i smyg snodde sin mattes mössa, gömde den i borsthinken och höll på att dö av ponnyfniss när matte för hundrasjuttioelfte gången fick “leta rätt” på den. En häst som varje gång matte kom till stallet ledsen eller upprörd inte slutade apa sig förrän han fick sin matte att skratta. Det brukade i ärlighetens namn gå rätt fort.

Vi minns en häst som vid ett tillfälle kom på den briljanta idén att han skulle klia näsan mot frambenet i galopp, och lyckades sparka sig själv i huvudet istället. En häst som höll på att dränka sig själv i vattenhinken när han tog fel på den och krubban. En häst som startade en personlig vendetta mot världens alla hönät, vilket till slut resulterade i att matte fick låsa fast hans nät med kodlås (och hålla koden hemlig. Såhär i efterhand kan vi avslöja att koden till låset var Mullehästens födelsedag).

Vi minns en häst som växte av stolthet när han klarade ett seriebyte eller några meter i passage för första gången. En häst som botade hästrädsla. Som jobbade rätt mycket med ytterst selektiva bromsar, men som alltid, alltid slutade studsa om piloten satt det minsta löst.

Idag minns vi en stark och lojal vän, med hjärtat på rätt ställe och en personlighet som spred sig över hela världen. Idag minns vi honom för allt det där han var innan de gamla knäna gav upp och allting tog slut alldeles för tidigt.

Idag minns vi Mullehästen.

Och vi gör det med ett leende.


Comments

Idag minns vi Mullehästen — 20 Comments

  1. Shit! Nu fick du mig att gråta igen! Älskade Mullehesten!

    Aldrig träffat dig eller heaten men följt bloggen och älskat den så!

  2. Vi tänker på en häst som fick alla oss utan häst att ivrigt kasta oss över hans blogg för att få läsa om hans senaste upptåg. En vit snygging som fick oss att säga ‘fnork’ vi med när livet gick oss emot.
    Som gav upphov till många gapskratt där vi satt på kontor, bakom ratten, på bussen och läste om en häst som, ja sparkade sig själv i huvudet eller lekte säl i ridhuset.
    Vi tänker på Mullematten som så frikostigt delade med sig av sin vita galning och fick oss andra att älska honom också.
    Och vi gör det med ett leende, och en liten, liten tår i ögonvrån.

  3. Ninja du säger allt det jag känner också. Hur kan en liten vit luddboll fängsla så många och faktiskt få oss att få klump i halsen ännu? Det beror på mattes förmåga att förmedla allt både glädje ,dråpligheter och sorgeämnen. Jag läser också Mullebloggen ibland när jag behöver frid i sinnet och få en fin känsla inombords. Mulle the one and only!

  4. Så många härliga upptåg och tokigheter vi fick dela med er. Tänk att det redan gått ett år. Nu tänker jag äta en glass och minnas Mullehästen.

  5. Jag saknar fortfarande att varje kväll klicka mig in på mullebloggen och få skratta åt alla tokigheter. Det händer att jag går in där och läser gamla upptåg bara för att få fnissa lite igen.

  6. Vi mins Mullehästen med skratt och tårar, många fniss och igenkännande “hmm” när matte förmedlat det senaste. Vi minns och vi saknar. Men. Vi är rikare för vi har Mullehästen att minnas. Många har inte det. Men vi har. Så vi är en aning lyckligare lottade än andra.
    To absent friends…

  7. Läste lite Mulleblogg häromdagen och skrattade halvt ihjäl mig (igen) åt uttrycket “Liten hårig landkrokodil”. Tack Mulle och matte för allt ni gett oss läsare!

  8. Finaste och enda Mullehästen! Kan bara instämma msd ovanstående, tack för att vi fick vara med och uppleva världens bäsra pizzahest!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *