Om ridskola

Om man har haft häst i en himla massa år, och sen en dag vaknar upp och inte har nån häst längre, då blir det konstigt. Rätt tomt. Så då får man hitta på andra lösningar. Så ja, Fnorkbloggen har börjat på ridskola. På måndagar. Jorå. Det är ganska traumatiskt för alla inblandade. Mest hästarna. När man har varit någons matte i en herrans massa år så är man liksom inkörd på hur det ska vara, och när man då plötsligt är exmatte och ska vara pilot på nåt helt annat djur så blir det lite… annorlunda.

Tre lektioner hittills. Den första var en privatlektion på snälla farbror ferrarihäst. Det är ganska annorlunda att åka på en snel ferrari. Man behöver liksom inte göra så himlans mycket, man mest åker med. Tar och lättar lite i tyglarna så växlar ferrarin mellan piaff och passage, och man kan själv passa på att känna sig som ett förträffligt ess. Ändå tog det fem dagar innan träningsvärken började släppa. Nåja.

Sen blev det dags att börja rida i grupp. Det är en ganska liten ridskola med ganska små grupper, fyra stycken är vi. Vid första tillfället fick exmatten vara pilot på en liten grå, alldeles klotrund liten hest. Ungefär som en hårig pilatesboll. Med en så rund varelse måste piloten sitta alldeles precis mitt över, annars rullar hela ekipaget iväg i fel riktning. I övrigt var det en fasligt artig liten varelse som försökte fatta vad piloten menade trots att det ömsom viskades och ömsom skreks med stora bokstäver däruppe. Men väldigt centrerat.

Andra gången i grupp blev också andra vändan på pilateshästen. Vi börjar fatta grejen nu, även om galoppfattningarna blir lite kanonkuleartade och Pilates enligt fröken blev tvungen att ta i så mycket att han började skicka röksignaler med öronen. Det är ganska långa öron. Men vita.

image

Så rätt men ändå så fel. Så fel men ändå så rätt.

Snart är det måndag igen. Det blir nog bra det här.


Comments

Om ridskola — 16 Comments

  1. Det låter precis som för mig.
    Jag fick ta bort min älskling i slutet av juli. Sedan dess har jag hunnit med.. 6 lektioner tror jag! Herregud vilken omställning det är. Och vad mycket man har lyckats glömma bort av att inte rida för instruktör på 12 år..

  2. Jag är så glad för din skull att du är tillbaka i sadeln igen. Om jag tolkar det rätt så har du samma fröken fortfarande, och det kan ju inte bli annat än bra 😀

  3. Jag kom så långt som till “hårig pilatesboll”, sen fick jag ont i magen, men det är skönt att Matten har vågat sig tillbaka till hesteriet. Lycka till.

  4. Heja Fnorkbloggen! Det är starkt av dig att vara tillbaka i sadeln!

    (För övrigt hade jag min första ridlektion på typ tio år för ett par veckor sedan. Roligt som f-n men sjukt ansträngande. Jag hade helt glömt av den träningsvärk man får i magen när man inte har ridit på länge…)

  5. Om det är svårt för en gammal ridskoleelev att hålla sig borta från hästarna alltför länge kan jag föreställa mig att det är ännu svårare när man har haft en mullehäst. Hoppas du får en trevlig lektion ikväll!

  6. Håller med alla ovanstående – Gôtt att du är tillbaka i sadeln.
    Att rida på ridskolan är lite….annorlunda. Man gör inte som man vill men å andra sidan kommer man inte undan med det man inte vill heller.
    Å – idag är det måndag, igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *