Om jultraditioner

Att vara i stall på julafton är faktiskt ganska viktigt. Fråga Jesus. Men hur firar man jul utan Mullehäst?

Naturligtvis kommer lösningen från det håll där så många lösningar kommit så många gånger; familjen Raggsocka. Det fanns en lånesocka att köra rally med på julafton. Det är ju briljant.

Innan vi fortsätter det här blogginlägget är det dock en annan sak vi måste ta oss igenom. Raggsockeland är sig inte riktigt likt på mer än ett sätt. Ett par månader efter att Mullehästen lämnade oss fick han sällskap på de gröna ängarna av den bruna raggsockan. Men kan ju bara tänka sig vilka fanstyg de två hittar på tillsammans när det inte är någon som försöker hålla ordning, men för oss som är kvar på den här sidan är det naturligtvis väldigt sorgligt.

Men livet är som det är. Ett slut på något är början på något annat, och numera har Raggsockeland en ny spelare; Den Fläckiga Raggsockan!

Nu, åter till julafton.

Fnorkbloggen fick äran att bilda lag med den röda raggsockan, medan den fläckiga och hans matte körde ett andra lag och raggsockans husse och retrievern körde ett tredje lag. Precis som på den gamla goda tiden. Nästan. Lite annan rollista bara.

Den röda raggsockan var pigg. Väldigt pigg faktiskt. Och han blev ännu gladare när han insåg att piloten hade glömt bort hur man rider raggsocka. Rivstart!

Nåja. Efter begränsade mängder halvkontrollerat sprattel så kom vi tydligen ihåg någon sorts knapp i alla fall, tillräckligt länge för att fastna på bild (snabb slutartid på den där).

Efter den alldeles kontrollerade kvartssekunden så spårade det kanske ur lite igen. En smula. Noll koll kokosboll. Men det kan det för all del vara värt. Och ja, man kan ju tro på spöken eller inte, men när båda hästarna hoppar iväg samtidigt på en väg där det absolut inte brukar hoppas iväg, då kan man tänka sig att det kom upp ett Mullespöke jämsiden som äntligen ÄNTLIGEN får springa på golfbanan. Small favours.

En vecka efter julafton är det nyårsafton. Och eftersom julafton var så trevlig så bestämde vi att det finns ju inget som hindrar en upprepning. Afton som afton. Den här gången var det lite mer spännande eftersom det hade snöat några dagar tidigare men börjat töa. Vilket innebar att det fanns snö med lite mystiska isfläckar under. Som var helt omöjliga att veta var de fanns. Detta i kombination med att den röda raggsockan bestämt sig för att det är vansinnigt roligt att bete sig som en galning med just den här piloten gjorde att själva ridturen blev…intressant. Det är högst oklart vad som gör att just den här piloten i kombination med just de här ridvägarna verkar få samtliga hästar att gå fullkomligt jävla tvättmaskinscentrifug, men det får det väl vara värt för all del.

Traditioner är bra. Vi gillar traditioner. Och raggsockor.

[Foto: Raggsockans husse]


Comments

Om jultraditioner — 13 Comments

  1. Vilka härliga bilder. Raggsockans husse är en utmärkt fotograf. Kondoleanser till Raggsockefamiljen för Den Bruna Sockan…. Precis som du säger så anar man de båda herrarna Mulle och Brunsocka i full race på golfgräset i en upprepning av bildserien Huggsocka (min all-time favvo från Mullebloggen). Visst var det de som var med och satte fart på er!

  2. Kan bara instämma om bilderna, fantastiska. I synnerhet den näst sista. Magiskt ljus passande raggsockor och tillhörande spöken…

  3. Lilla bruna sockan som hade körförbud i våras? Så sorgligt. Ge en tröstkram till matten.
    När vi nu ser de fina bilderna, märker vi hur mycket vi har saknat raggsockehusses fotograferande. Roligt att få se honom i aktion igen.

  4. Fyra av de finaste hästarna jag haft förmånen att lära känna (via blogg, vänner eller IRL) gick till de evigt gröna ängarna i höstas. De måste ha enormt skoj där, men jag tror som du, att Mullehästen passar på att springa bredvid er ibland. Hälsa raggsockematte att jag beklagar hennes förlust. Och hälsa välkommen till den fläckiga sockan.

  5. Kul att bilderna är så uppskattade :). Vi får väl se om det blir fler tillfällen framöver.

    Ljuset på nyårsafton var verkligen speciellt. Under 5-10 min lyste dimman upp i en guldfärgad ton. Jag och fnorkbloggen har inte kommit överens om det var sol i dimma eller analkande armageddon. Retrievern är nog helt inne på det sistnämnda precis som sin matte. Det här med skotträdsla och nyår ni vet :(.

  6. Bara att instämma med alla tidigare inlägg. Kondoleanser till alla som mist sin vän. Välkommen till fläckiga sockan.
    Avundsjuk på tillgång till Raggsockehusse som tar så fina, stämningsfulla och framför allt vältajmade bilder. Att få fast just rätt kvartssekund med exakt tajmade sockor…. Har förresten visat “huggsockan” för både häst- ohästintresserade och alla är lika imponerade.

  7. Så tråkigt med fina bruna sockan. Vi tror att Mulle och Sockan busar för fullt och finns med er i Raggsockeland och i andra sammanhang. Härligt att se dessa underbara bilder som Raggsockehussen tar och alltid lika underbart att läsa fnorkbloggens beskrivning av äventyren.

  8. Vilken söt vintermule den fläckiga sockan har! Puss till honom 🙂
    God fortsättning på det nya året till er alla!

  9. Hej!
    Jag har alltid tänkt och trott att du borde ha en egen raggsocka en dag. En dag när du är redo för det! Själv fick jag sälja min raggsocka, vi passade inte ihop helt enkelt. Hon har det jättebra i sitt nya hem, men här står jag nu och är alldeles hästlös. En viss skillnad kanske, eftersom min hästlöshet är självvald. Men tomt är det ändå. Längtar ut i skogen (gärna på en häst som jag inte behöver sitta som en fiolsträng på). Rekommenderar iaf raggsockor, de är ju störtsköna… De allra flesta

  10. Alltså, jag bara älskar dina klockrena formuleringar! Var får du allt ifrån? “Gå fullkomligt jävla tvättmaskinscentrifug” *skrattar sig fördärvad*

    Roligt att se Raggsockehusses fina bilder igen!

    • Därmed inte sagt att jag inte beklagar den bruna raggsockans frånfälle. Mycket tråkigt. Han och Mullehästen gör säkert alla Trapalandas golfbanor osäkra nu, det är jag övertygad om.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *