Om att väcka någon när man är ett valp

Valpet är ett väldigt morgonpiggt valp, och tycker att när hon går upp ska alla gå upp. Och leka. Speciellt leka. Och om inte alla omedelbart följer färg så har valpet utvecklat en repertoar för att få fart på mänskligheten. I detta ingår bland annat att gnissla, gnörfla, gnöla och yla. I värsta fall kan man lägga till ett voff eller tre. Om det inte hjälper är nästa steg att försöka tugga ihjäl sin pipleksak. Det är någonting med ett ihållande “IIIP-IIIP-IIIP-IIIP”-ljudet som gör att eventuella mattars eventuella försök till någon typ av sovmorgon liksom börjar likna känslan av att någon försöker sticka en trubbig nål genom trumhinnan.

Om inte detta hjälper tar valpen till det hårda artilleriet. När man är nästan sju månader har man äntligen bemästrat att hoppa upp i sängen och kan därför A) tugga på matten, B) lägga sin lätt dregelskadade pipleksak i nyllet på sagda matte, eller C) marschera fram och tillbaka över matten med sina tjugofyra kilo halvtaskigt balanserade högst upp på fyra klumpiga valptassar och alldeles för långa ben. Tyvärr har valpet inte bemästrat att hoppa ner från sängen än. Därför leder det hela till kris när valpet inte kommer ner. Gnissel, gnörfel och gnöl!

image

Det kan eventuellt hända att matte tröttnar och knuffar ner valpet ungefär här, men det resulterar bara i att valpet tar fram sitt trumfkort.

Iskall valpnos mot fotsula.

Ridå.

image


Comments

Om att väcka någon när man är ett valp — 9 Comments

  1. Vårt valp nöjer sig inte med att läggga nosen mot foten på matten, hon tar försiktigt hela foten i munnen och trycker sedan sina sylvassa tänder rätt ner i trampdynan. Sen är matten vähäldigt vaken.

    Eller också sätter hon igång att leka och tugga på mattens hår, som räcker ungerfär ner till röven på en sittande matte. När tänder och tassar är noggrant och ordentligt intrassalde i håret, kan man vända sig om och sakta ramla ner ur sängen. Även det väcker matten på ett utomrdentligt effektivt sätt.

    Sen får man gå ut och rejsa av sig det värsta.

  2. Hade förträngt det där med valptiden nu när vår lilla pojke är 10½ år. Alltså precis som jag, pensionär. Då sover man mycket och länge. Gå ut är inte SÅ viktigt. och om man går ut blir det bara för en snabbpink, sen kan man sova igen. Kanske tita i matskålen om det kan va nå´t som faller en i smaken annars hoppar vi över det också. Livet på en pinne alltså.Om det inte vaknas en tur till skogen och förhoppningsvis rådjursjakt. DÅ kan man definitivt inte äta bara att följa husse som en skugga under ivrigt småpratande så att husse INTE glömmer att ta med sin bästa Zigge

  3. Det är därför man är två människor i sängen! En matte och en husse. För då gäller det bara för matten att vara bättre på att sova än hussen, så lär sig djüren att plåga hussen tills han går upp, och låta matten sova kvar.

    Med det sagt så har det ju hänt att matten vaknat av en sylvass klo i näsan. Alternativt rejält bett i hakan.

  4. Valp tiden är härlig, men valpar är sötast när de sover ;). Själv så är de värsta morgon väckningarna framförda av systerns 2 åriga golden/labbe som i full fart springer upp på mitt rum och flyger upp i sängen… Det vaknar man av i alla fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *