Om ny häst

Lite för att en del av er frågar, och lite för att säkert många av er undrar. Det är inte ett dugg konstigt egentligen, såklart.
Kommer det att komma en ny häst efter Mullehästen?

Javisst. Naturligtvis gör det det. Självklart ska jag skaffa häst igen.

Men inte nu.
Inte än.

Än så länge är sorgen och saknaden fortfarande för stor. Till Allhelgona i år besöker jag en grav på den vackraste plats man kan tänka sig, där min fina vän vilar (eller snarare härjar runt och spökar allt vad han orkar. Golfare beware!).

Jag vet inte när, det får ta den tid det tar. Mullehästen var speciell, han är ingen som någonsin kan ersättas. Så jag väntar tills den dagen då det inte längre handlar om att ersätta, utan att börja på något nytt.

När den dagen kommer så säger jag till. Så tar vi det därifrån. Jag lovar.


Comments

Om ny häst — 16 Comments

  1. Nästan omöjligt att kommentera, nu fick jag klump i halsen igen…. Men vill ändå säga att du är så klok, så klok. Det visste vi ju redan men ändå. Tusen fnork och kramar, lägg en nomnom på världens vackraste gravplats från alla oss här ute.

  2. Nu blev jag alldeles tårögd.. Vet inte ens vad jag ska skriva, så jag håller med Eva ovan! Massa kramar och en nomnom till den finaste vännen!

  3. Samma här, nomnoms från en okänd beundrartant med tårar i ögonen.

    Jag tog farväl av världens finaste håriga landkrokodil 1994 och har saknat honom sen dess. I september i år klev full-sprulle-massor-av-hyss-valpen Kola in i mitt liv. En greyhound från Irland på 3 månader. Livet har återgått till normalläge igen….
    När du träffar hästen du ska ha så vet du att det är så det ska bli!
    Allt gott till dig och fnork på dig!

  4. Tårarna rinner – som vanligt. Antingen för att jag fått ett gott skratt eller som nu fylld av andra känslor. Håller med alla ovanstående. Klokt att vänta. Det är (oftast) inte schysst att ordna en ny (häst/hund/karl osv)för tätt inpå. Den blir bara jämförd. Och räcker nog aldrig till. Som Ninjan ovan skriver. ..när man träffar rätt märker man det. Och det är inte bråttom dit.
    Många spöknomnoms!

  5. Ja, den lipande delen av dina läsare verkar överväga här, och där ingår även jag. Jag tycker det är så jäkla starkt att du låter dig själv ta den tiden som behövs innan en ny häst kommer in i livet igen, det är mest rättvist för både dig och djuren, men ibland är det svårt att inte låta saknaden ta över…

  6. Å så kom tårarna, saknar Mulle fast jag aldrig träffat honom bara läst dina underbara inlägg. Tids nog kommer det en ny häst men inte en ny Mulle.

  7. Jag sitter också med tårar i ögonen och tänker, om jag gråter över en häst jag inte ens träffat, hur blir det när det är dags att ta bort min egen?!

  8. Varje dag-som vi har undrat, men inte velat fråga,så dumma är vi, och trots nya tårar av saknad efter Mullehästen är vi väldigt glada för din skull!

  9. Jag förstår din väntan. Absolut. I mitt fall så kände jag att om jag väntar, så hinner jag bli alldeles för gammal (har tyvärr åldern emot mig) och det kommer aldrig att bli nån häst igen, för eftersom saknaden var så stor, så skulle det byggas murar av cement inombords. Så just därför var jag tvungen att skynda! Så jag hade knappt hunnit sluta gråta när jag efter 1 1/2 månad köpte en ny, men jag ångrar inte en dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *