Det är mycket nu

Klockan är halv elva en torsdag kväll och jag har precis slutat jobba. Jag började halv åtta i morse. Och jag tycker att det är en bra grej. Att jag har gjort ett bra jobb idag, jag har fått mycket gjort.

Den här dagen är inget undantag. Den är en i mängden. Det är mycket nu.

Jag är inget undantag. Vi är många som håller på såhär. Jobbar dag ut och dag in, med en stressnivå som är kvart över hälsosamt. Ett jobb är inte alltid en anställning, för en del är det annat som är stressigt, men oavsett om stressen handlar om en inbox som blinkar, en familj som kräver sitt, långa pendlingstider eller allt vad det kan tänkas vara så är det inte den som är farlig. Inte egentligen.

Det som är farligt är hur vi normaliserar. Hur vi drabbas av något sorts himla Stockholmssyndrom gentemot våra liv, där vi istället för att inse hur destruktivt det är så börjar vi känna sympati och tycka om det. Man gillar sitt liv. Man gillar sitt jobb. Även om det bryter ner en lite dag för dag. Det är ju kul under tiden?

Jag ska bara…

Klockan är kvart i elva en torsdag kväll och jag slutade jobba för en kvart sen. Jag är nöjd. Jag har gjort ett bra jobb. Idag var min arbetsdag femton timmar. Det är inte ens en ovanlig dag. Men det ska bara vara såhär ett litet tag till. Vi har en deadline snart. Sen blir det lugnare. Eller hur?

Folk dammar in i väggen till höger och vänster, men jag, jag gör inte sånt. Inte nu längre. Jag gjorde det en gång, så nu känner jag säkert igen tecknen om det närmar sig igen. Eller hur? För det är sånt som händer andra. Inte mig. Eller hur…?

Vad vinner man på att jobba ihjäl sig? Japanerna har ett ord för det. Karoshi. Att jobba ihjäl sig. Börjar vi komma till ett samhälle där svenska språket behöver ett motsvarande ord?

Vänner, kollegor, människor i nära omgivningen. Hur många mår bra, och hur många håller upp en fasad över ett inre som krackelerar under belastning som är orimlig? Och hur många är det som inte längre håller uppe fasaden?

När blev det starkaste vi kan göra att säga “Jag orkar inte längre.”?

Vänta, jag skulle ju ha gjort…

Det borde vara nog. Man borde kunna säga att det är nog nu. Man borde gå ut, köpa en glass och parkera i vitsipporna, gå i strejk en stund. För sin egen skull, och för alla andras. Jag gjorde precis det häromveckan för att motarbeta ett jättedåligt humör. Rakt ut i sipporna!

image

Det var jättetrevligt. Jag hann till och med ta ett telefonmöte under tiden.

Det är mycket nu. Det blir bättre snart. 

Klockan är elva på en torsdag kväll och inboxen plingar till. Jag hade visst inte slutat jobba än. Men jag säger som min goda kollega; Det är en dag inatt också.


Comments

Det är mycket nu — 11 Comments

  1. Huvet på spiken igen. Man tror ju alltid att det bara är just nu, en liten stund, som det är mycket nu… Det jobbiga är ju att det inte bara är jobbet… Det är så mycket annat som skall hinnas med så här års, golfen, hästen, hunden, trädgården…. You name it. Allt skall njutas av i det fina vårvädret och det stressar mig minst lika mycket som en fullt skrivbord och långa pendlingar till jobbet. Men det är klart…hade man inte de långa timmarna vid det fulla skrivbordet och i bilen skulle det bli mindre pressat med resten. Nästa år tar jag semester hela maj. I juli regnar det ju ändå bara

  2. Håller helt med. Nu har jag i och för sig ingen lång pendling som stressar, men med allt annat är det mycket nu. Och “jag ska bara” är farligare än man tror, helt plötsligt måste man stressa från jobbet för att hinna med stallet och fritiden. Men en glass i vitsipporna hade inte varit helt fel… Förutsatt att Boråsvädret håller sig i skinnet och inte dränker en när man går utanför dörren förstås

  3. Matte ska vara rädd om sig så matte inte välter in i den berömda ridhusväggen. Vem skulle då orka berätta för oss om valpets äventyr?

  4. Instämmer med Amanda! Var rädd om dig och lyssna på ditt eget “rop på hjälp”. Det gäller även alla andra som känner igen sig i beskrivningen. Ingen tackar för att ni “jobbar ihjäl” er, men många kommer att sakna er när inte orkar vara på plats. Mer glass bland vitsipporna, hundpromenader utan telefon, ridpass absolut utan telefon och slappande i soffan, givetvis utan telefon och dator men gärna med katt, hund eller annat trevligt husdjur.

  5. Du valde den bästa glassen i alla fall 😉 Det låter som det är dags att skaffa häst igen, så du har ett skäl att lämna jobbet när arbetsdagen borde vara slut, upplever själv att det är lättare att stå på sig om man gör det för någon annans skull…

  6. Men…….så bra skrivet. Du borde få det publicerat i våra avisor också, inte bara hör. Vi är alldeles för många som vet hur det kan sluta….
    Kramar fr A&P

  7. Bra skrivet – alldeles för välbekant. Bra reflekterat. Nu hjälper det ju inte alltid; man kan köra rakt in i väggen, nyktert tittandes på från sidan, konstaterandes att jaja, så blir det… Se till att nosa på en vitsippa till och äta en glass till (eller två, eller tre) och klappa en päls, så världen stannar upp ett litet tag!

    Att ha egen häst hjälper ganska bra mot att fastna i alldeles för många alldeles för långa arbetsdagar. Det är stressigt det också ibland, men det blir inte bara jobbstress, det blir ett sätt att komma ut bland vitsipporna och inte *kunna* ta ett telefonmöte samtidigt, utan bara vara precis där, med nosen i vitsipporna.

  8. Instämmer helt i kören ovanför – bra rutet.
    Men ibland undrar jag…. varför längtar vi så till våren. Jo, jag vet, ljuset, värmen. Men. Maj. Denna maj då “allt” händer och måste klaras av. Samtidigt med helger som är lite längre. Då kan man ju passa på att….. njuta? Eller åka och klippa gräs på sommarstugan. Eller ….
    Fram för fler glassar i vitsippsbacken. Eller gullvive-gräset. Fram för fler pauser. Gärna utan dåligt samvete för högen av måste göras grejor.
    Var rädd om sej matte! Det är faktiskt en order. Även om jag inte känner dig och inte har någon rätt att bestämma över hur du inrättar ditt liv. MEN – Fnork har blivit en viktig del i mitt liv. Så du måste hålla. Jaha, där daskade ett måste ner igen. ;-D
    Gör som du vill men var rädd om dig. 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *