Om en rosa häst

Det har varit lite dåligt med ponnyrapporter här den senaste tiden. Det är inte för att det inte har funnits något att rapportera, utan för att det som har funnits har varit så fantastiskt uselt. Ibland kommer man i perioder där man helt enkelt rider som en sopa, oavsett vad man sitter på. Inte minst när en grå häst tröttnar på en och sparkar ner ridhusporten i ren frustration över att han visst måste galoppera i vänster varv. Eller när en vit häst vägrar sänka formen och tycker att piloten kan dra något gammalt över sig. Eller en ljusgrå mjuk pilatesboll som tröttnat så mycket på februari och pälsfällning och allt däremellan att han helt enkelt fick semester ett tag.

Piloten funderade också lite på att ta semester. Eller sluta rida. Eller så. Yl och gnäll.

Mitt i all denna självömkan tyckte fröken att det var dags att dra till med ett trumfkort, och den första ordinarie ridlektionen på terminen så var piloten tilldelad den rosa hästen. Och det var precis vad som behövdes.

Den rosa hästen har kanske lite lustig färg. Hon är kanske lite lång och har lite markbundna gångarter och sådär. Men oj, vilken skön inställning. Gör man fel så skiter hon i det. Och gör man rätt istället så är det no hard feelings, då gör hon också rätt. Och vad man än försöker åstadkomma så försöker hon räkna ut vad man menar. Så genuint genomgod. Utom i måndags, andra tillfället på terminen, när hormonerna slagit till och hon hade lite svårt för att bestämma sig om hon skulle flirta med den grå pojkhästen framför, eller om hon skulle mörda honom.

Men det vet vi alla hur skitjobbigt det är att ha PMS. Och det påverkade inte inställningen till piloten, den var lika godhjärtad som veckan innan. En rosa häst med guldpäls och en nystart i ridningen. Tack för det.

image

(Och den här typen av humor har fröken när hon köper benskydd. Jelp.)

image


Comments

Om en rosa häst — 17 Comments

  1. Bedrar mina ögon (och mina epic internet-stalking-and-deduction-skills) mig, eller är pilateshästen till salu?

    // Ryttare som senast förra veckan gav upp och accepterade ponnyfarbrors ovilja att gå åt norr och därför lyckades rida ett helt paddockpass i tre riktningar istället för fyra.

    • Han har sagt att han vill ha en egen människa nu, så om han hittar en som är bra så får han behålla den.

      // Ryttare som tidigare tyckte att det var helt normalt att en häst som vid arton års ålder glömde att han var inriden. Sagda ryttare undrar därmed varför denne gnäller om för hög samling och tackar för perspektivet.

      • Till ponnyfarbrorns försvar blåste det halv storm, från norr.

        Fast å andra sidan har vi också ridit ca 75% av ett pass, där vi skulle träna på hörnpasseringar, på tvären. Det var Främmande Islandshästar på banan, och typer som går så konstigt måste man onekligen hålla ögonen på. Knashäst.

        • Alla vet att raggsockor är små håriga bollar av potentiell ondska. Fast det är ganska kul att jaga dem, det kan bli en jäkla sprätt om man tar lite sats först.
          Mvh/Mullespöket

  2. Jag är inget vidare på att hitta bromsen och hade börjat fundera över om det var nån bra idé att damma av pilotskillzen igen, men nu senast fick jag rida en liten pigg pånny istället för pigg stor hest (för att jag ska hitta bromsfan har läraren tydligen gett sig dän på, jag är lite bättre på de där som man behöver driva framåt med säte av stål så det behöver jag tydligen inte öva på). Pånnyn stannar om du gör rätt, stannar inte om du gör fel. Närmare marken, mindre steg, inte lika läskigt att göra fel, så att piloten kan fokusera på att hitta rätt istället. Ibland är de psykologiska, ridlärarna. Att jag sedan under pågående lektion fick akut kramp i mitt vänsterben, som undrade vad ridning i lätt sits över böjt spår skulle vara bra för, var ju inte hennes fel.

  3. Min fröken har bara en häst som jag kan öva pilotskillsen på, så när man får dåligt självförtroende får hon backa till saker hon säkert vet att man kan. Senaste månaderna har piloten av någon outgrundlig anledning tappat förmågan att fatta galopp, vilket hästskrället naturligtvis utnyttjar (man får ju inte vara dum!). Det blir nog ordning till slut. Hoppas jag.

  4. Åh! Jag hade en sån en gång. Inte rosa utan mera brun, men en som fick mig att känna mig som världens bästa ryttare. Så bytte vi hästar i ridgänget och jag insåg att det det inte var jag utan hästen. Men känslan finns kvar. Med rätt häst är jag väldigt bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *