Om lite blandade hästar

Ridskolan har uppehåll, men om man anses kunna styra själv kan man låna djur att åka runt på ibland. Så igår var det pilatesdag för Fnorkbloggen. Om det nu inte hade varit så att det kom nån himla snubbe som hette Egon och förstörde alltihopa. Träd överallt. Då får man vackert stanna hemma.

Istället får vi köra en recap på ett gäng lektioner från den senaste månaden. För även om ridskolan sover så kan man passa på att peta in lite privatlektioner och kurser och sånt.

I mellandagarna var bloggens vän Granger på besök, så vi bokade en gemensam lektion för fröken. Det var alla sorters roligt. Granger fick åka på VM-ponnyn och Pilatespiloten fick lämna själva Pilates på jullov och istället låna ett spanskt vrålåk som egentligen är privathäst men har en mycket vänligt sinnad matte. Med dessa två vansinnigt välutbildade djur och ett par piloter som enligt fröken “I alla fall har gått grundkursen” (ähum) så blev det ganska livat. Sen att just den här piloten kanske inte alltid helt hänger med i alla de där ascoola rörelserna är väl en annan grej kanske…

Granger och VM-ponnyn fick öva grejer som man gör på VM. I alla fall i vissa grenar.

Så ja. Det var en rätt rolig eftermiddag!

En vecka senare tog Fnorkbloggen en egen privatlektion. Man kan tycka att filmen ovan visar någon sorts toppnivå, men nejdå. Fröken tyckte att det var dags att levla upp igen, så det blev till att ratta runt den vansinnigt dunderfina superhästen. En såndär som kan så många grejer att när man gör något fel så blir det inte fel, utan det blir något helt annat bara för att man har råkat starta nån himla programvara som man inte ens visste att den existerade, än mindre att den var installerad just där och då. Det var vansinnigt komplicerat. Och vansinnigt likt en liten vit luddig farbror som bloggen för alltid håller kär. I alla fall i vissa sammanhang.

Vissa andra sammanhang var lite annorlunda. Typ såhär:
Fröken: Kände du hur du verkligen fick till traven på långsidan?
Pilot: Helt ärligt? Nej. Jag hade kramp i magmusklerna och fick lägga all energi på att försöka att inte ramla av.
Fröken: Jamen det är precis så det ska kännas!!

Himla pedagogiskt.

På det stora hela kändes det lite sisådär faktiskt. Men det var kul att prova. Och det tyckte tydligen fröken också, för en halv vecka senare hade vi en kurs, eller mer exakt en sorts dubbellektion i grupp. Och då var det samma vansinnigt dunderfina superhäst som stod på pilotens schema första passet. I grupp alltså. Jelp.

Men det gick faktiskt mycket bättre. Ungefär halvvägs in trillade polletten ner och vi kunde galoppera på en volt utan att piloten råkade starta byten i varje, blandade småhopp eller nåt annat dumt. Vi lärde oss också att stänga av den spanska skritten. Det var essentiellt att göra det, för varje gång det blev lite förvirrat så startade den spanska skritten som någon typ av bluescreen-programvara. Phew.

Lektion två på kursen blev en helt annan typ av underhållning. Efter en lektion på spanskt vrålåk följt av två lektioner på vansinnigt dunderfin superhäst så var det dags att vara pilot på….hundrafyrtiosju centimeter spansk märr som ser lite ut som ett mumintroll och inte kan svänga utan att ta lite sats först.

Väldigt annorlunda. Och väldigt roligt. Och en helt annan typ av ridning. Speciellt som hon liksom behövde ta små bocksprång för att komma ihåg i vilken ordning fötterna ska vara för att börja galoppera. Fröken liknade det lite vid att ha ett privat nöjesfält. Men det är inte Mumintrollets fel att hon inte kommit så långt i utbildningen än. När vi väl hade sorterat ut vad som var bak och fram bjöd hon på riktigt fin ridkänsla som lovade mycket mer inför framtiden. Sånt är roligt. Och kontraster är roligt.

Träningsvärk är inte lika roligt. Men den har nästan gått över nu, en vecka senare…

(Det saknas tyvärr bild på Mumintrollet, mest för att piloten behövde luta sig lite mot en vägg efteråt och därmed glömde av det. Men vi lovar att komplettera med lämpligt porträtt vid ett senare tillfälle.)


Comments

Om lite blandade hästar — 14 Comments

  1. VM-ponnyn såg lika arg ut hela passet eftersom piloten inte satt tillräckligt stilla. Oerhört nyttigt för piloten att rida mindre.

  2. Jag tycker att matte är väldigt duktig på att kunna sitta så
    fint i sadeln på en sådan dansande häst.Själv hade jag säkert
    studsat av i schwunget och landat på marken.
    Rider ju på raggsockor och de mina kan inte göra sådana fina benrörelser,inte än i allafall.

    • Det tenderar att bli så när man rör sig runt de där iberierna. Det är grå eller vita allihop på ridskolan. Och en rosa.

  3. Jag är vederbörligen imponerad av fnorkbloggens skillz. Både av vissa piloter och vissa Grangrar. Snygg piaff och byten i vartannat! Själv försöker jag överlista en ponny med ormkropp på ridskolan just nu. Jag har dock inte muskler nog för att göra konstanta förhållningar i en timme. Men det kommer väl.

  4. Underbar läsning som tajmade perfekt med frukosten. Fnissade gott för mig själv och tvingade maken att lysnsa till högläsning.

  5. Tack för en underbar beskrivning av dressyr, vita hästar och Fröken. Underbar start på dagen. Har själv väldigt svårt att sitta still på pilatesbollar, lättare med svart pälsboll.

  6. Den där “grundkursen” skulle jag också vilja gå, synd bara att jag inte har sådär 20år att avvara. Underbart skrivet.

  7. Avundsjuk! Mycket avundsjuk. Vill haaaa dunderfin superhäst! Vill kunna styra lika bra som mattepiloten. Åtminstone hälften så bra. Mina håriga pälsbollar behärskar bara de högre skolorna, utan pilot (tack för det). Jag kan få titta på om jag är utanför staketet, och det finns en farlig gran eller någon krokodil i den nya vattensamlingen i hagen. Eller solen lyser (längesedan). Men – jag njuter av text, bild och filmer! Go Matte, go! och Granger.

  8. Funderar på om man kan ladda ner den där programmvaran..min häsy är nämligen mer i nöjesfält branschen…i övrigt måste jah bara säga att kag älskar din halk beskrivning i nästa inlägg!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *