Om terapi

För att undvika total stigmatisering i hästlösheten så har den hästlösa matten utsatt sig för lite hästterapi. Förra helgen som åskådare på Riksmästerskapet i WE i Enköping (fick leda en häst, sjukt läskigt).

image

Sen nu i veckan som sällskap åt en ponny på promenad.

image

Vi såg en ko.

image

Igår lades det fyra timmar på att röja och sortera pinsamma mängder hästutrustning (nån som behöver köpa ehh… vad som helst?). Och idag har det faktiskt åkts runt lite på en häst. En vit, för att göra det hela så emotionellt krångligt som möjligt. Det var intressant att jämföra sina ridkunskaper med sig själv och inse att det går mycket bättre på annan häst. Inte helt bra för den emotionella stabiliteten. Men låt gå för det. Nu är det gjort i alla fall.

image

Det dyker nog upp något annat att stigmatisera snart.


Comments

Om terapi — 17 Comments

  1. Det var en väldigt fin vit häst i alla fall. Och ponnyn och kon ser också fina ut. Stigmatisering eller ej – man behöver djur i sitt liv. Kanske mest av allt när man just mist ett. Tassa på med babysteps

  2. Hos Fröken om jag inte ser fel. Det är ju en bra plats att vara på.
    Vad gäller att behöva lite mer bra-att-ha-grejer, så kan man aldrig få nog. Spara, innan du kommer ihåg hur mycket pengar du plöjt ner i viktiga saker som uppskattats av användaren.

    • Jag hade nån sorts romantisk tanke om att spara allt till framtida äventyr, men jag börjar få slut på källarförråd.

  3. Visst är det väl förresten den svartvita bockponnyn som fått på sig en sele och ser väldigt o-bockig ut å bilden?

    • Har försökt det en gång förut, det var en utmaning för en redan misantropisk personlighet. Så kan vi säga. Men tack för tipset.

  4. Vet du, vi är fler som har lite terapi, om självklart inte i samma omfattning som matten.
    Men det finns ord och fraser som man lärt sig av en liten vit häst, ord som smugit sig in i vardagen, och när man använder dem så sticker det till i hjärtetrakten.
    Tack för att du fortsätter dela med dig.

  5. Hejsan! Följde mullebloggen med glädje, & sörjer mer dig.
    Du skrev i inlägget ovan ngt om att köpa hästutrustning, jag har alltid spanat in din ” kapson” nosgrimma, med ringar för att fästa tyglar i.. Ofta luddbeklätt. Ngt du har bild på? Vill sälja?? Skicka gärna mail. / Linda

    • Just den var så satans svår att få tag på att jag kommer få någon sorts kramp om jag någon gång hamnar i en situation där jag behöver en igen och har gjort mig av med min. Och den är, i likhet med det röda tränset, så mycket Mulle att den får nog stanna ett tag bara för det.
      Men kvinnan som har sytt den heter Lena Wallenholm-Meijer, jag hittade henne på internätet nånstans.

  6. Visst hade Mullehästen ett par eminenta nattofflor? Vet en klantig junior som skulle behöva dem mer än väl, om matten vill sälja dessa till honom.
    / Izza & Flugan

  7. Underligt det där att man hamnar så snabbt hos de där hovdjuren när man förlorat sin högt älskade vän. 2003 var jag tvungen att ta beslutet att låta min vän galoppera vidare. Jag var så ledsen och förtvivlad att jag sålde det som var värt något, gav bort det som knappt var värt att sälja och slängde resten. Några hästar skulle jag inte hålla på med mer. Efter några månader ringde en vän som behövde hjälp med sin fina valack och vips så var jag i hästvärlden igen. Men någon mer egen häst ville jag ju inte ha. Två år senare köpte jag en hund, som om det skulle bli enklare att förlora honom. 2010, 7 år efter jag tog bort min första häst köpte jag ett föl. En krullig liten skäckvalack. Så nu sitter jag här med både häst och hund. Har skrivit någon gång innan, men vill skicka ett stort tack för Mullebloggen och ett lika stort tack för att du fortsätter att förgylla internetspacet med kloka och otroligt roliga inlägg! Just det, det jag ville ha sagt var att om plats finns så är det ingen dum idé att spara på mer än man tror, för det är liksom svårt att hålla sig ifrån. Om man inte tänker att man vill att ens nya kärlek ska få typ sina egna saker och att det man samlat på sig tar väldigt mycket plats under tiden 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *