Om flygande

En standard måndag morgon när det ska ut och åkas. Nu är det lite beroende på vart en ska åka, men när det är relativt långt bort så är det mest lyckat att ta ett flygplan. Så det skulle tas ett flygplan. Och eftersom arbetsdagen börjar när arbetsdagen börjar även i andra delar av landet så får flygplanet tas vid en tid som innebär att man måste gå upp at stupid o’clock på morgonen.

Fnorkbloggen är lite morgontekniskt efterbliven och är därmed inte riktigt tillräknelig före klockan nio på morgonen. Således är det lite hugget som stucket vad som egentligen händer när det ska åkas flygplan. Det kan så att säga hända att man lyckas gå upp tio minuter FÖRE utsatt tid och ändå på något outgrundligt vis lyckas bli försenad hemifrån. Utan frukost. Men hursomhelst. Vis av erfarenhet hade det bokats en parkeringsplats dagen innan, så fnorkbilen kunde sladda in på flygplatsen, bli igenkänd på bilnumret och därefter bara tumla rakt in på parkeringen. Eftersom det så att säga inte är första gången den här typen av tidsmissbedömning inträffar (nej, inte tidsoptimism, det är fan ingen som är optimistisk klockan fem över dum-i-huvudet en måndag morgon), så var parkeringsplatsen bokad precis vid ingången till inrikesterminalen.

Ungefär här nånstans uppdagas det att någon har typ vänt på hela flygplatsen. Man går visserligen in till inrikes på samma ställe, men incheckningen är längst bort i utrikeshallen. Så det är bara att galoppera bort i utrikeshallen med skor som kanske inte riktigt är gjorda för galopp utan mer för att så att säga skrida fram. Och väl i andra änden hitta incheckning för de andra två flygbolagen på sträckan, men inte det som det ska åkas med. Galoppera vidare till närmsta informationsdisk och inse att incheckningen är längst bort i andra änden. På inrikesterminalen. Suck. Galopp tillbaka, således. Lyckligtvis ingen kö till incheckningen, knappt någon kö till säkerhetskontrollen. Tack och lov, för nu börjar det bli ont om tid på riktigt.

Naturligtvis ska man då fastna i säkerhetskontrollen. Såklart. Varför inte liksom. På grund av, som det visar sig, att man har begått det fruktansvärda hotet mot mänskligheten som det innebär att ha våtservetter i handbagaget. Pust. Nåväl. Det är fortfarande tid kvar, och bara att gå upp för trappan till gaten. Men nejdå. Det här med att vända uppåner på flygplatsen betyder tydligen att bara för att inrikes och utrikes har säkerhetskontroll i varsin ände av bygget så betyder det inte att gaterna är åtskilda. Nädå. Här ska det blandas. Och naturligtvis ska det aktuella flygplanet gå ungefär sisådär längst bort. Så ja. Full galopp igen. Fortfarande i lika olämpligt höga klackar. Dessutom kan det vara så att man städade under badkaret i helgen (why oh why!?) och således naturligtvis har ett präktigt ryggskott som gör att man rör sig ungefär lika harmoniskt som en skitnödig myskanka. Suveränt.

Men jodå, till slut hittades rätt gate, det var bara att lite nonchalant ramla in bland alla kostymnissarna i kön till boardingbussarna och låtsas som att man absolut har stenkoll på vad man håller på med. Sen åkte vi buss. Sen fick vi gå på flygplanet. Det visar sig också att Svenska Fotbollsförbundets kärra extraknäcker som inrikesflyg. Tjusigt.

image

Landade för övrigt i full storm och regn på tvären. Vad är det för himla väder i den här delen av landet egentligen. Och då naturligtvis längst bort från terminalen på Bromma. Utan bussar.

Det har varit en rätt blöt måndag, tackar som frågar.


Comments

Om flygande — 9 Comments

  1. Våtservetter? For real? Det har jag alltid med och ingen knölar. Däremot brukar mina bh:ar protestera vilt i metalldetektorn (eller om det är omvänt) och jag blev illa fräst åt på Glasgows flygplats: “Take off that BLING!” (inklusive fräs-spottande och allt) för mina armbands skull. För att inte tala om den gången jag fastnade på Heathrow för att jag hade en ruskigt misstänkt TANDBORSTE i handbagaget. Med silverdekor i handtaget. “ARE YOU A DENTIST??” frågat av synnerligen mörkmuskig man med turban. (Alla i just den kontrollen såg ut så.) Most certainly not. But I do prefer clean teeth…

    Och så allra värst; när jag skulle ta hem ett tiocentilitersprov på mammas omogna Bruichladdich-whisky från Islay. Tre flighter = tre rejäla visiteringar. Men okej, jag håller med, whiskyn var så sjukt omogen att den var snudd på explosiv.

  2. Grejen med tåg är att jag liksom gillar att komma fram också. Hellre förr än senare, så att säga.
    Dessutom, om man ska vara i storstan klockan åtta och ska ta tåget dit så handlar det inte om att gå upp at stupid o’clock längre, då handlar det mer om att man får gå upp innan man går och lägger sig. Typ.

    Dessutom är det generellt sett dyrare. Bara en sån sak.

  3. Jag var i den delen av landet och även i den delen av Staden dagen innan du kom dit. Jag lovar att det var jäääävligt blött då med. Vi såg en cyklist – som inte borde varit ute alls – som blev HELT nedsköljd av bilar som ändå körde så sakta de kunde för att inte stänka på honom. Stadens avloppssystem är inte gjorda för 30 mm regn på en timme. Inte i Göteborg heller by the way.

  4. Våtservetter är allvarliga saker! Man skulle ju kunna… eh… typ… Nej. Jag kommer inte på ett endaste sätt att hota mänskligheten med vårservetter. Såvida de inte är parfymerade och alla andra på planet är dödsallergiska mot parfym, förstås. Japp, så måste det vara!

    • Har’u inte sett på film hur skurken kommer fram bakom offret och lägger en kloroformnäsduk över offrets mun och näsa och hur sen offret liksom bara slutar att vara med?

      Det är väl sånt de är rädda för, typ.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *