Den rosa hästen går på äventyr

Igår var vi lite sådär fredagsvirriga som man kan vara (till exempel glömde piloten ridbrallorna hemma och fick rida i träningstights. Det gick det med.) Så vi visste inte riktigt hur vi skulle strukturera oss. Men en grå häst och hans matte skulle skritta ut och det tyckte vi lät förträffligt. Ett äventyr!

Den rosa hästen är inte sådär jättebra på det här med att gå ut. Inte för att hon inte har talang, utan mer för att hon inte har övat särskilt mycket. Men hon är oerhört engagerad.

Hon inledde med att bestämma att hon skulle gå först. Är man först så ser man bäst, liksom. Plus att alla vet att den som går först är den som bestämmer, och den rosa hästen gillar att bestämma. Den grå hästen var helt okej med det, han är mer av inställningen att den som går först blir offrad till eventuella rovdjur. Så på det hela taget var det en utmärkt fördelning av uppdrag.

Den rosa hästen har haft lite problem med det här med vägar. Som nämnt tidigare är hon ju mest van att gå på ridbana, och på en ridbana går man dit man tittar. Om man går dit man tittar när man är ute i naturen så gäller det att man tittar på vägen. Det gör inte den rosa hästen, hon tittar åt alla håll. Och således går hon åt alla håll.

Idag hade hon ändå greppat grundidén med det här med att väg betyder framåt. Då uppkom nästa svårighet – vägkorsningar. Den rosa hästen vill se ALLT när hon är ute. Och det är faktiskt sjukt svårt när framåt plötsligt går åt två olika håll. Hon gjorde ganska tappra försök att gå i båda riktningar samtidigt, men det gick allt som oftast inte sådär jättebra. Men vi hamnade bara i diket en gång. Två om man räknar den gången vi stannade och väntade på den grå hästen och den rosa hästen tyckte att hon plötsligt är helt redo att börja med piaff.

Under tiden gick den grå, aningen mer filosofiskt lagda, hästen fem meter bakom och övervägde hur pass värt det är att gå bakom en snygg tjejrumpa när sagda rumpa inte verkar vara riktigt klok (och dessutom ha sjukt bråttom hela tiden, pust). Men han kom fram till att det var rätt trevligt ändå.

Dagens stora utmaning kom när vi var nästan allra längst bort hemifrån. Den rosa hästen marscherade på längs vägen när det plötsligt kom någonting i full fart mot staketet i hagen bredvid vägen; en rosa ko. En springande, rosa ko. Med exakt samma pälsfärg som den rosa hästen.

Den rosa hästen stirrade. Kossan plirade intresserat tillbaka. Resten av kossorna insåg att det var nåt spännande på vägen och kom också springande. Den grå hästen upplyste lite artigt om att nu skulle vara ett utmärkt tillfälle att typ gå hem. Den rosa hästen hade inget som helst intresse av att gå hem. Hon var ju ute på äventyr, and the rosa häst is no quitter liksom. Så hon löste det hela genom att med fötterna kvar på vägen (det har vi ju lärt oss nu!) luta sig ut över diket på andra sidan vägen och på så sätt ha kroppen så långt ifrån de mystiska varelserna som möjligt. Samtidigt antog hon sin “Yeah, whatever”-attityd och marscherade beslutsamt förbi som hon aldrig gjort annat trots att hon inombords vad så uppe i varv att piloten kände pulsen genom sadeln. Sjukt modig rosa häst!

Sen var hon kanske tvungen att bryta ihop lite kort över en hög med rostig plåt en bit längre fram, men så kan det vara ibland när man liksom behöver ventilera lite.

I slutet på vägen låg det en liten fritidshamn, där den rosa hästen noga tittade på båtar, bilar och människor innan vi vände om, upplyste den grå hästen om vem som skulle gå först och marscherade hemåt.

image

Vi var tvungna att gå förbi kossorna igen, men den här gången stod de i alla fall still vid staketet istället för att springa runt och hålla på. Sen behövde vi stanna och fundera en smula över en motorsåg som startade bakom ett hus vi just skulle passera, men kom fram till att det inte var nåt att jaga upp sig över.

Dagens “hade du inte lite otur när du tänkte nu?” går till den trevliga man som stannade sin bil och väntade så att hästarna fick passera innan han körde vidare, och tio meter senare glatt tutade åt en granne som han körde förbi. Bättre lycka nästa gång. Lyckligtvis är både rosa och grå häst är tämligen obekymrade över det här med trafik.

image


Comments

Den rosa hästen går på äventyr — 10 Comments

  1. Den grå var också mycket nöjd med turen. Så länge man har någon framför sig beredd att ta eventuella smällar – för det vet ju alla, att monster anfaller framifrån – så är allt frid och fröjd. Och med en Flyveil lite käckt på svaj infinner sig den rätta semester lunken.

    • Det gjorde han! Han har fått ett nytt fantastiskt liv i Småland. Mycket saknad men vi är glada för hans skull!

  2. Sjukt duktig rosa hest! Testa får nästa gång, de är sjukt läskiga enligt den bruna hesten som inte kan hålla rätt på sina ben.

  3. Det är taskigt när framåt inte vet åt vilket håll det är. Hur skall då en stackars rosa häst på äventyr veta detta. Tur att den rosa inte är rädd för lite framåt.

  4. Vilken lycka för den rosa hästen att hon får låna en människa som tar ut henne på äventyr 🙂 Ta hand om varandra!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *