Om skönhetsideal

Fnork har haft lite paus på grund av akut bortresthet. Mer om det senare. Idag pratar vi istället om förra helgen.

Matte kände för att göra en aktivitet med djur. Eftersom Glenn inte direkt är en aktivitetsindivid så fick en retriever ställa upp istället. Retrievers brukar trots allt vara rätt på när det gäller utflykt. Och sagda retriever har varit showhund i unga år, så matte anmälde henne till en skönhetstävling med tantklass. När retrievern var valp vann hon allting, när hon var unghund vann hon massor, men när hon blev vuxen slutade hon vinna för att hon såg alldeles för valpig ut. Det har inte direkt rättat till sig med åren, men matte tänkte att när man tävlar i tantklass kanske det är en fördel att se för ung ut. Och om inte annat får retrievern ha sjukt roligt och äta korv, så det kan det ju vara värt.

När vi ändå höll på så anmälde vi valpet också. Som någon sorts miljöträning.

Vi kom dit i ganska god tid och tittade på alla de tjusiga vuxna hundarna i lugn och ro. Det var lite småtaskigt väder, men kom bara nån enstaka skur. Retrievern fick ha täcke på sig och valpet är ett valp så det var inget att orda om.

När det började dra ihop sig till tantklass så sken solen. Matte och retrievern värmde upp i god ordning med att springa fram och tillbaka utanför ringen. Det är faktiskt asvarmt att göra det i regnkläder när solen skiner. Så matte tänkte åla ur yttersta lagret kläder, men det fanns det plötsligt ingen tid för, det var marsch in i ringen och stå fint.

Retrievern var mycket lycklig. Hon visste preciiiis vad hon skulle göra, ställde upp sig så tjusigt hon bara kunde och käkade korv för glatta livet. Sen sprang hon fint, väntade artigt på sin tur, visade upp sig fint igen och uppförde sig överlag utmärkt. Till sin mattes stora förvåning. Dessutom lyckades hon knipa en tredjeplats med hederspris. Inte illa pinkat.

När man får hederspris betyder det att man får gå in igen i slutet och tävla om Bästa Tik. Nu är det inte så ofta gamla tanter vinner bästa tik, det säger sig självt att ungdomarna som är i sin prakts dagar får ta hem sånt. Men för retrievern spelade det ingen roll, för hon fick vara med IGEN! Vara tjusig och käka korv TVÅ gånger! Hurra!

Efter bästa tik var det dags för lunchpaus innan valpklasserna drog igång. Under pausen hittade valpet två av sina kullsystrar och tillsammans fick de springa på ett fält en bit bort och bilda en valpdriva. Det var så att säga inte en lugn och samlad övning.

Med det i bagaget tänkte matte att valpet kanske skulle vara lite trött och stillsam när det var hennes tur. Det tänkte inte valpet. Hon tänkte ha så vansinnigt roligt som hon bara kunde och inledde därför med att sprattla iväg och skalla domaren. Ähem. Men det var den där sortens domare som tycker att ett valp är ett valp, så vi körde vidare. Först ska man stå still och visa sidan. Valpet la sig ner och rullade. Sen ska man springa i en cirkel. Valpet växlade mellan att ömsom tvärnita och leta korv i gräset och ömsom hoppa runt som en lycklig bomullstuss i snöre.

När det var dags för den individuella bedömningen var valpet ännu mer uppe i varv så matte fick ta till det hårda artilleriet och hålla fast valpet i svansen och tratta blodpudding i nosen på henne så hon stod still i fyra mikrosekunder. Lyckligtvis var den luttrade domaren skicklig nog att nöja sig med det och vi kunde springa vidare (trav? glöm det, blandade småhopp är det nya nu). Gud vet hur, men domaren fick ihop en bedömning och valpet knep andraplatsen i klassen 5-6 månader! Visserligen av tre, men ändå. Den som vann var nästan en månad äldre, så det räknas ju inte. Och så vidare. Hon fick i alla fall kommentaren “Härligt temperament” på sitt protokoll. Vi ser det som dagens seger. Hon avslutade det hela med att försöka käka upp sin rosett. Den var helt klart det roligaste på hela dagen!

Sjukt stolta retrievers efteråt!

image


Comments

Om skönhetsideal — 14 Comments

  1. Vicken bra domare. När vår valp körde med divergenta gångarter och visade upp en mun full med intressant gräsmatta och bara precis hade hunnit fylla klassålder, med bara några dagar, så fick han bara en tvåa. Fast hans faster hade varit Best in show.

    Så det äventyret gjordes bara med första valpet.
    Nuvarande hunden, voffsen den tredje, är sjukt snyggt men behagade inte stanna under maxhöjd …

    • Mycket bra domare! Nu var det här en inofficiell utställning i rasklubbens regi, annars är ju valpet fortfarande för liten för att vara med. Så det var skönt att även domaren tyckte att det var på lek!

  2. Ååååå, så roligt att få höra din version av den dagen!!! Har en liknande fr åldisarna!!! Och bilden appade valpets mattemormor (lr vad det nu blir) till oss – och vi undrade alla, hur gjorde du för att få dessa två att sitta stilla så länge att bilden blev skarp. Det var värt ytterligare en sån där tyggodissak, tycker vi här!
    Kramar
    Leia
    Agneta & Peter

  3. Åhhh hahaha! !! Underbart! Jag verkligen älskar din blogg, man blir så förgjordat varm i hjärtat när man läser det du skriver 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *