Bygg din egen hibiskus

I höstas pratade vi lite om fnorkhibbarna. Och gav tips.

I samband med detta lovade vi en lektion i hur man bygger sin egen hibbe, och ungefär nu har vi kommit till en lämplig tid på året för såna företag. Om det är någon som behöver lite helgpyssel.

Hibbar är nästintill hopplösa att föda upp från frö, man kan för all del prova, men det brukar mest bli mycket jobb och liten avkastning. Därför brukar man ta skott från andra hibbar för att bygga nya.

Skott är nya små grenar som växer upp, och såhär års är speciellt bra att ta skott. Om du har en hibbe du tycker mycket om och vill ta valpar på, kolla in om den börjat få några nya små vårskott. De ser ut ungefär såhär:

Ge skotten en vecka eller två. På glada hibbar som får stå i solen så går det ganska fort för skotten att växa till lagom storlek:

När man tar skott är det viktigt att stammen fortfarande är grön, annars är det väldigt svårt för den att sätta rötter. Efter ett tag blir stammen brun och “träig”, då får man titta efter ett annat skott att plocka.

Klipp av skottet med en vass sax eller vass kniv. Om man använder en för slö sax blir fibrerna krossade istället för att få ett rent snitt, och det blir svårare för skottet att sätta rötter.

Plantera skotten i vanlig blomjord.

Nu börjar den krångliga biten. De små ynglen har ju inga rötter och måste därmed stå blött precis hela tiden, lite som man tänker sig att snittblommor behöver. Så fort de blir torra så kommer de att stendö, ungefär. Och det är ju tråkigt. Så blöt jorden ordentligt och stäng in dem. Antingen i ett litet miniväxthus eller en och en i varsin knuten plastpåse. De ska stå helt tätt så det inte är någon risk att de torkar. Om de står i växthus får man hålla ett öga på dem ifall de behöver blötas med jämna mellanrum, om de står i knuten plastpåse kan man låta dem vara ifred. De vill stå ljust, men inte i direkt solljus, så norrfönster eller en bit in i rummet är bra. Sen lämnar man dem åt sitt öde tills man ser att de har satt rötter. Ungefär en månad kan vara lagom.

Hur vet man då att skottet har satt rötter? Det är ju lite svårt att se sådär vid första anblick. Istället får man hålla noga koll på bladen på skotten. Ett skott utan rötter växer inte, så om bladen börjar växa kan man vara rätt säker på att skottet har fått livsdugliga rötter.

Ett exempel:

Skottet på bilden ovan har nu stått en månad (drygt, eftersom det eventuellt blev lite bortglömt). Idag ser det ut såhär:

Den har fått ett nytt litet blad. Då kan vi vara rätt säkra på att den har satt rötter. Voila!

Vi kan också vara rätt säkra på att sagda rötter är rätt taniga och ömtåliga, så hibbevalpen behöver behandlas så försiktigt det bara går. Så med mjuka tassar lirkar vi ner valpen i en egen liten kruka.

Hibbevalpen har nu lämnat valpstadiet, men är ännu inte riktigt vuxen. Den är helt enkelt tonåring. Och alla vet vad som händer i tonåren, man är gnällig och skitjobbig. Så hibbetonåringarna går nu igenom en fas där de är gnälliga och skitjobbiga. De vill stå i söderfönster och få så mycket sol de kan, men det är fortfarande viktigt att de inte torkar ut, så man får passa upp dem nästan dagligen i början.

Grejen som man får ha med sig med hibbevalpar är att de dör. Många av dem. Ibland kan de spontandö trots att man gör allt för dem. Man får inte ta det personligt. Men fnorkbloggens hibbevalp verkar vara en livsduglig typ. Vi lovar att rapportera hur det hela utvecklar sig!


Comments

Bygg din egen hibiskus — 11 Comments

    • Det ligger länkat i första raden. Men länkar syns visst rätt dåligt här. Det är antagligen något jag borde kunna göra något åt. Hum.

    • Då stjäl man av en vän!

      Eller så köper man en, men de uppdrivna brukar inte få så mycket skott första året.

  1. Bar med mig en pinne (inga blad på alls) fr kanarieöarna för två sen, den är nu en meter hög hibbe som ger fantastiska stora röda blommor på sommarhalvåret:-). Så kan man tydligen oxå göra…

  2. Jaha. Mot blomsterhandeln igen och testa med en ny hibbe. Nästa år får jag kolla in denna eminenta manul för hibbevalpning och se om det går att (bekämpa min egen naturliga o-talang) och få dem att överleva.
    Mitt liv utvecklas i de mest märkliga riktningar sedan jag började följa matte. 😀

    • Senast matte var på besök hos mig rätade hon upp en av våra mest krokiga och ledsna krukväxter och nu växer den så det knakar. Tur att flera jag känner har gröna fingrar, mina verkar mest svarta…

  3. Har nu lytt Hibbemattes alla råd och hoppas på att min
    hibbevalp kommer att överleva.Den är ju än så länge bara två timmar gammal.
    Här komme en fråga till expertisen,dör inte valpen av syrebrist i plastpåsen?Ska jag göra ngt lite andningshål
    åt den?

    • Inte för att jag kan få hibbar att överleva men det är växterna som ger oss syre. De “äter” koldioxid (har jag för mig). Mitt problem har snarare varit att det möglat inne i “växthustet/påsen”. Det kan man lösa med några andningshål.

  4. Min hibbe har ståtliga anor, den kommer nämligen från min mamma och har nu runt tio år på nacken. Den är en riktig primadonna, och nu när det börjar bli vår är den extra temperamentsfull. Den kan se rätt nöjd ut när man går upp på morgonen, men när man kommer hem slokar alla bladen och den surar. Så då får den en halvliter vatten i sin lilla flaska, och efter någon timme är den nöjd och glad igen.

    Att repetera varje dag…

  5. ÄNTLIGEN! Som jag längtat efter detta inlägg och tjatat på matten! Nu ska jag införskaffa en egen hibbe som (förhoppningsvis överlever) får bli grunden i min egna hibbeuppfödning!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *